Den där kanotgrenen där de står upp på ett knä som en indian, det ser så DUMT ut. Som om en vanlig kanotist råkat köra in i ett kärr och kämpar för sitt liv för att komma loss.

Är det inte bara liiite löjligt när man ska uppfinna nya grenar? Kan det inte räcka med curling och triathlon och skidskytte?

Vad kommer nästa år? Man står upp i kanoten och tar sig fram genom att blåsa bakåt?

Varför inte hitta på något nytt med cyklarna? Nästa år kanske vi kan ha ett tempolopp där man sitter på pakethållaren och har mormor på styret.(Ukraina och Rumänien i topp)

Man hör många hemska berättelser om folket i Syrien som blir ihjälskjutna när de flyr över gränsen med sina barn i famnen men det är inte förrän man hör om kändisar som inte kan dricka öl när de är på sjön som man vet vad riktigt lidande vill säga.

Herregud det är som att leva i en totalitär stat! Ska man inte få åka ut till havs, dricka några bärs och sedan köra hem igen?

Bert-Åke Varg vill jämföra de som infört lagen med terrorister. Så intressant det skulle vara att föra samman Bert-Åke med ett söndersprängt barn för ett samtal om terrorismens offer.

Nej, jag kan inte slutföra detta inlägg. Jag kan inte.

Jag mår illa av detta.

Jag skäms.

Hoppas att ni på fyllan kör upp på land och krockar med något riktigt dyrt så att ni måste göra reklam för Rusta resten av karriären.

och här kommer höstens första krönika

Vad kul att du är tillbaka, Malin!!! Ditt blogginlägg och era, ni i kommentarsbåset, förenklar fetmaproblematiken. Vem tror på ALLVAR att det är så enkelt som att äta nyttigt så försvinner alla överviktskilon i hela världen??? Herregud och frugud och Jesus i London….. i så fall skulle det inte finnas en enda överviktig människa på hela jordklotet. Jag lovar!!

Svar: Förenkla fetmaproblematiken? Det är inte möjligt att göra det enklare än vad det är.

Om man äter mindre portioner, nyttigare mat samt motionerar så försvinner 99-100 procent av jordens övervikt. Detta visar oberoende studier som jag aldrig tagit del av.

Om inte så är det hög tid att WHO varnar för den utbredda ämnesomsättningsdöden.

”nu råkar jag just ha läst att du har 27 grader varmt hemma om det nu är en ursäkt men jag tycker faktiskt att du är litetråkig i detta inlägg! bråk med dödlig utgång och kvinnovåld överhuvudtaget är inget att raljera om tycker jag!!!!”

Svar: Jag raljerar icke över det dödliga våldet. Jag raljerar över ordvalet. Ett mord är ett mord oavsett om det sker i ett radhus eller på en gräsplätt. Det är olyckligt att kalla ett mord för ”Död efter lägenhetsbråk”. Det låter som att kvinnan får skylla sig lite själv, för det vet ju alla hur farliga lägenheter är.

Rubriken ändrades efter en stund.

Men tack för ditt politiskt korrekta inlägg, absolut.

Jag kunde inte bry mig mindre om deras skilsmässa, de var osexiga och konstiga och religiösa.

(Däremot är jag förkrossad över Rob och Kristen, ta henne tillbaka!)

Men kan Katie för djävulen SLUTA bära sitt sexåriga barn?

Är det någon som har varit i LA och kan förklara beteendet med kändisar som bär sina stora barn? Är det bara berömdheter eller ägnar sig vanliga mammor åt detta?

Jag vet inte när jag bar mina barn senast. Eller jo, den minsta bär jag ibland, men det är ju skillnad. Han är min sooooooon.

Jag läser högst upp på aftonbladet.se att en kvinna har dött efter ett lägenhetsbråk.

Lägenhetsbråk.

Jag ser framför mig hur två personer står mitt på vardagsrumsparketten och skriker på varandra.

”DET ÄR MIN LÄGENHET”

”DET ÄR MIN LÄGENHET”

”MIN”

”MIN”

”JAG SÅG DEN FÖRST”

”I HELVETE DU GJORDE”

Och så fortsätter bråket tills en faller ned, död. Lägenhetsdöden har skördat ytterligare ett offer.

Lite så var det. 

Men Gud hade aldrig kunnat sjunga som Bruce. Gud hade inte orkat i tre timmar och fyrtio minuter. Gud har inte så mycket kärlek.

Jag har bara sett honom tre gånger, Bruce inte Gud, och jag förstod någonstans i mitten att jag hade en gyllene biljett i min hand.

Jag såg mig omkring, undrade om folk förstod att vi var utvalda. Låt gå att vi var över sextio tusen, men vi var en hedrad skara.

DET VAR SÅ FANTASTISKT.

Och jag är alls inget maniskt fan. Senast i förrgår sa jag till Joachim att en låt på radion var bättre än mycket Bruce har gjort. Joachim fick något svart i blicken och undrade vilken av Bruce låtar som var sämre än det vi lyssnade på.

”Hans femtio sämsta” svarade jag och så pratade vi inte mer om det.

Och visste jag det inte innan så vet jag det nu: det är inte låtarna det handlar om. Det är låtarna och allt det andra.  

Att Bruce är så oerhört älskad. Att han inte kan göra fel. Att han bara är ett ganska litet stycke amerikanskt kött med våt t-tröja som sjunger så att människor tror på fred och frihet och den oändliga godheten.

Jag kan ordknulla dagen lång och fortsätta in i den kolsvarta natten, det räcker inte till. Ingen krönika, inget blogginlägg kan någonsin återge känlsan av frälsning. 

För så var det i går.

Jag såg Gud.

And it was good.

:+++++:

Tobias slutar. ”Lägger skorna på hyllan” heter det, men det är trams, Tobias kommer sälja dem på tradera. Eller slarva bort dem. Förmodligen det senare. Och Sabine kommer tjata om det länge och det kommer inte vara värt det men han kommer inte leta.

Jag kommer inte sakna Tobias eftersom jag inte går på matcherna längre. Men jag följer matcherna i smyg på radion och vet aldrig riktigt hur jag vill att det ska gå. Men det gick som jag ville för den dopade och i förväg skadade albanen som ersatte Joachim; han fick åka hem utan en spelminut. Så går det, så går det.

Tillbaka till Tobias, detta unikum till man, detta enigma, detta mysterium.

Jag tycker fotboll är löjligt så jag minns inte vem som gjorde mål när och vilken match som var fantastisk så allt jag minns med Tobias är det som hänt utanför planen.

Som när han, när barnen var små, ropade ”Vem vill ha GLASS?” och sedan bjöd dem varsin djupfryst fiskpinne som de högg i och sedan förvånat tittade upp på sina föräldrar När kommer det goda? Måste jag äta mycket av det här andra innan jag kommer fram? Jag är uppvuxen med en pappa och morfar som garanterade att strömmen inte var påslagen i elstängslet så jag vet att uppskatta grymma och hjärtlösa spratt mot småbarn. Barnen fick glass senare men var eventuellt skadade för livet.

Jag minns också den eftermiddag då Sabine satt i mitt kök och fikade när mobilen ringde. Det var Securitas som informerade henne om att det brann i huset. Sabine ringde genast till Tobias.

”Var ÄR du?”

”I trädgården?”

”Det BRINNER för helvete i huset”

Det hade Tobias ingen aning om. Där inne låg lillan och sov och Tobias hade satt en gryta nappar på kokning som nu hade torrkokat och satt fyr på spisen.

Så kan det gå om man lever med Tobias.

Jag minns när Kalmar FF hade en höghövdad trio i backlinjen. De hette Lantz, Rosengren och Carlsson. Det var länge sedan nu och den siste mohikanen har precis gått av sitt pass.

Tobias är mannen som är stenhård och mjuk på samma gång, som en jättesnygg grottmänniska. Och det kommer han fortsätta vara så länge han lever, oavsett livsviktig fotboll.

Puss och kram din söta grobian.

Stora undrar om pappa kan ordna en autograf från Bruce Springsteen.

”Det är nästan omöjligt gumman”

”Jaså, kan du då förklara för mig hur Stina och Selma kunde få SEAN BANANS autograf?”