Finns här

Jag fick en filt av Joachims föräldrar. Och så fick jag Elins hemmagjorda julgodis, örhängen och giftfritt nagellack för gravida och ammande. Och vinglas från Ittala. Och ljusstakar i fattigmanssilver. Och så fick jag ett nytt täcke eftersom det jag har läcker fjädrar. Jag tar dem med dammsugaren då och då och njuter av att täcket bara blir svalare och svalare(eftersom jag är så heeet) Men mamma tycker att det är sinnessjukt. Mamma har sina principer. Inte som Joachim förstås, men någon sjömil efter eller så kommer mamma. Mamma tycker att det är sinnessjukt att inte borsta håret varje dag, att kaffet tar slut när man har kalas, ha färgglatt paraply på begravning samt att ignorera trasiga saker.

Så jag fick ett nytt täcke. Ett tunt ett i ull som andas. Allt väl. Tills jag för ner det i mitt påslakan.Visst skulle man kunna tro att alla täcken och alla påslakan går efter något slags standardmått, visst skulle man kunna tro det?

Så är det inte. Detta 800-kronorstäcke från Hemtex är tio centimeter längre än alla påslakan vi äger. Och byta får man inte göra, det har mamma blivit strängeligen informerad om. Hon blev dock inte strängeligen informerad om att täcket kanske inte passar när hon kommer hem.

Mamma är så snäll och god och blid och alla andra synonymer i listan. Jag är också snäll. Men jag är också, till skillnad från min gjuta olja på vågorna-mamma en krävande konsument. Jag hade åkt tillbaka till Hemtex och krävt pengarna tillbaka.

Mamma väljer att ta täcket själv och sy om det till ett passande mått och sedan ge mig pengar till ett annat täcke.

Ska det vara så här? Är detta rätt och riktigt? Jag vet att det fortfarande är nästintill omöjligt att kommentera i den här bloggen av någon anledning(lita på att jag är on the case men jag har lika mycket egentlig makt som knugen så tja) men kan ni inte snälla tala om för mig vem som har rätt här?

Om man går och köper ett täcke till en enkelsäng, är det då utanför kartan att tro att det ska passa de påslakan som finns på marknaden? Och om man nu har stenhårda regler som säger att man inte får byta täcken(trots att man får byta exempelvis bh:ar som är långt mer intima) borde det då inte vara extra viktigt att kolla med kunden så att hon får med sig rätt vara hem?

Exakt två minuter innan kalaset plockade jag fram ett par nya strumpbyxor storlek XL. Men jag var fetare ändå. RITCH.

”Jag är för fet!” skrek jag med gråten i halsen genom huset och från alla rum hördes hånfulla skratt från familjemedlemmar.

Grått och grått är inte så kul men av någon anledning har jag vuxit ur nästan alla mina kläder.

P.S. Ny Mamakrönika finns här

Men Joachim går inte med dem till Allsvenskan.

Bakom detta beslut står en person och det är Joachim.

Jag sa att han fick göra precis som han vill, precis som vanligt, men han har valt att stanna här.

Om jag klarade att vara ensam med två små barn, en nyfödd bebis, lämna arton krönikor i månaden samt ha mjölkstockning så kan jag nog klara fyra barn i spridda åldrar.

Men nu blir det så här.

”Stort grattis återigen till bebisen!!! Idag för 4 år sedan klickade jag på en länk i Linda Skugges blogg och så fick mitt 18-åriga öga skåda en bild av en supersnygg och, framför allt, frispråkig 30-åring som stod med benen i kors för att hon fött 3 barn och inte hade LYXEN att sära på benen 🙂 Jag var fast och har följt din blogg och dina krönikor sedan dess. Du är min inspiration till så mycket. Jag tänker ibland ”Vad skulle Malin Wollin gjort?” och sedan kör jag bara. Att det finns en kvinna som du, som inte alltid är och beter sig som samhället tycker att kvinnor ska, och inte är rädd för att säga vad hon tycker och tänker, ger mig hopp inför framtiden och mod att vara mig själv och följa mina drömmar.

Grattis på födelsedagen, Malin, och lycka till med allt!”

Svar: Tänk att man kan bli så glad av en kommentar som påminner om ens slapphet!

Det här tar jag till mig med hull och hår och så försöker jag mig på lite knipövningar medan jag skrubbar badrummen, torkar golven, bakar lussekatter och chokladkaka samt lagar mat till tjugofem gäster.

För jag fyller ju år idag.

Det var väl onödigt.

Skynda dig med golvet nu så att du hinner tvätta dig bakom öronen innan gästerna kommer.

(Fejk. Denna bild är från vecka 31)

Jag har klarat mig hit.

Jag klarade också av att höggravid ta mig till Stockholm i snökaoset. Jag gick på kolumnistmiddagen.

Ronnie Sandahl tycker att vi ska ge bebisen namnet Benny efter Benny Guldfot.

”Är det någon slags fotbollsreferens?” sa jag och Ronnie tog sig för pannan.

Benny. Tja, varför inte.

Tack för alla fina kommentarer.

Mitt liv är nu indelat i veckor. Denna gröna mage heter vecka 33 från mitten av november.

Från och med nu så blir det mer gravid och bebis i mamabloggen

Här inne är vi lite mer politik och bråk och ilska och händerna i luften.

Som torsdagens krönika

Blå linjen-like clockwork. Nu: ett varmt mål mat framför det här fönstret.

”Stoooora problem med växlarna i Älvsjö. Förseningen kommer byggas på, vi vet bara inte hur mycket”

OH THE TENSION!

tio minuter som vi lyckats köra in!

Jag tror att jag hjälpte genom att sitta och jucka med rumpan och tänka positiva tankar.

med det vita utanför fönstret. Vi kör genom bomull och Sverige är förmodligen vackert där ute men det vet inte vi.