Jag låg inlagd på sjukhuset och ville bara hem.

Utsatt och sjuk och svag och liten. Längtade hem till mina barn. Ville bara en sak, bryta förtöjningen till droppställningen, ta min unge under armen och åka hem till de andra. De som längtade och saknade.

Från sjukhussängen såg jag reprisen av Stjärnorna på slottet. Det var Philip Zandéns dag. Philip och Claes Malmberg pratade om helvetet att inte få leva i samma stad som sina barn. Att lämna dem på flygplatsen. Smärtan. Philip blev så rörd av minnena att han inte kunde prata om det.

Jag tänker utgå ifrån att Philip hade ett vapen mot sitt huvud när någon tvingade honom att flytta till ett annat land än det där hans barn bodde.

Helt enkelt därför att alternativet: att Philip sitter och gråter och tycker synd om sig själv därför att han frivilligt lämnade sina barn, är så oerhört ömkligt att jag inte står ut med tanken.

lite grann.

Det är väldigt jobbigt just nu och då blir det som det blir.

I natt när jag låg och försökte bekämpa sömnen och välkomna den på samma gång tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om vad jag är tacksam över.

När jag vaknade kände jag: Det där känns väldigt töntigt.

Men nu kommer det ändå.

Jag är tacksam över att jag har en familj som är min.

Att jag har föräldrar som alltid ställer upp.

Att jag har en syster som ställer upp ännu mer och som sover hos mig när jag ligger på sjukhus.

Att jag har svärföräldrar som hämtar barn och syr överdrag till skötbädd.

Att Joachim har farmor och mormor och morfar kvar eftersom alla mina är borta.

Att jag bor i Sverige.

Att jag är frisk.

Att jag träffade Joachim.

Listan är ju egentligen längre men nu är det slut på meddelandet.

Tänk dig golven, trasmattorna, pinnstolarna vid köksfönstret, de vita gardinerna i fönstret, den obligatoriska väggbonaden.

Tänk dig sommarstugan. Och så tittar du på det HÄR

”Kan meddela alla intresserade att pappa nu har provat de nya byxorna. Han tyckte fortfarande att de var lite för korta i livet och lite tighta i midjan. Men han vill behålla dem. ”Jag får väl banta” resonerade han.”

Svar: Banta. Oh really. Så då ska det inte ätas rökt korv från knivens udd klockan 22:30? Inga torrostade jordnötter i böukhullan? Inga 250 grams Marabou mandel och russin som ingen annan får smaka?

Lycka till med detta för all del.

hälsar härliga helger i efterskott till sin fanclub.

Nej, det gör han inte. Men ändå.

Pappa fick en eldkorg, en bok om någon som seglat jorden runt i en pytteliten båt samt ett par jättesnygga chinos.

Byxorna kom tillbaka.

”Döu föur böjta. Dej skau vau höjga ej mejdjan, ente söu smöula öu söu skau dejt vaura blextlöus öu ente knappjulf”

Mot stan för att hitta ett par gubbyxor med andra ord.

Eskilstuna Zoo har alltså slaktat, styckat och grillat gnuer och serverat?

Vad är problemet?

Någon får gärna förklara.

Enligt styrelseordförande Tommy Hagman är det ”åt helvete” om detta är sant. Varför?

En tidigare djurparksanställd säger att det är konstigt att äta djuren eftersom de är så gamla samt har behandlats med mediciner.

Just det, kött ska ju vara snabbuppfödda broilers med hormonsprutor och antibiotika i röven.

Kan inte någon snälla ge mig ett datum.

Snälla tala om för mig när vi vaknar upp ur köttkoman och frågar oss själva varför vi äter vissa djur och sover med andra?

Om jag någon gång börjar äta kött igen ska jag inleda frossan med en nyfödd kattunge och lägga upp på facebook.

”Du accepterar att din man kallar dig för idiot, men gapar och skriker att kvinnor behandlas illa? Du är nog både kuvad och förtryckt, med ditt fulla godkännande Dubbelmoral”

Svar: Jag accepterar inte att Joachim kallar mig idiot, jag tillåter honom att göra det. Det är stor skillnad Rolf.

Jag är en högt älskad idiot.

Men du, vad för slags idiot är du som kallar mina blogginlägg och krönikor för ”gapa och skrika”? Hur patriarkal kan man tillåta sig själv att vara.

Jättegott.