gick jag upp. På första tillsägningen.

Nu ska barnen tvagas och kläs, rask promenad till GADIS, sedan hem och päcki päcki. Möte i stan klockan elva. Sedan går tåget vid 12:47.

Jag har fått finnar i pannan. Jag tror att det är Nivea-finnar.

Igår skulle jag hämta ut nya p-piller.

-Hej hej apotekstanten, här har du mitt recept.

– Hej hej stressade finn-panna, här har du dina piller.

– Hey lady, det här är inte min sort.

– Hey platthår,inte mitt problem.

Sedan fick jag stå åt sidan, ringa barnmorskan och räcka över mobilen till apoteklady.

– Vilket fruktansvärt dåligt ljud det är i din mobil.

Kanske är det din hörsel som är problemet, sa jag inte utan

– Det är barnmorskan hon pratar väldigt lågt.

Jäkla APotek. Man pratar inte illa om min W550 som jag har fyra skal till.

Nu är det dags för Stockholm igen people. Ja, herregud vilken globetrotter du ÄR. Andra resan till Stockholm på ett par år. Jösses vad du far som en freaking vante. Slow down you restless soul.

Anyway, det kan bli lite kässt bloggat ett par dagar.

Jag har ju med mig min bärbara dator, men jag har ju fortfarande inte fattat hur jag ska surfa på bortaplan. Om jag ska surfa på någon annans nätverk, varför måste jag ha ett kort? Då kan jag ju surfa på mitt eget nätverk? Kolla vad trög jag är. Jag har fortfarande inte fattat a-n-y-t-h-i-n-g. Ni tror säkert att jag gör mig till för att vara lite crazy. Ja, det kan ni ju tro.

Men kom igen nu babies. Imorgon ska jag åka tåg. Det står på biljetten att det finns internet ombord. Kan jag använda det?

Apropå käss blogg. We´ll always have seven eleven.

det går så sakta. Tecken för tecken närmar jag mig slutet på den här sketna hängtaskkrönikan. Jag borde få 700 000 spänn för denna.

Men så är det inte.

Om man drar bort 699 997 kronor så får man fram min lön.

Åkte till datordoktorn som bara kunde konstatera att datorn hade avlidit. Allt är väck.

Jag har så mycket ångest att jag inte ens orkar ta in det. Jag klarar mig for now. Men vad händer när det går in?

Någon på radionyheterna sa just slidsekret. Fan vad barnslig jag är, men slidsekret är ett så FULT ord. Sekret. Blä.

”Många kvinnor struntar i att gå och ta cellprov. Det kan bero på att de drar sig för att genomgå en gynekologisk undersökning”

NEEEJ så är det inte, mr expert. Jag kan gå till gynekologen. Gräv på bara. Vad jag INTE vill göra är att stå som boskap och vänta i en hundra meter lång förnedrande kö. DET är mitt problem.

får lämna seeeeeent ikväll. Så nu har jag kvällen på mig. Finns ju ändå inget att se på TV. Might as well jobba rövva av mig.

Imorgon blir det tågresa till Stockholm med VIKTIGT möte. Jag ska vara så fin. Utslag på ärtskalan: 10.

ELVAHUNDRA kostade biljetterna. Men jag håller inne med utsläppen så det kan det vara värt.

Angående enkäten häromdagen; Nej, jag kommer inte flyga förrän det finns miljömärkt flyg, aka never. Hold me to it vetja.

det hette min farfar och han var den finaste jag har känt.

Birger heter också en annan goding from the past.

Så här tycker han om vad regeringen inte gör.

Det vet jag nu. NSF har talat om det för mig i ett informationsblad jag fick i brevlådan igår.

All rasblandning kommer bli vår DÖD. Visste ni detta? Varför har ingen sagt något till mig?

”Etablissemanget gör allt i sin makt för att förneka det svenska folket sin självklara rätt till Sverige” OH NO. Jag känner hur jag bli svagare. All rasblandning börjar ta ut sin rätt. Det är inte långt kvar nu.

”Makten försöker tillintetgöra oss genom påtvingad integration där det svenska folket uppmanas att blanda ut sina gener med andra folkslag”

Jag har inte lång tid kvar nu. Jag känner mig så blandad. Jag dööööör. Host host.

Men vänta nu. Jag heter Wollin. Det är en polsk ö. Hurra jag är polski polski. Jag kommer klara mig. Det är ju bara svenskarna som ska dö ut.

Hej då alla svenskar. Polski polski, muslimer, greker, iranier och alla andra. We did it.

Melodifestivalssanningar:

Tommy Nilssons låt var APbåring och lät precis som den APbåring förlagan; Amelia.

Adis black widow hade en av de bättre låtarna men lät som när man stenar svanar till döds.

Sofia med Elenakomplex skulle ha vissat snippan. Då hade jag röstat. Låten sög, bara blygdläppar hade räddat henne.

Andreas Lundstedts låt var inte all bad, men det var för mycket Timberlakedesperation.

Elin Lanto sjunger som Anna Book pratar, som en liten bebis. Utöver detta var låten sjuuukt seg och menlös.

Uno och Irma hade fin låt. Men framträdandet såg ut som ett väckelsemöte.

Stefan Andersson med tjej var okej.

Jag tänker avstå att kommentera Anna Book.

You cant handle the truth.

Men ni ska få den ändå.

Följande inlägg skrev jag igår, när allt var svart.

”FANHELVETESJÄVLAKUKSKIT

Som ni kanske förstår har jag inte kommit NÅGONFUCKINGVART med det JÄVLA OFFICEPAKETET.

Jag har kört och hämtat en officeskiva hos en kompis, men guess what DET FUNKAR INTE. AAAAAAAARRGGGGGHHHHH.

Jag är så nära sinnesjukan. SÅ JÄVLA NÄÄÄÄÄRA.

Jag kommer missa deadline, få sparken från alla mina jobb och börja kanrka. Jag kommer bara ha råd med dåligt knark så jag kommer dö jättesnabbt. Nu får jag aldrig veta om man dör kalkdöden om man skiter i att kalka av SIN JÄVLA KAFFEBRYGGARE.

Joachim är hemma så jag har NOLL möjlighet att leva ut allt HAT jag har i min kropp. Det är så många könsord som vill ut. Det är så mycket rage som pyr, det kommer bli sköna syragaser under tecket let me tell you.

FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN

Lite arg är jag också på er som har försökt hjälpa mig. Ni har vilselett mig och gjort lidandet än värre. Ni gav mig hopp. Hur kunde ni tro att jag skulle reda ut det? Känner ni mig ALLS? Har man läst min blogg längre än en kvart så VET MAN att jag klarar INGENTING. Jag SUGER. Ett jävla MARSVIN som har gått om lågstadiet sju gånger skulle fixa officepaketet.

När Joachim gick ut för att hämta en JÄVLA PELLETSSÄCK passade jag på att freaka ur. Jag skrek kvävda könsord så att barnen inte skulle vakna, lämnade datorn och satte mig framför TV:n. Tog fram dosan ur lådan på soffbordet. Skulle demonstrativt sparka igen lådan medan Joachim fortfarande var borta. Gjorde så. Med pekfingret emellan. Det började blöda från ett jack i fingret. Då kom tårarna. Jag grät med ljud. Tårarna rann ner i munnen, och jag fick smält mascara på tänderna. Lyckades hinna sluta gråta innan Joachim kom tillbaka så att jag slapp berätta varför jag grät. Så att mannen som jag älskar och ska dela resten av mitt liv med slapp se kvinnan i hans liv sitta och gråta i soffan för att hon sparkat upp ett lådjack i pekfingret. Mitt upp i världens uppvakande till vår snara undergång i global uppvärmning. Mitt upp i det faktum att vi håller på att konsumera oss själva till döds. Att trots allt detta sitter hon och gråter för att hon inte lyckas ladda ner officepaket.”

När jag hade skrivit detta åkte jag till syrran och åt fruktsallad och försökte jobba. När jag kom hem hade Joachim fixat the works.