Minns ni kräftskivan som mamma hade sparat på?

Mamma och pappa hade gått all in för att göra Joachim så obekväm som det någonsin är möjligt. Det var med ett ord ljuvligt.

Dukat till julbord med grankvistar, julpynt, Janssons frestelse, prinskorv och senap samt pepparkakor vid Joachims tallrik.

Istället för kräfthattar fick alla varsin tomteluva. Joachim var den enda som vägrade, han hade ”fixat frisyren” men alla visste att det var Joachims principer som löpte amok genom hans långsmala kropp. Varje fiber av nerverna utanpå hans kropp skrek: MAN KAN INTE HA KRÄFTSKIVA I NOVEMBER.

Men det kunde vi och det gjorde vi. Syskonen Peterssons egenfiskade kräftor från mormors barndomshem skapade en orange stämning i allt det röda.

Mamma och pappa-Joachim: 1-0

så tycker jag att det låter väldigt rimligt att Halle Berry inte får flytta med sig dottern till Frankrike.
Rätten tyckte tydligen något så märkligt som att Halles dotter har rätt till sin pappa.
Tänka sig.

Vem är Halle att bestämma att dottern ska bo en miljon ljusår från sin pappa?

Heja alla pappor, kända och väldigt okända, som hävdar sin rätt att vara exakt lika viktiga i sina barns liv som de helgonförklarade mammorna.

Och så läser vi den här. Och håller med.

I kväll ska vi på kräftskiva med min släkt.

Joachim tycker att det är rent FÖRFÄRLIGT. Man kan inte ha kräftskiva i november!

Men den tionde november var det datum då alla kunde, enligt mamma. Men alla kommer inte så rent tekniskt kunde vi gjort det här tidigare.

Och Joachim instämmer. Han tänker ställa till en scen i kväll. (Joachim hatar scener, hans version av att ställa till en är att mumla något syrligt i skägget och samtidigt le med ögonen så att ingen tror att han är sur. *Shaking in my boots*)

Joachim tänker föreslå att vi ska fira midsommar när vi ändå håller på, så har vi ju dessutom det avklarat och på så sätt få in en känga mot mammas praktiska tänk. Två pikar i en!

Vi andra, och Joachim som älskar alla sammankomster och kalas, kommer ha jättetrevligt.

Jag har aldrig förstått varför små barn ska titta på samma filmer som vi vuxna.

Det finns ett fantastiskt evighetsdjupt utbud av filmer för barn så varför ska vi sätta en femåring framför Pirates of the Caribbean? För att det är jobbigt att säga nej? För att man inte orkar vänta tills ungarna har lagt sig?

Här följer tips på underbara filmer för BARN:

1. Allt av Hayao Miyazaki

2. Wall-E och Upp

3. Allt av Astrid Lindgren

4. Den bästa sommaren

5. Hunden som log

6. Panik i byn

Fyll gärna på.

Och när det gäller Twilight så förstår jag att det är jättetrist att vara fjorton och lite till och bli tvungen att vänta på att se uppföljningen, jag är själv decemberbarn och fick kuppa mig in på Svart Lucia 1992.

Men det finns värre saker ändå.

I Kalmar har vi följt jakten på katten Roffe som försvann för nära tre månader sedan.

Jag är ingen djurmänniska på det sättet att jag helst inte har egna djur men jag fascineras av människor som älskar djur som om de vore människor. Det är något speciellt med dem. Om jorden befolkades av engagerade djurälskare skulle vi inte ha några krig eller miljöproblem.

Jag tycker om katter och de flesta hundar men helst vill jag alltså ha fritt från hår, tiggeri vid bordet, slickspår på golvet och hårbollar under soffan.

Jannie och Bo älskar sin Roffe så fint.

Och plötsligt

Jag somnade med den här i öronen i lördags och eftersom jag inte vet hur man får poddaset att stänga av sig självt så började den om på nytt hela natten lång. Det var så otroligt gripande att jag inte förmådde pilla grejerna ur öronen. Så jag har hört dokumentären åtta gånger både medvetet och omedvetet.

Under söndagen kompletterade jag genom att läsa Peter Birros text från 2008.

Jag kan inte förstå att det här har hänt.

på hela veckan. Jag vågar säga det trots att det bara är måndag.

En myndig och vital man ringer in och är trött på alla pensionärer som bara ringer in om skolan och andra mindre viktiga ämnen.

Hans ämne är oerhört brännande och angeläget. Han pratar sedan stacatto om gruvnäringen i Sverige. Hur riskkapitalbolag spränger i urberget och alla pengar hamnar utomlands medan vi svenska skattebetalare får stå för miljökostnaderna.

Förstår inte alla hur VIKTIGT detta är? undrar mannen rent uppgivet och fortsätter med att poängtera hur tröttsamt det är med alla gamlingar som ringer in i betydelselösa frågor.

Sofi Eriksson tackar för hans synpunkter och säger hej då.

Och så tar hon in nästa inringare som är en jättegammal tant som är väldigt upprörd över att det är så mycket matlagningsprogram i TV.

Herregud som jag älskar detta program.

Och jag älskar Ring P1’s redaktion om de gjorde detta med flit.

Jag minns inte om det var Mårten eller Jasmina som tog den här men vi väntade på Bruce på en idrottsplan intill Ullevi. Vi hann precis in i ett tält på det där fanområdet när himlen öppnade sig. Jag är van vid regn på västkusten men det här fick vi för våra synders skull. Man väntade på att trädgårdsmöbler skulle flyta förbi med farbröder fortfarande i dem. Så fort gick det.

Vi åt lite klibbig fulsushi och drack öl som smakade som regnet såg ut och sedan gav vi oss ut.

Iklädda tjocka lager kläder och ordentlig galon samt Joachims husmorslösning med treliterspåsar inne i skorna gick vi omkring och väntade på DOOOOWN TO THE RI-IVER.

På löpbanan fick jag vårkänslor och började dansa, Joachim hotade att filma och lägga ut på youtube. Eftersom han redan gjort det en gång så slutade jag. Han tog tag i mig och sa något som var nedlåtande och gulligt på samma gång och så tog någon en bild.

Sommarens bästa.