Här

kille, pojkvän som spelar fotboll(jamen vad ska jag säga? Jag hatar sambo, jag är inte någons töntiga sambo och jag är inte någons fru, alltså har jag en kille, en pojkvän(vilket gör att alla som inte känner mig tror att jag är frånskild och att Joachim är mammas nya kille, därför brukar jag ibland säga: ”Min kille Joachim, som också är barnens pappa”) Tänk så enkelt ändå att vara GIFT.)

När man har en kille som spelar fotboll och jobbar= är borta jämt så behöver man hjälp. Den hjälpen får jag primärt från min mor.

Idag har hon hjälpt mig att röja ett rum där ett element läckt ner i golvet. Jag fick PATTSVETTSPANIK och trodde att hela huset nu var ruttet och skulle behöva läggas under en bulldozer. Att vi skulle tvingas flytta in i en hyresetta och leva på årsgamla långkok från medmänniskors frysboxar.

Mamma kom hit, såg rummet med elementet och sa ”Herregud” med betoning på gud så att hon fick till den skuldbeläggande touchen. Sedan fick hon reda på att rörmokare var på ingång och då sa hon HERREGUD!, med betoning på allting på samma gång och sedan drabbades hon av GALOPPERANDE PATTSVETTSPANIK och började röja, dammsuga och skrubba. Hon hittade sedlar, damm, godispapper, en fleecetröja, viktiga papper, glasspinnar, leksaker och en docksäng. Och detta var alltså bara under en fåtölj.

Nu är hela rummet tömt med den påföljden att resten av huset ser ut som Arga snickaren- the uteliggaredition. Underbart.

Så nu är vi lite ett steg fram och två steg tillbaka, skulle man kunna säga.

Jag har inte lärt mig Östers träningstider ännu vilket innebär att det är lite överraskningsfest varje gång Joachim kommer innanför dörren.

Idag blir det riktigt spännande för jag vet att han tränade klockan elva men kanske var det dubbelpass idag? Så antingen kommer han hem som en normal person eller så blir det jättesent. Så härligt att inte veta, quel surprise!!

(Sarkasm med betoning på sarkasm)

Nehej alla barn, nu måste jag se en man om en häst och skriva en text med laptopen dränkt i min panikpattsvett.

Vi hörs.

Kvinnohataren Pär Ström var gäst i Nyhetsmorgon idag och det var ju inte bra men vägs upp på den feministiska guldvågen av det faktum att NANNA JOHANSSON BLOGGAR!

Läs och njut.

(Tack för tipset!)

Jag har precis fått veta att Citygross kapar momsen på frukt och grönt.

JAHA, tror de att de kan STYRA vad jag ska äta?

Vad hände med min frihet, mina rättigheter?

Jävla diktatur!

”Hej! Varför kan man inte följa dig via bloglovin längre? //Lotta”

Svar: Jag visste inte ens vad Bloglovin var för något. Oups. Gick in nu och sökte och där finns nya bloggen med så det ska nog fungera om du söker på fotbollsfrun och klickar på den med ny header.

När det gäller RSS och annat som jag inte förstår så ska jag försöka ta tag i detta. Jag har frågat Aftonbladets expert om länkar men inte fått svar.

Men här har ni min söta syrras blogg.

som i vanliga fall är något av en husgud har skrivit en debattartikel i dagens Aftonbladet som är väldigt snyggt skriven men tyvärr felaktig. Felaktig eftersom jag inte håller med.

Ingen älskar statligt som jag, ingen vurmar för regler, lagar och förbud som jag.

David undrar varför staten ska styra vår livsstil. Därför att staten betalar. Det är högst rimligt att staten som medborgarnas föräldrar ställer villkor.

Och ingen har förbjudit någon att röka, dricka eller äta semla till lunch. Högre skatt och restriktioner är inte förbud.

Vegetarisk måndag väljer David att se som en inskränkning av människors frihet. Jag väljer att se alla vinster, både ekonomiskt, miljömässigt och hälsomässigt. För att inte tala om kossans frihet.

En rökares frihet begränsar ickerökarens frihet och alla inser att det är ickerökaren som måste sätta agendan.

David tycker att de som röker är modiga. Jag tycker fortfarande att de är dumma i huvudet.

Med vänlig hälsning en före detta rökare som gärna dricker vin och äter pizza och är beredd att betala för det.

P.S Av de farbröderna David räknar upp väljer jag ingen. Maria Wetterstrand ska det vara.

”Snälla vackra Malin! I veckan satt en av mina elever och grät för att han inte klarade provet. Han hade varit på semester en vecka utan att ta med sig skolmateriel – och nu kom det ikapp. Han är inte ett ”undermåligt argument” Han finns i mitt minne och nu kanske i ditt.”

Svar: Hur snäll och vacker jag än må vara, nej, han kommer inte finnas i mitt minne. Herregud det är väl en del av livet att misslyckas. Kalla mig hjärtlös men ett barn som inte klarar ett prov på grund av utlandssemester är inget som stannar i mitt sinne. Han lär ju komma i kapp och det var väl alldeles utmärkt att han lärde sig till nästa gång.

Som sagt, livet är för kort.

Jag har gått i skolan i arton år och vad det blir i dagar orkar ingen människa gå in närmare på men jag minns väl någon händelse här och där. Då minns jag desto mer från de fjorton dagar jag varit på charter med min familj. En vecka 1991 och en vecka 1996.

Jag minns att pappa envisades med att köpa de chockrosa korvarna att lägga på morgonfrallan och att vi barn skulle ”smauka!” ”ente föer min sköull, föer din sköull”

Jag minns att vi hade smusslat med pappas extremt fula mockasiner(ja, mockasiner) och lämnade dem på en strand i en konstinstallation.

Jag minns att jag nästan drunknade eftersom pappa tyckte att röd flagg på stranden var ”bånslit”. Jag minns att strömmen drog mig ner mot botten och ut en bit och på något sätt kom jag upp igen. Jag minns att mamma stod på stranden och spejade nervöst. Jag sa ingenting.

Jag minns att jag hade en orange baddräkt med kors i ryggen och inga bröst. Jag minns att vi badade i saltvatten tills håret vittrade bort från topparna och upp. Jag minns att jag blev brun. Jag minns att jag 1996 köpte två kilo limefrukter och pressade i håret i solen på balkongen för att bli snyggt blond men att det enda som hände var att det rann ner i ögonen och jag luktade fruktfat.

Jag minns att vi köpte billiga parfymer tillsammans med mamma medan pappa tittade på böutarna i hamnen. Jag minns att det var på en altan på Teneriffa 1991 som Elin insåg vad hon skulle bli när hon blev stor: katthemsägare. Herregud, vi kommer bli tvungna att försörja henne, minns jag att vi tänkte.

Jag minns restaurangbesöken med allt kött på hängande krok med en pommes frites per capita. Jag minns att jag undrade om mamma och pappa verkligen hade råd med detta.

Jag minns att vi åkte hem och sedan är det blankt. Kanske var jag efter något kapitel, kanske löste det sig.

Kanske utbildade jag mig till journalist lite senare och fick ett jobb.

Kanske var det ingen som märkte att jag var borta. Kanske tyckte läraren och skolan och rektorn och Gud att det gick bra ändå.

Klockan 02:40 ramlade han in genom dörren. Raka vägen från Ängelholm där han både vann och blev matchens lirare.
Elin och jag låg och sov tätt tillsammans i soffan efter att ha skrikit oss igenom The Woman in black.
För tjugo minuter sedan stönade han sig upp ur sängen och klagade på skoskav.
Nu ska han lida. Jag ska i vanlig ordning tvinga honom att förhöra mig på Barometerns Steg för steg och jag ska ta EXTREMT lång tid på mig och säga saker som ”Kan du läsa fyra poäng igen?”.
Se film där en väldigt våt och väldigt söt Joachim blir intervjuad efter matchen.

Finn ett fel

Om man har en överflödig ekonomi och ibland känner att man plockat upp ett par solkiga underbyxor för mycket från golvet:

Ett litet townhouse från 1800-talet att vila ut i.

”Hej då alla, nu sticker jag till min tvåa i stan, vi ses efter melodikrysset i morgon!”