Joachim befinner sig på matchen mellan Kalmar FF och Norrköping. Mmm jo, sjääälvklart ska älskade Joachim komma hem från Österträning klockan 18 och vända i dörren. Självklart är han vääärd det. Mmm krrrrr och pussi pussi.
Här hemma sitter jag och gör ekologiska fiskpinnar som barnen spottar ut på gräsmattan på väg ut på bus eller godis(som jag är emot).
Och för en kvart sedan ringde det på dörren.
Jag lät den upphetsade fyraåringen öppna dörren med en godisskål. Han var glad och sprittig. Jag satte mig på huk för att möta de små spökena och förberedde mig på cuteness.
Dörren gick upp. På trappan stod fem tonåringar med luvor och näsdukar över munnarna.
Helvete det här är ett rån, tänkte jag och var en spasm från att bajsa baken brun. Astrid och hennes kompis stod bakom en dörr och vågade inte andas. Fyraåringen frös i en söt pose.
”Bus eller godis” brölade de med spruckna röster och höll fram en Icakasse.
Jag tittade ner i skålen. Mest rosa skumsvampar. De har säkert slagit ihjäl socialsekreterare för mindre, tänkte jag och ursäkta mig, sprang ut i köket och hämtade guldet(dumlekolorna jag sparat till mig själv).
”Var har du pappa?” hörde jag en av dem fråga fyraåringen.
De rekar.
Jag kom tillbaka till hallen och förklarade nervöst att han var på match och snart skulle komma hem.
”Hälsa snubben” sa någon av dem medan jag generöst lät dumlekolorna rasa ner i påsen.
Och så var de borta.
