Ringer mobilen.

– Var är vantarna?

– Va?

– Var är barnens vantar?

Jag är i Stocholm och ska på viktigt möte. Jag behöver skönhetssöööömn.

Om tre veckor, när Joachim åker med sina kamrater till Spanien för elva dagars LÄTTJA och inställda träningsmatcher. DÅ ska jag råka ringa klockan sex på morgonen.

– Var är min bh med geleinlägg? jag behöver den.

– Va, men det kan väl inte jag veta.

– Nej visst ja.

Hur missade jag det här?

O så bra. Självklarheter of course, men någon måste säga det om och om och om igen. Tills någon lyssnar HAHAHAHAHA nu skojade jag naturligtvis. Ingenting kommer hända. En krönika likt denna får republikanerna att må bra för ett ögonblick och knyta näven andaktligt i byxfickan. Alla tio of them.

För så är det väl? Alla vill ju ha kungahuset. Det går bra att driva med deras liv och köpa Hey baberiba på box. Men hur många är det egentligen som verkligen vill avskaffa monarkin?

Viktigt ämne av Marie

Stora tjejen föddes i vecka 36+0.

Marie skriver : ”Att döda ett barn i åttonde månaden är ungefär som att döda ett nyfött barn”

Nej, det är exakt samma sak.

Abortfrågan är så himla svår. Men gränssättningen är enkel. SÄNK DEN.

Hann med en liten sminkrunda på Åhlens city. En jättegullig tjej hjälpte mig med ett rouge så att jag är vacker som en nyponros imorgon. MEN framme vid kassan blev det nasty.

– Vill du ha en rougeborste?

– Är den syntetisk?

– Nej, den är gjord av gethår.

– Okej, det var inte bra, då hoppar jag.

Då kommer gulliga tjejens kollega, fröken ”bitter för att jag inte fick jobbet bakom NK-disken” from HELL.

– Alltså getterna har väääldigt lång päls så man klipper bara av dem håret. Till detta ÅRETS ögonhimling. Jag fattar inte att hon fick ögonen i framåtläge igen.

Jäkla apa.

Hon kan ta sin getborste och stoppa upp den i sitt brunöga.

Och på tal om brunöga, en av mina absoluta hatlåtar, ”Looking your big brown eye”  spelades på radion idag. Och efter det, detta är helt osannolikt, kommer ”Baby I love your way”.

Örontvagning extra allt efter detta.

Närhelst man anländer till Stockholm central så finns det ALLTID en madman som står och skriker.

Jag tror att det är därför alla har så bråttom i den här stan. De är rädda för psykopat-gapet.

mellan Kalmar och Linköping lät precis som vår dvd.

på tåget, när Anja vann guld. Ensam satt jag och grät med träden och snön utanför fönstret. Ingen visste varför jag grät. Precis när det stod klart att guldmedaljen var hennes ringde Joachim:

– Gråter du?

– Ja.

Det är därför man är tillsammans med folk lääänge. För att de ska veta sånt.

I´m on the train.

Jag bloggar.

Vilket betyder:

Jag-surfar-på-tåget.

Så här står det på stolsryggen framför mig: ”Om du har en bärbar dator med WLAN” Men det har ju JAG. Det har jag allt sett på en klisterlapp. Jag har wlan, jag har wlan. Jag är ett konstigt barn, men jag har WLAAN. 

Jag är så cool. Jag är så HET. Jag bara sitter och flinar som ett case. Men jag är ett sånt jävla fränt case, so IT DONT MATTER.

Det kostar dock 49 kronor att surfa i en halvtimme. Vilket innebär att jag officiellt betalar för att blogga, not the otherway around.

I källaren finns en miljard sponsorsväskor i nylon, perfekta för tredagarstripper.

Classy shit.

Inställt.

Men hörni:

Hur ska jag göra om jag behöver gå på toan på tåget? Ska jag ta med båda handväskan och datorn? Det måste jag ju.

Det kommer se jättefånigt ut.