Har glömt! I kväll är jag en av de medverkande i pjäsen Seven på Byteatern i Kalmar. Viktigt viktigt om kvinnors utsatthet i världen. Nu lämnar manuset och jag bilen och låter den mörka vinternatten ta oss.

Jag såg ett citat idag som är mitt ledmotiv.

”I really don’t have time for people who don’t find me hilarious”

Jag kan inte se vem som nämnde den, klämde den, men detta är en stor del av mitt livsmotto.

Försök leva enligt denna devis mina vänner.

Folk som inte begriper hur rolig du är har du inte tid med.

Min begåvade syster har målat ett underbart julkort som nu finns till försäljning.

Kortet bjuder på en twist när man öppnar.

För 200 kronor får du en hög hylla, en kommod, ett spegelskåp minus en lucka, ett handfat med en spricka i samt en ny kran.

Maila malin.wollin@aftonbladet.se

Hämta i Kalmar i morgon eller ångra dig för evigt.

Helgen är fullspäckad och här sitter jag i soffan, sorterar tvätt , följer Marcus Hellner på mute och lyssnar på Knattetimmen.

Tioåringen handlar julklappar på stan med en kompis(JAHA så nuförtiden får bebisar gå ensamma på stan?), åttaåringen har sovit hos sin bästis och ska nu gå på julmarknaden på Kalmar slott med Joachim och Lasse ska vara med moster.

Och här sitter jag. Ensam med tvätt och söndagsångest när det är lördag.

Ska vi hjälpas åt med en sak?

Kan vi inte starta en julklappslista här i kommentarsfältet(jag vet att det ska vara trixigt att kommentera, men försök)

1-3: Ni får inga tips från mig, ni har det för lätt.

4-6: Lego samt byggplattor, Playmobil, Pernilla Stalfeldts böcker.

7-9:Innetofflor, filmen En katt i Paris, samlingsvolym med Hayao Miyazaki(ni kommer aldrig ångra er), dyrt ritpapper, dyra pennor.

10-13: Toppar, presentkort, Pandorasmycken, mobilskal.

Vuxna kvinnor och män: Keramik och glas från lokala förmågor, presenter från Rädda barnen, Barncancerfonden eller Unicef.

Fyll nu gärna på och så kan ni tipsa släktingar att gå in och leta i kommentarsfältet.

Hörde ni ”debatten” mellan Hillevi Larsson och Maria Abrahamsson i P1 Morgon?

Då antar jag att ni nu är lika vresiga som jag.

De flesta andra dagar tycker jag om Abrahamsson, trots att hon är moderat. Men idag.

Pinsamt Maria.

Är det så man ska debattera? Genom att göra ner sin motståndare? Det är inte märkligt att hatet sköljde över dig efter sändning. Du lät ungefär så osympatisk som det någonsin är möjligt för en människa. Hur lyckades du?

”Men SNÄLLA Hillevi” hette det.

Vadå snälla Hillevi? Hon är inte snäll, hon är din jämlike och din värdiga motståndare.

Precis allt du sa i morse flög över huvudet på alla som lyssnade på grund av den retorik du använde. Hatade man inte RUT och avdragna bartenders så gör man det nu så du gjorde din politik en stor otjänst.

”Det är inte bartendern som är avdragsgill, det är tjänsten” säger du.

Kan du inte snälla se efter om du kan klyva det hårstrået en gång till?

Att införa statligt subventionerade pig- och drängtjänster till den allt mer välmående medelklassen är så skamligt och skamligare blir det när vi nu ser hur människor döper om päron till äpplen på fakturan. Lyssna på Emma Knyckares samtal till Skattemyndigheten där hon är en tvekan ifrån att få ja till att hyra in två kortväxta män att servera chips på huvudet på hennes fest.

och ta det nu lugnt. Ibland måste man generalisera hårt som diamant för att få fram en poäng.

Har precis sett Så mycket bättre the Sylvia-edition. Jag tänkte nämligen att jag skulle ta ställning till Magnus Ugglas Runk-gate. Var han sexistisk eller var han inte sexistisk?
Tja, det kanske han var. Men Sylvia såg ju glad ut.
Om jag var 67 år och läcker som en biff skulle jag säkert glädja mig åt att någon trånade efter mig.
Så jag tycker inte att det var hela världen.
Men det skulle ju vara för härligt om Maja ställde sig upp och berättade att hon som ung var jättekåt på Olle.
”Du skulle bara VETA hur jag fingerpullat till bilder av dig!” skulle Maja säga och sedan skulle hon slå fast att hon kanske skulle onanera hela natten om de fick sjunga duett tillsammans.

Jag har nu skrattat så att tårarna har runnit i dubbla filer ner på mina tuttar. Egentligen kanske det inte är så roligt och jag kanske inte ska lära barnen att njuta av detta men jag kan inte låta bli.

Det är för bra.

Katarina Harrison-Lindbergh besökte en gymnasieskola i Kalmar och blev inte imponerad.

Efteråt skrev hon i sin blogg:

”Tyvärr är elever av skiftande kvalitet. Vissa är ju rent ut sagt exemplariska och en prydnad för skolan, Kalmar, sina föräldrar, sig själva, släkt, vänner, riket och hela mänskligheten. Andra förtjänar en pålning under morgondagens föreläsning, förutsatt att jag önskar besudla pålen med deras solkiga blod. Antagligen inte. Jag antar att det är värst för dem själva. Blotta tanken på att vara instängd i en tonårskropp med samma hållning som en snögubbe i april och en vakenhet som får döda daggmaskar att verka sprittande av livskraft och ambition är skrämmande. Och det är deras vardag. Hela liv, faktiskt. Men ändå: En påle i ändan skulle de ha, om det var någon annans påle.”

Avd. Linda inte in det, säg hur du verkligen känner.

Handen på hjärtat alla gymnasielärare, om vi bortser från det grova i att bli pålad i rövva samt det högt opassande i att ha anala fantasier om minderåriga, hur många av er har känt er peppade och stärkta i er yrkesroll av Katarinas beskrivning?

Hur många av er har inte stått där framme och inte blivit lyssnade på och tänkt:

De skulle må bra av en påle i ändan.