Lisa, jag tror på jämställdhet. Men jag vill inte kalla mig feminist. Jag vill inte etikettera något så grundläggande. Viktigare än att kalla sig feminist är att vara en stark kvinna. Som jag.

”satan ta dig, Malin Älskade Wollin.
I 5 dagar har jag nu suttit och läst din blogg från början till slut, med avstickare till allehanda länkar med krönikor och konstiga videor med din karl och den där Nanne (vad fan är det för namn på en karl? Nåja, han är ju faktiskt lite stilig…).

Jag har tenta på onsdag. Dubbeltenta. Klinisk Kemi och Grundläggande Farmakologi.
Jag har sett på en del filmer om farmakologin, när ett avsnutt är slut (ca 3-5 filmer) belönar jag mig med att läsa en månads blogg.
Och nu har det tagit slut.

På köpet har du fått mig att läsa den där satans ekonomibloggen som är tokigt spännande. Och du har fått mig att bli olaglig (olagligare än vad jag är dagligen i alla fall), för jag var TVUNGEN att älska Volbeat, och tankade genast ner deras album. Njuter för fulla muggar.

Vad mer är så har du ökat på min bäbislängtan, jag tror min sambo vill strypa dig lite.
Iof vill han också ha en bäbis, men han vill att vi båda ska ha jobb (lycka till liksom, jag tänker inte vara över 25 när jag får mitt första barn!) innan vi skaffar oss nåt.

Då gnäller jag lite ynkligt, Malin Wollin var ju gravid när hon lääääste… ynk.
Men han bemöter mig med tystnad och sammanbiten min.

Just det, jag läser allting numera med skånsk/småländsk dialekt nu, för jag tror jag blivit lite förälskad (på ett högst osexuellt sätt) i din far. Som ju, som noterats, inte är skåning, men det låter som skånska när jag läser.

Ha en bra dag och skvätt lite vatten på Stora och Lilla från mig.”

Svar: Om ni älskar varandra så är det klart att ni ska ha barn nu. Ni kan jobba hela livet. Hälsa från mig att jag lovar att han inte kommer ångra sig. Han kommer bara undra varför han inte gjorde det här tidigare.

När småbarnsmammor klottrar

”Tagit ur en blogg som jag trillade över =)
Ikväll har vi roat oss med att se Aschberg ta emot min gamle granne, Kjell Arvidsson, på Tv 8 och sen även fotbollsfrun och jag måste säga att jag blev besviken när jag såg, eller mest när jag hörde, Malin Wollin. Vad blåst hon verkade? Jag som läser hennes bloggar och krönikor ibland och blir imponerad över hennes kvicktänkthet. Idag kändes hon så bimboaktig, eller var hon nervös?”

Se bimbon tillsammans med Aschberg här

Det  var en gång en bebis som var väldigt söt och väldigt fet. Han var sex månader och vägde redan över nio kilo. En dag fick bebisen eksem i pannan. Sköterskan på BVC sa att bebisens mamma skulle köpa en kräm till bebisen. Men när mamman hade kommit ut till bilen hade hon redan glömt bort namnet på krämen. Och så blev eksemet bättre av dig självt. Men efter ett par veckor kom eksemet tillbaka. Mamman visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon tänkte och tänkte och så kom hon på det. Bröstmjölk som är så bra, varför inte på eksemet?
Så hon smörjde och smörjde och efter ett par dagar var eksemet mycket mindre.
Nu sitter mamman och tittar på sin feta glada bebis på golvet och undrar för sig själv om det är en bra idé att berätta bröstmjölksberättelsen för sköterskan på läkarkontrollen på onsdagen.
Snipp snapp slut.

Joachim och jag är överens. Wanja ska avgå. Pinsamt.

Alternativ ett: Hon visste om det. Då ska hon gå.

Alternativ två: Hon visste inte, hade ingen koll. Då är hon en sopa som ska gå.

Hej och hå Wanja ska gå.

Den här är helt ny. Den är återvinningsbar och sånt gillar vi.

Lasse tar den trots att den ser ut att komma från framtiden.

Köper jag nappar.

Alla dessa nätter mellan 2002 och 2005 då vi sprang röven av oss över parkettgolvet klockan tre eller fyra eller fem. ”VAR ÄR NAPPJÄVELN?”

Detta ska aldrig, aldrig, aldrig hända. Därför har jag en skål(den här) där det alltid ligger minst tio nappar. Den får ALDRIG sina. Nu ligger det 23 nappar i denna skål. Då är följande nappar inte inräknade; de som ligger i bilen, de som ligger under sängen, de som ligger i skötväskan samt de elva miljarder nappar som har försvunnit under dessa sex månader.

Den snyggaste nappen är den längst fram med ugglan.

Det är lördag, klockan är 18: 15. Jag står i hallen och väntar på att Joachim ska komma hem från supercupen så att jag kan åka till Aschberg o co. Lasse sitter i storas knä där han trivs allra bäst. Stora pillar med Lasses naglar, som hon alltid gör. De ser ut som orangutangsyskon som pillar loppor i pälsen på varandra. Det är så rysligt sött.

Och så plötsligt;

”MAMMA MAMMA BABBA BABBA”

Lasse pratar. Han säger mamma och babba.

Åh, vilket underbart språk. Bebisspråket. Och vilka underbara ord, mamma och babba.

Nu går vi runt som fån här i huset och pratar fånigt med vår feta bebis.

”Här kommer mamma och babba, VAR är mamma och babba? Nu ska mamma och babba byta blöja”

Tur att han är så söt och mamma-babba på dagarna för på natten är han på realisation den saken är säker.

Och i natt, klockan 03:15 sa han sitt tredje ord.

Jag kan svära på att han sa amma.

Jag vill ha ett slagbord. Jag har läst Allt i hemmet sedan jag var ett litet flickebarn och jag har drömt om detta slagbord. Det är vackert och det är miljövänligt att köpa gamla möbler. Jag har pengar på banken. Varför ska jag inte få mitt slagbord?

För att jag är tillsammans med Joachim Praktiskt Lantz.

Jag ringer Joachim på jobbet.

”Jag vill ha ett slagbord”

”Nej, det är inte praktiskt”

”Vadå inte praktiskt?”

”Barnen kommer luta sig på hörnet för att titta på vad den andra har målat i målarboken”

”AMEN! De här borden har stått pall i tvåhundra år. Kanske finns det andra barn som har lutat sig på hörnet för att titta i målarböcker?”

”Nej, Malin, det blir inte bra”

”Jag kommer titta på det här bordet på onsdag”

”Nej, jag behöver bilen”

”Jag ska titta på det”

”Jag har möte”

”Jag tar bilen”

”Nej”

”Jo”

”Nej”

Klick