Hoppas hela Malmö regnar bort och flyter över till Danmark. Då blir det ingen match. Och Joachim får komma hem så att jag kan torka hans hår med en varm handduk.

Nobody puts baby on the bänk.

Låten, videon, the moooooves.

As heter låten och lägger man till ett litet s blir det ju faktiskt en låt som handlar om mig.

tyckte jag att det stod i en av rubrikerna här till höger.

När jag hade legat avsvimmad på golvet i en kvart reste jag mig upp och upptäckte att det självklart var någon annan som hade en dejt.

Ordningen återställd.

Alltså, Goudaost. Goudaost.

Eftersom det är den billigaste osten så borde det ju också vara den äckligaste osten. Och det är det. Den är vit, fet, kladdig och helt galet vidrig att ha i munnen.

Är det då inte lite ironiskt att den heter Goudaost?

Och är då inte detta mitt mest meningslösa inlägg hittills?

Nu ska jag åka ner till Fredriksskans med Joachims väskor innan han åker till Malmö för att få stryk.

Sedan far vi vidare mot mitt föräldrahem. Kanske står pappa på en åker med en grep. Kanske badar han vid bryggan i sina orangefärgade shorts. De shortsen är femton år gamla. När de var nya skiftade de färg när de blev våta. Jag minns att pappa sprang över bryggan som ett spinkigt jehu och skrek ”KOLLA NU ÄR DE ORANGE” sedan försvann han med ett vått plums och dök upp bakom utombordaren ”OCH NU ÄR DE BLÅÅÅÅÅ” ”MAULIN! SÅÅÅG DU?”

Jag ska lyssna tills jag blir sinnessjuk

”Vi skulle vilja ha med dig i panelen imorgon”

”Okej”

”Det är inga svåra ämnen”

”Förlåt?”

”Ja alltså du behöver inte läsa in dig på något, det var allt jag menade”

”Javisst Niklas, det var så du menade”

Och jag minns en svart dag på gymnasiet när jag och en kompis stod i ett fönster på skolan och ropade ”MORMOOOR” och ”FARMOOOR” till gamla tanter på gatan. Så stod vi där och skrattade bakom gardinerna åt de små tanterna som stod på trottoaren och tittade förvirrat omkring sig för att hitta ett älskat barnbarn.

Den natten höll ångesten mig vaken.

för att se Babel.

Jag stängde av alla känslor.

Jag utgick ifrån att alla skulle dö ångestdöden.

Jag tänkte ”Jag hatar barn jag hatar barn jag hatar barn”

Jag tänkte ”Det är en film det är en film det är en film”

Jag tänkte ”Det här spelar ingen roll om hundra år”

På det sättet kände jag ingenting. På det sättet förstörde jag årets bästa film.

Jaha, nu stinker skafferiet sköljmedel OCH vinäger. Och avlidet knäckebröd. Yum.