På konferens med viktiga män.

Clara:

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?

Liv Strömquist, Simon Svensson, Petra Mede, Nanna Johansson, Sara Hansson, Jonatan Unge, Ola Söderholm, Johan Glans, Per Andersson, Henrik Schyffert, Jim Gaffigan, Liza Lampanelli, Chris Rock.

2. Vilken är din paradrätt?

Jag har ingen. Jag orkar aldrig öva tillräckligt länge. Jag är lagom jämnbra på det mesta. Jag är förvisso en jefel på pizzasallad. Pizzerior som inte kan göra god pizzasallad borde få F-skatten indragen.

3. Vem är din förebild?

Kristina från Duvemåla och mamma samt Malin Wollin som jag drömmer henne.

4. Vem borde börja blogga?

Ingen. Men jag vet många som borde sluta.

5. Om du var tvungen att välja – din blogg eller ditt facebookkonto?

Bloggen. Facebook kan suga mig sideways med sitt ”Nu går jag och lägger mig, kram facebookvänner”.

6. Är du bra på att löneförhandla?

Ja, det är jag. Särskilt med tanke på att jag är kvinna.

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?

Alldeles för mycket med tanke på ersättningen. Jag vill helst inte tänka på det.

8. Vilken film såg du senast?

Submarine. Engelsk prettofilm. Dålig.

9. Du får massa pengar – vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?

Åh vilken underbar fråga! Jag blir etthundra procent upphetsad och vill gnida mig mot något.

Låt mig se, jag skulle lösa CSN först eftersom CSN har bestämt när jag beräknas vara klar med återbetalningen och det vore skönt att ge dem fel. Bolånet försvinner ju i samma sekund som vi säljer huset för det dubbla.

10. Vad tycker du om ordet entreprenör?

Att jag inte är en. Om jag hade varit en slipad entreprenör hade jag haft en säck med fuckyou-pengar nu.

11. Lever du som du lär?

Absolut.

Det går inte

Jag sitter och tittar på Barnkanalen tillsammans med en 3,5-åring som vägrar vakna. 30 minuters djupsömn klockan 17, det blir säkert en SVINBRA läggning av det.

UR visar ett barnprogram som heter Kom ketchup. Och så ser jag det bara. Programledaren var en av de elaka tjejerna i Ebba och Didrik.

Hur kan man vara så lik sig själv efter trettio år?

Eller: Hur kan jag ha så stor brist på upplevelser att jag upptäcker en barnskådis som hade en bidroll när jag var två år?

Jag skickade manuset till förlaget.

Jag lovade min förläggare att det skulle vara henne till handa efter semestern. Semestern tog slut för åtta månader sedan.

Nu andas jag ut lite grann.

Klapp på axeln, som de säger i storas handbollslag.

Hand på axeln, även om det blir tretton noll.

Hand på axeln, även om det inte håller måttet.

Elin hämtade upp mig klockan 7:15 och vi åkte vidare norrut för att hämta upp mamma på Skaftnäs.

När vi kom dit hittade vi mamma nyduschad på trappan iförd endast en handuksturban på huvudet.

MY EYES.

Två minuter senare var hon klar att åka. Kvinnor på landet behöver inte joxa så mycket med smink.

När vi lämnat ladugårdsplanen lät jag så här och ville samtidigt veta när vi skulle äta upp mammas fikakorg.

”Men vi stannar väl halvvägs och fikar?” tyckte Elin.

”Men jag ringde mamma i går kväll och frågade om hon skulle ha med sig frukost så jag har inte ätit något alls” sa jag och tillade:

”Are we there yet?”

Så vi stannade i Pataholm, fem kilometer från Skaftnäs.

Vi gick ner till bryggan och njöt av solen men stördes samtidigt av mammas tjat om att vi hade för lite kläder på oss. Övervägde att lämna henne kvar och försvinna i bilen med ett WROOOM men insåg att vi kunde få användning av henne längre fram.

Väl framme i Stockholm möttes vi av snökaos och om vi inte frös på bryggan i Pataholm så gjorde vi det nu. Mamma tjatade lite till och tappade sedan sin kudde i en vattenpöl, det hade vi väldigt roligt åt.

Birgitta tog emot på Kungsholmen och bjöd på god lunch.

Vi gjorde oss vackra och beställde en taxi, vi hade en dejt.

Med Jesus.

Mamma såg musikalen i London när hon var sexton. 2008 tog hon med sig mig och bebisLasse till Malmö och nu har den satts upp på Göta Lejon. Jag älskar denna musikal med hela mitt hjärta och vill utropa såhär i efterdyningarna av påsken:

UPPSTÅTT HAR JESUS HURRA HURRA HAN LEVER HAN LEVER HAN LEVER!

Med tillägget:

Judas är en sexig motherfucker. #dontcarewhathedid

Kvällen fortsatte med god middag och på söndagen åkte vi hem till Kalmar.

Mamma fick träffa den hon älskar mest på hela planeten.

Pappa var också där.

Han tyckte att jag skulle ”slöuta mejd dejt däer”. Han tycker det är så onödigt att slösa upp en hel filmrulle på det där viset.

Fler bilder finns HÄR

från en uppmärksam läsare, här

Roadtrip med mellokryss

och tittar på dess skolådeliknande uppsyn och råkar kasta in en molotovcocktail genom fönstret

Joachim har åkt in till stan för att köpa lite kläder. Det gör han två gånger om året vilket gör det omöjligt för mig att stöna och säga AMEH NU IGEN.

Får hitta något annat att gnälla om tills han är tillbaka.

För absolut sista gången går jag igenom ett bokmanus som ska skickas till förlaget i augusti 2011.

Den lille pojken som fortfarande såsar runt i pyjamasbyxor står två meter bort och spelar Wii.

”KAN DU HJÄLPA MIG ATT TRUCKA PÅ KNAPPEN” låter det och om jag kan få till de sista ändringarna under de här omständigheterna så ska jag köpa en flaska äkta fuskchampagne på systembolaget.

Vi måste städa huset eftersom det ska bli pyjamasparty här i kväll. Jag har tvättat åtta tvättar utan att vika ihop ett enda plagg, det är min vardagsdramatik. Jag ger mig inte förrän nioåringen måste låna mina trosor och treåringen är nere på Ikeastrumporna. VÅGA!

I morgon är jag on the road med kvinnorna Wollin i en bil. Ämnar ägna resan åt att hetsa mamma och Elin mot varandra så att jag klarar mig. Steg för steg ska vi göra först och jag ska vinna med starka 35 poäng. Mamma får elva eftersom hon alltid chansar på fem poäng trots att hon inte har en aning samt säger Bra Pitt på alla frågor om skådespelare. 

Vi har varit duktiga föräldrar och haft påsklov med barnen hela veckan. Fem minuter in på ledigheten cyklade nioåringen ner till fritids och tittade in med uppsyn av våt utelåst valp. #otackärvärldenslön

Alla drar varandra i håret, tjatar om pannkakor och glass. Nästa år rakar vi av dem håret och låser in dem i ett rum med vitt mjöl och socker så får vi se vad de gnäller om då.