Internt meddelande till alla barn: Plan A.

Slut på meddelandet.

Läser i tidningen att en dansk läkare kallar all-inclusive för ”tortyr för överviktiga barn”.

För det första så är det väl himmelriket för överviktiga barn.

För det andra: om de överviktiga barnens föräldrar ordnar bra mat de övriga 51 veckorna om året så ska de nog klara en vecka med pommes frites och fri glass.

Feta barn är inte feta därför att de äter Lolo och Bernie-buffé en vecka om året.

Men vad vet jag, jag är ju inte dansk läkare.

”du äter väl inte kött? vad hade du för hamburgare? vill ha tips tack!”

Svar: Jag håller mig till Quornburgare. Hälsans kök är också goda men om man vill att det ska smaka kött(och det vill man) så är det Quorn som gäller. Någon gång har jag gjort egna burgare på vegofärs men det är svårt för att inte säga omöjligt att få burgaren att hålla ihop.

När man sedan steker sin Quornburgare i mycket smör(vilket man kan göra eftersom quorn är fettfattigt), saltar och pepprar och eventuellt tillsätter grillkrydda samt dränker den i dressing, grönsaker, ost och ketchup så smakar det nästan som på riktigt. 

Det är ytterst festligt med köttätare som tycker det är så himla märkligt att man som vegetarian vill ha mat som smakar kött. Liksom varför inte bara ÄTA en gris då?

Många vegetarianer är inte det därför att kött smakar illa(för kött är perverst gott), man blir vegetarian av politiska och/eller miljöskäl. Nästan all mat jag äter smakar köttfritt men när jag äter tacos eller hamburgare så vill jag att det smakar kött. Det är inte så jättekonstigt att förstå, egentligen. Men köttätare kan vara oerhört lättfascinerade.

Bör tilläggas att jag inte är vegetarian längre eftersom jag började äta fisk när jag väntade tredje barnet. Men jag funderar på att sluta igen för fisk är egentligen inte ens gott, det smakar ju alltid…fisk. Hu.

Don’t mind if I do!

I brist på poetiskt infall listar jag nu vad som händer.

1. I onsdags bakade jag åttio hamburgerbröd och tapeteserade färdigt hall och kök.

2. I går bjöd vi på åttaårskalas på landet och eftersom regnet i vanlig ordning vräkte ner(från sidan) så tryckte vi in 38 personer i huset och stängde dörren.

3. Vi bjöd på grillade hamburgare av svenskt kött, hembakat hamburgerbröd, två dressingar (den här och den här), sallad från landet, tomat, lök, färsk och inlagd gurka, cheddar, ketchup och senap. Godare än Sibylla, godare än livet.

4. Idag behöver vi inte göra shite about shite eftersom åttaåringen fick fyra wii-spel.

5. Jag har precis, i skrivandet av detta inlägg, bytt till mobilt bredband 4G. Åh som jag kommer ångra mig.

6. Jag har beställt två mockastövlar och ett par mockastövletter. Eventuellt skickar jag tillbaka alla eftersom stövlar nuförtiden inte ska smita åt kring benet utan ska se ut ungefär så här. Det är inte snyggt. Jag antar att Sofi är helt rätt på och att det är extremt inne och det nya svarta och allt det där men jag bor i Kalmar, jag behöver inte vara modern, jag vill bara vara snygg.

7. Är det här allt som har hänt sedan sist?

tråkigt är det.

Det bara regnar och någon har varit i vårt hus och jag har slutat bry mig om vilken efterbliven greve som har mördat vilken idiot i biblioteket med en ljusstake i analen i Midsomer.

Vi orkar inte ens handla mat.

”Har vi inga flingor?”

”Nej, vi glömde det” samt att vi inte har handlat på riktigt sedan gamle kungen.

”DÅ TÄNKER JAG INTE ÄTA FRUKOST”

Åh herregud jag är död, jag brydde ihjäl mig.

Vi lämnade stan i går klockan 16 och kom hem klockan 11 idag.

Som alltid går jag in och lägger datorn på matsalsbordet i vardagsrummet. På väg tillbaka till hallen upptäcker jag något på väggen.

”Joachim, har du plockat ner TV:n?” Snälla snälla säg ja, säg att du är jätteanal och la den under soffan för att vara på den säkra sidan.

”Nej” säger han och springer in i vardagsrummet.

I hallen och vardagsrummet syns nästan ingenting. Sedan går vi runt i vårt hus.

Någon har brutit sig in i vårt hus och vänt det upp och ner. Någon har rivit ut våra saker, gått igenom det mest privata och trampat ner det. Någon har varit i barnens rum, stulit deras pengar. Någon har varit i vårt sovrum, rivit ut garderoberna.

Det tar en liten stund innan det sjunker in och sedan kommer tårarna och paniken. Någon har varit i vårt hem.

Nu börjar jakten. Jakten på det som inte finns kvar. Men det är inte mycket.

Men de tog Joachims guldmedaljer.

Allsvenska guldet 2008. Borta.

Jag har läst om människor som haft inbrott. De beskriver känslan av att vara kränkt, otrygg. Det är svårt att sätta sig in i känslan. Nu vet jag. Jag bryr mig inte om saker, inte det minsta, det enda som är dyrt i vårt hus är soffan. Det finns inget materiellt jag inte kan stå ut med att mista.

Men jag hatar att de har varit i mitt hem.

”Kollar man rent statistiskt är det fler som dör av ÅSNOR varje år än flygolyckor. Nu har jag inga siffror på detta till hands, men ren och skär logik säger att fler borde dö av ormar (giftiga eller inte) än åsnesparkar. Därav, i mina ögon, är faktiskt ophidiophobia mer rationellt än flygfobi.

Nu trycker jag inte ner på någon fobi alls, men jag är lite trött på din översittarattityd och att du
alltid ska ha rätt fram tills du blir motbevisad, då slutar du bara svara (har hänt flertalet gånger, vad jag sett).

Tack för mig”

Svar: Så skulle det ju kunna vara om det inte vore för det faktum att det är fel.

Jag har aldrig blivit motbevisad på den här bloggen, aldrig. Och eftersom det aldrig har hänt så skulle jag genast förstå vad det handlade om, om det mot förmodan skulle inträffa. Men det är alltså inte särskilt troligt.

Och du var mer än ganska långt ifrån, raring. 

”Översittarattityd”, tja har man rätt så har man.

Du har helt rätt i en sak: till slut svarar jag inte längre och det handlar om en enda sak:

Respekt för mina läsare som inte vill läsa en bjäbbig diskussion som aldrig tar slut.

Tack för mig.