Torsdagen rivstartade med inga rena underkläder till någon och ingen ville låna av någon. Över döda kroppar att det lånades mammaunderbyxor.

Och så blev fyraåringen jättearg eftersom någon ropade på honom just exakt när han INTE ville bli ropad på.

”MAMMA ROPADE PÅ MIG” ylade han rundandes buskhörnet tillsammans med stressad far på finsk cykel.

Gud så bra jag har det, tänkte jag för mig själv och plötsligt var klockan 13:40 och jag åkte till skolan för att hämta två tioåringar som skulle till modehuset för att shoppa. Väl där passade jag på att handla byxor till flickor. Efter en timme åkte vi tillbaka till skolan för hämtning av cyklar och åttaåring, vidare till förskolan för upplockning av fyraåring. In till stan och lämning av blockflöjtsunge(tydligen läcker flöjten, hur i hela världen man nu kan höra det i det där hiskeliga oväsendet). Glass till de två kvarvarande barnen och sedan vidare till sportaffär för utprovning av skridskor som kommer användas exakt en gång innan det är dags att köpa nya. De dyra vuxenstorlekarna fick vi gå över till också eftersom någon har ärvt mammas blad. Hämta blockflöjt med tillhörande barn, in till stan och parkera på en lastplats. ”Håll nu reda på din lillebror”. Pattsvettsmaraton in på Thai med åttaåringen ”Du tar ris och kyckling, jag tar resten!” Hem och sätta sig ner på toppen av ett sopberg. ”Nu äter vi i lugn och ro och den som retar den andra får utgå” säger jag och slår mig ner. ”Jag har BAJSAT” låter det från gästtoan. Utmärkt. Jag kan inte torka bajs mitt i maten, tappar aptiten. Blir därför utan mat. Diskar och viker två tvättar. Arton tusen stenar ramlar ur byxfickor och uppvik ner på vardagsrumsmattan. Badning av barn när varmvattnet tar slut, kokar vatten i köket, jag är Kristina från Duvemåla. Tvätt av hår under protest och desperat vädjan. Läggning med läsning av kort bok(lyx man kan unna sig en gång i veckan, annars blir det evighetslånga Hattjakten). Nu är det min stund det här dygnet. Jag ska njuta Lyxfällan. Thomas bor i en lägenhet i Falun med sina två döttrar..”Mamma kolla när jag gör armhävningar!” ”Mamma, när ska vi skaffa hund?” ”Mamma, i går när vi skulle läsa fick jag inte sitta i soffan med de andra och då..”

Var Joachim var när det här pågick? I Halmstad och spelade en match han inte ens kunde drista sig till att vinna.

Haledusingen vilken insats.

I går följde jag matchen mellan Mjällby och Kalmar och blev nostalgisk.

Jag kommer aldrig glömma den 1 augusti 2011 när Joachim och sillastryparna slog Kalmar FF på fina nya arenan. Det var segerns sötma som en stor sockervadd med grädde på. Och lite till. Jag grät och skrattade och var så fruktansvärt äkta glad att min lista numer ser ut så här:

Malins liv

1. Dotter föds

2. En annan dotter föds

3. En son föds

4. Mjällby slår Kalmar

Någonstans mellan de där platserna ryms dagen då jag träffade Joachim och min journalistexamen och mitt Aftonbladetjobb och annat smått och gott. Men inget som gett en sådan glädjeexplosion. Det hade varit ganska opraktiskt och rubbat om jag den där första dejten suttit mittemot Joachim och gråtandes och skrattandes berättat hur glad jag var att vi träffats. Sådan fiser man ju ut över en lång tid.

Men Mjällbymatchen var komprimerad eufori hopknycklad till en liten lyckoboll av guld.

Ibland blir inte livet den tröjfärgen som man har tänkt sig. Men det kan bli bra ändå.

Tack Kalmarklacken som var så fin och lojal. Aldrig glömmer vi vad ni gjorde.

Farbröder klädde sig i sina finaste kepsar och halsdukar och möttes över laggränserna.

Han kommer in genom dörren klockan 19:15 efter ett eftermiddagspass i Växjö, värmer på lite mat och spelar busspelet med fyraåringen som sedan ska läggas.

Nu skulle det vara skönt att slötitta lite på TV.

Synd då för Joachim att kvällen inleddes med kvinnor som spricker hela vägen och fortsatte med Trinny och Susannah.

Om han sköter sina kort rätt så kanske han får titta på Sportnytt trots att det är Tosh.0.

Jag blir oerhört provocerad av hummertramset.

102000 kronor kilot. Verkligen?

Det finns ju inget KÖTT på skiten. Vi gjorde hummer till nyår någon gång och det enda som var något att ha i munnen var ju geggan man gratinerade hummern i. Själva hummerköttet kunde balanseras på en knivudd. Urfånigt.

Om kräftan är havets kackerlacka så är ju hummern havets jätteråtta och nu kan vi väl snälla hjälpas åt att göra den ohet.

Bättre då att vi lobbar för att mjölken ska bli dyrare, att våra fina mjölkbönder ska få mer för spenens vita guld.

Om jag hade pengar skulle jag åka till den där urfåniga auktionen och köpa all hummer. Sedan skulle jag sända via webb hur jag matar den till katten.

Finns här

med intervjuerna i samband med premiären av Hypnotisören.

Denna VÖRDNAD.

Att man har fått AUDIENS.

I’M NOT WORTHY! utstrålar de oskuldsfnittrande journalisterna där de knappt kan sitta still på sina stolar som kissnödiga fyraåringar.

Journalister med lång erfarenhet, journalister som intervjuat ministrar, statschefer, forskare, professorer sitter uppkrupna i Hallströms och Persbrandts knä och suttar tutte.

Och inte blir det lättare att lyssna när nämnda män, trots sin förmodade filmbegåvning, har stora problem med att dölja sin irritation.

Åh, vilka B-frågor från denna B-reporter i detta B-program, osar studion och sprutar ut från radioapparaten där jag försöker äta frukost.

Tacka vet jag intervjun med Martin Short där han får frågan hur det kommer sig att hans fru fortfarande är kär i honom.

”Jag är söt” säger Short och ler men ser lite sorgsen ut eftersom hans fru är död sedan två år tillbaka.

Reportern är hjärndöd som inte har gjort så mycket som en slagning på google innan hon träffat sin gäst. Men Martin Short vill inte förstöra för de som tittar.

Han är ett proffs.

om jag sa att min långa helg beror på att jag följer utvecklingen av RobSten-affären.

Men jag skulle ljuga mig moderatblå om jag påstod att jag inte bryr mig.

Alltså, Twilightfilmerna är så fruktansvärt dåliga(jag har fått passa på när Joachim har bortamatch) och vad Hollywoodkändisar gör rör ju inte mig och mitt liv. Egentligen.

Men vissa par vill jag ha tillsammans. Jag tror att det handlar om balans i universum eller så.

Kan de inte gifta sig och skaffa en blek androgyn unge nu så att jag kan gå vidare med mitt liv.

Ett antal Hells Angels-medlemmar står åtalade för att ha misshandlat ett antal personer på en Svineri MC-fest.

Idag rapporterar Sveriges Radio Kalmar att den viktigaste bevisningen är en handskriven lapp som hittats i en Hells Angels-väst.

”Lappen beskriver hur färden till Kalmar ska gå till och var bilarna ska stanna på väg till Kalmar”

Utrymme för tankepaus.

Och nu:

Bilarna?

är egentligen varje text och inlägg jag skriver en hyllning till Joachim men när jag läste om dagens krönika insåg jag att den var något alldeles extra.

Så varsågod älskling. Herregud vad jag hatade dig en stund i går för det där med våningssängen men så gick det över.

Lycka till nu i kväll med matchen mot Jönköping Södra. Nu när du har en sådan där hemlighetsfull tränare så vet man ju aldrig om du spelar från start eller inte men heja dig och dina vänner PUSS PUSS.

Om ni vill se matchen i kväll så visas den på TV4 klockan 19:15.

I Kalmar idag pratar alla (som har morgontidning) om Moderaternas gulliga lilla kupp i går kväll då man gick emot medlemmarnas 33 mot 22 till förmån för Linda Blomdahl-Petersson och istället röstade fram Per-Olof Jonsson. Siffrorna blev 7-6 inklusive det lilla privilegiet att Jonsson kunde rösta på sig själv.

Vackert.

Jag skiter egentligen fullständigt i det rent politiskt eftersom jag inte är så förtjust i Moderaterna.

Men jag förstår gubbarna i Moderaterna. Jag menar, nu har Malin Petersson fått bestämma jättelänge, ska det då komma ÄNNU en kvinna och styra. Nej, kärringar som tjatar har man väl nog med hemma. Någon måtta får det fan vara.

Det finns en särskild plats i helvetet för gubbar som hjälper varandra.

Grattiskramen som kom av sig.