”Läste jag rätt eller är du ironisk. Eller öste du just skit över din gubbe som inte är hemma så mycket för att han spelar fotboll borta? Var du inte med att fatta det beslutet? eee får man säga = ”gilla läget”? eller är jag dum då? Ni borde ha städhjälp!!!!”

Svar: Det är så mycket som är upprörande med din reaktion men en detalj står ut och lyser som neon i natten.

Du kallade Joachim min gubbe. Gubbe?

Jag begriper mig inte på er som kallar era respektive för gubben och gumman. Tycker ni att det är sexigt? Identifierar ni er själva med gummor?

Jag tycker det är osedvanligt tacky och du får vara hur upprörd du vill på mitt liv och min person men kalla inte Joachim för gubbe.

P.S. Jag gillar inte läget.

Jag älskar läget.

I kväll är jag på plats när Östers IF kör över Värnamo på nya arenan. HEJA HEJA!

Finns här

I morgon ska jag ta itu med SKIT som gror igen huset eftersom någon återigen spelar fotboll i en annan stad.

Idag har alla varit så hungriga och detta har sammanfallit med en stark ovilja att utfodra någon alls.

Någon skulle göra mjölkchoklad på fyra deciliter mjölk till tre barn.

”Det kommer inte räcka, jag gör bara till mig själv” sa hon.

”Nej, du gör till alla, man ska ha lika mycket vatten som mjölk” ljög jag och straffet var att det fem minuter senare lät PLASK från köket.

Hon hade spillt ut åtta deciliter vattenmjölk med kakao över golvet. Disktrasa och litermått, tork och vrid. Övervägde att servera dem trasvridet men satte på en laddning nyponsoppa men tydligen var mandelbiskvierna slut och jag var årets loser.

Alla bara åt och åt, mackor, ägg, yoggi, frukt. Sedan skulle det tiggas om tårta och glass och en överbliven Danonino som alla ville ha.

När Joachim kom hem från Växjö förklarade jag att nu var det mayhem igen i hela huset och INGEN av de vuxna fick gå och lägga sig förrän huset var fint.

Jag är så psykiskt sen som tror mig själv när jag står där i hallen och leker mamma.

Nu är klockan 22:15 och det har inte hänt så mycket som shit about shit. Joachim gör nu ett halvhjärtat försök att plocka poäng genom att tömma diskmaskinen.

Som att vandra upp på en enorm soptipp och spruta lite Glade på toppen.

Jag blir så deprimerad. Nu ska jag vaska fejset och lägga mig med fredagens Spanarpod.

Godnatt.

Sitter på tåget mot Malmö som, om Gud vill, släpper av mig i Alvesta i vettig tid att hinna med anslutande hölass mot Kalmar.

Regeringen ska satsa en miljard miljarder på tågen, kan ni inte greja så att man 2014 kan åka direkttåg från Kalmar till Stockholm? Inte för att jag någonsin kommer rösta på ett liberalt rövgäng som låtsasbryr sig om miljön, men ändå.

I kväll ska jag laga något extremt näringsfattigt som barnen får välja, de är mitt eget liberala lilla rövgäng och jag saknar dem så.

”Undrar hur du hade reagerat om du hade hittat samma regel på en blogg , skriven av en man?

Du är rätt vidrig med att vända kappan eftere vinden. Du står helt i en egen kurs, du rättfärdiga feminist som faller på eget grepp”

Svar: Vad är det du undrar? Hur jag hade reagerat om Joachim hade en blogg där han skrev att jag skulle få samlag om jag gjorde mål? Jag skulle väl gå hem och avkräva honom ett samlag som fick tapeterna att rulla upp.

Vadå vända kappan? Vilken vind?

Vilken kurs? Vilket grepp föll jag på?

Så tröttsamt med en bitter surbuk som inte vet att uttrycka sig. Spotta upp dig och kom tillbaka när du kan formulera dig så att man förstår.

Och sluta kalla mig feminist, de hatar mig också.

Jag är ingenting.

Det vaknades med gnäll och gny i natt och jag tryckte in ett mördande finger i sidan på Joachim, som jag brukar.

Men, jag gör aldrig så när han har match dagen efter. När Joachim har match får han sova ostört och alla andra nätter leker jag martyr.

Men jag glömde bort mig i natt och nu är jag så nervös. Joachim spelar från start mot Varberg (här klockan 19) och tänk om han är trött och alldeles förbi? Han är ju så himla gammal också!

Måtte alla vara snälla mot honom och lägga all skuld på mig (jag är kvinna, jag är van).

HEJA ÄLSKLING!

PUSS PUSS!

P.S. Reglerna är som vanligt: mål ger samlag.

Vi åkte ut till Skaftnäs i helgen och följde honom ner till bryggan, den var tydligen nybyggd. Pappa har alltid byggt bryggor, min barndom är ett enda brygbygge.

Han pekade och berättade hur han gjorde och hur tungt det var. Allt hade han gjort själv.

”Jau sköulle föutt hjilp öuv Jöuachim min dejt blejv jöu engenteng mejd dejt” sa han förebrående och undrade sedan om Elin eller jag ville bada för han behövde få någonting hämtat från botten, oklart vad.

”Vi har precis duschat” lät den snabbt hoprafsade lögnen.

Plötsligt såg vi hur han lösgjorde den lilla utombordaren i fören och sköt ut sig själv. Ska han ut på sjön utan att säga något? tänkte vi för oss själva men såg sedan att aktern fortfarande var förtöjd.

Så ställde han sig upp och fattade en åra som han sedan petade i botten med. Det såg ut som om han hade dumpat ett lik på den dyiga botten och nu desperat försökte trycka ner det svullna kadavret igen. Det hela var mycket märkligt. Plötsligt var han klar och drog sig tillbaka till bryggan.

Vi frågade aldrig vad han sysslade med. Men nu undrar jag så.

En åttaårig pojke ringer på dörren för att leka.

Han berättar att han tröttnat på sitt Wii och bestämt sig för att leka med någon.

En snart fyraårig pojke tar honom i handen och drar ner honom i källaren för att visa sitt Wii-spel.

”Just som jag tröttnat på mitt” suckar pojken men försvinner ner för trappan och kan sedan höras dölja sin antipati mycket dåligt.

Efter någon halvtimme ringer telefonen, det är pojkens far.

”Har det redan gått en halvtimme? Här har det bara gått fem minuter!” utropar han och försvinner sedan slokörat ut genom dörren.

Besöket är över.

Går in Österskor till eventuell matchpremiär på måndag. #standbyyourman

”Vi har haft inbrott, när vi var hemma, vaknade av att de gick in i sovrummet där vi låg och sov. Min man sprang efter dem och slog faktiskt sönder okbenet på den ena men de var fler så de kom undan. Vi vet vilka de är och vi vet också att de knarkar och förmodligen var höga som hus den där kvällen. Jag har inte skickat något tackkort men jag har sett dem ute på stan och känner mig faktiskt ganska likgiltig inför dem. Det ger mig inget att hata dem och det drabbar inte de på något sätt att jag sitter och är bitter så jag gick vidare ganska snabbt.”

Svar: Så ofattbart vidrigt att de fick in när ni var hemma. Men den springande punkten här är att du vet vem som var inne i ditt hem. Du ser dem på stan, du kan se varför de gjorde som de gjorde, du kan tycka synd om dem och deras tragiska liv.

Jag vet inte vem som var här och jag vet inte varför, det är det som lever kvar. Min första tanke när jag såg allt det utrivna var att det inte var människor, det var varelser. Jag fantiserar om vem de är, hur många de var, hur länge de var inne i huset(de hade skevat persiennerna och tänt lamporna så de kände sig ganska trygga i att hålla på en stund)

En del av er är så söta i er bokstavlighet. Jag går inte runt och osar hat dygnet runt. Jag vill inte döda för ett inbrott, jag har inget gevär, vet inte ens hur man laddar.

Men ibland vaknar jag mitt i natten och hör ljud, tänker att de är tillbaka och att jag vill döda dem.

Ja, så kan det vara.

Tack jag mår bra, tack.

”Ett enda litet pissigt krav har jag om du ska skriva på för Öster och det är att jag skriver om det först på bloggen”

”Jaja”

”Nu hör du vad jag säger, jag ska skriva först av alla”

”Jaja”

Och ändå var det någon skitnödig läcka som gjorde att Fotbollskanalen.se var först med ryktet.

Då blev jag förbannad och skrev att Joachim var klar. 

”Men Malin, det kan du inte skriva, jag är inte klar” sa Joachim när han kom hem.

”Det skiter jag i, jag skulle vara först och nu blev jag inte det och det är inte det värsta som har hänt men det är en PRINCIPSAK” sa jag och struntade i om det var ”klart” eller inte. Som om något liknande någonsin slutat bra för mig. Som om det någonsin blivit ett nej. Som om det någonsin skulle ta slut.

Men nu är det i alla fall klart.

Joachim ska spela i Öster och jag tror att han ska dit i morgon, inte vet jag, det är bara den första dagen av många som jag i vanlig ordning inte tänker hålla reda på.