Är det bara jag? Är det bara jag som minns somrarna, vårarna och de andra årstiderna som stilla? Nästan som fotografier?

Allt var stilla, allt var bra. Och kjolen hängde där den ska.

Och nu:

BLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅS FUCKETI BLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅS

Det är som om vinden bestämt sig för att vinna, oklart över vad.

Som om vinden gett sig fan på att blåsa omkull Göran Persson.

I går skulle jag powerwalka bort mina sista gravidkilon till Brofästet för att äta lunch. Nog blev det en powerwalk alltid.

BLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅS.

Och så blev jag tvungen att ståamma på cykelvägen. Vinden tog tag i tutten och bebisen skrek.

Några snabba bröstsug, ner i vagnen och så vidare. Och vinden ven och rev och slet. Och plötsligt. Jag blev så förbannad. Snoret i näsan, svetten rann över ryggen och mellan brösten. Håret överallt och mascara som runnit ut till örat. Jag stannade, for ut med armarna och skrek ”Vad ÄR det om?”. Till vinden skrek jag detta. Sedan såg jag mig omkring.

Eventuellt hörde ingen.

Så här kan det blåsa.

Final för saudan!!
Alla barn ska vara extremt lagda och Herr Bebis får lov att hålla sig i skinnet för TONIIIIIGHT TONIIIIGHT är det avsnitt 10 av 10 av Förbrrrrydelsen och ni vet vad det betyder va? Att det är SISTA avsnittet!
Märks det att jag är övertänd? Jag sitter redan nu och funderar på vad jag ska äta till och på vilken plats i soffan jag ska sitta. Åh Morten Suurballe min älskade balle! Hur ska det gå med allt?

”Min syster, den stora djurälskaren”

Svar: Jag har ingenting emot djur. På bild.

Men varför måste de envisas med att VARA DÄR JAG BOR?

Här följer nu ett axplock av de ickeprimater vi mot vår vilja omger oss med:

ALLA katter som bor i området. Jag har försökt det mesta, kastat stövlar och skor på dem, skrika, vråla springa efter, de är tillbaka en kvart senare och ser tröga ut. Så här det när man bor i radhusområde: Katterna vill inte vara hemma. De vill inte vara hemma. Så de går runt och letar tills de hittar ett hem där det inte luktar kattkön och så befinner de sig där. Oklart vad de sysslar med men en gång såg jag en kattröv stå och spruta könssaft(eller kiss) upp mot husgrunden och hade jag haft ett laddat gevär då så hade jag gått ut och slagit ihjäl kattaset med det.

Kaniner och harar, både vuxna och barn. Kaniner har jag inte så mycket emot men harar, visst ser de lite ut som långa knarkare från plattan? Utmärglade i fejset, spattiga och fullständigt opålitliga.

Rådjur. Söta, tja kanske det. Men vad ska vi ha dem till?

Möss. Inne i huset.

Jättemånga olika fåglar som Joachim kan namnet på. De hänger kvar här eftersom skinksvålen från i julas gör det.

Sparvhök.

Bålgetingar. Lasse pratade senast i går om den där gången när det ”stora biet” kom in och vi alla flydde in i vardagsrummet eftersom Joachim inte var hemma. Jag hade inte kunnat överföra mina rädslor mer effektivt på barnen om jag hade DOPPAT dem i dem. Efter en kvart gick jag ut och slog ihjäl den med dammsugarmunstycket tills det gick sönder. Avd. Så stor var den.

Fasaner. Och det måste ju vara fågelvärldens svar på Robinson-Robban. Fullständigt careless och uppkäftiga. Så som Robban gjorde med lappen i Robinsonfinalen, så vaknar fasaner, varje dag.

Duvor. Gravida duvor. Som bygger bon i tujabusken. Från Lasses rum ser man rakt in i familjelyckan. Prrroooo.

Får. Ja, får. Som har rymt från ett närliggande hägn. Och man vet inte vems fåren är så man har inget nummer att ringa.

Grannarnas hund. I deras trädgård. Roligare än så behöver det inte bli.

Jag satt och skrev vid min dator när jag plötsligt kände mig iakttagen.
Jag tittade ut genom fönstret och vad sitter och bålglor rakt in i vardagsrummet om inte en oidentifierad MÖRDARFÅGEL.
Vad är hans problem? Har han inte en skog att vara i? Har han inte en reklamfilm för öl att medverka i? Var gör han utanför mitt fönster tittandes in?
Enligt Joachim är det en sparvhök. Han får heta vad han vill, här behöver han inte befinna sig.

Jag är ett snabblån!

YEAH.

när man hör en fasan skrika i trädgården och inser att det eventuellt var bebisen. Eller var det en fasan?

när man ryar till sin åttaåring att hon ska GÅ OCH KLÄ PÅ SIG KRÖNIKORNA.

Jag har glömt hur det är att sova. Det är bra, för jag har för mig att det var trevligt, kanske till och med skönt.

I går kväll läste jag i Malin Alvén och Louise Hallins senaste bok med den snärtiga titeln ”Föräldrars frågor om barn 0-5 år : mat, sömn, beteende, relationer & utveckling” att man ska amma slut på ett bröst helt eftersom den feta mjölken(den de blir mätta på och SOMNAR av) finns längst in i tuttkammaren. Jag ammade högerbröstet tills jag kunde stoppa in det i skrivaren och göra ut en faktura på det.

Hjälpte icke.

Sminka dig hårt och kisa förföriskt så ser ingen att du sover på insidan.

Tittar ni på Brottet? Herregud så bra det är.

Jag har inte sett säsong ett och två men så är det alltid. Vi hörde att Solsidan var hysteriskt bra och hoppade in i mitten av andra säsongen. Vi närmar oss nya TV-serier som man gör en ilsken huggorm på altanen.

Jaha. Så jag hade hört något om Brottet och en Sofie Grrååbööl och en stickad tröja som alla ville ha.

Och nu är jag så förälskad i detta TV-myyys och tröjhelvete och sura sura Sofie Gråbröl. (herregud så sur människan är)

Och den där skrynkliga mannen hon är surt kär i, han är så himla snygg på det där danskt fula sättet á la sur uppstötning.

Och den där chefen som de vill sparka, han som ser ut som en sur balle, ni vet att han heter Morten Suurballe va? Ni vet att det är etthundra procent jättesant att han heter SUURBALLE i efternamn?

Och slutet. SLUTET! När de sätter igång den där musiken och knyter ihop säcken i de olika parallella historierna. Suck me sideways så bra det är.

Och Sofies jeansrumpa, har ni sett den? Åh!

Tröjan alla vill ha.

Mannen många vill göra en förrbrrydelse med.

Morten. Den suraste av ballar.

I morgon är det fredag och ni vet vad det betyder, SNART ÄR DET SÖNDAG!

Jamen hur skulle jag annars få veta vad Bill och Raggar-Olsson tycker om den nya skrotningslagen?

Hur skulle jag få reda på att RAGGARNA ÄR FÖRBANNADE.