”Hej Malin! Jag har läst din blogg här på aftonbladet en längre tid och uppskattar den mycket. Ditt rättframma sätt är uppfriskande att läsa. Angående inlägget om Jehovas vittnen känner jag mig manad att bidra med lite fakta. Jehovas vittnen är ingen sekt utan ett kristet samfund. Att vi inte firar födelsedagar kan ju verka konstigt. Den främsta anledningen är att födelsedagsfirandet inte har någon grund eller stöd från bibeln. Utan har sitt ursprung i hedniska traditioner. Jag kommer från en familj som inte tror på Gud, och sympatiserar inte med mig och min tro. Jag blev ett Jehovas vittne i vuxen ålder, jag valde det efter att i många år studerat bibeln och fått kunskap om vad som är Guds uppsåt med oss människor. Jag har tre barn, dom två äldsta har levt halva sina liv med att fira födelsedagar, jul, påsk osv. Jag har aldrig tvingat mina barn till rikets sal eller krävt av dom att tro som jag. Men min äldsta dotter
(21år) har valt att också bli ett Jehovas vittne, och det passar henne som handen i handsken.
Men sonen(24år) vill inte alls är noll intresserad av religion. Min man som inte alls var intresserad från början utan trodde att det måste finnas nån hake med dom där ”jehovas”
men eftersom han var väldigt på vänsterflajen politiskt så var ju rättvisa något han brann för. Så när även han började ta reda på vad bibeln lär så hände det man aldrig trodde skulle hända. Vi lever som vittnen båda två idag, vi har fortfarande mycket att lära oss, men vi är så nöjd med att vi tog det här beslutet att leva som kristna efter bibelns normer. Vi har också en sladdis på åtta år så hon är ju uppvuxen i det här levnadssättet. Men när hon blir stor hoppas jag naturligtvis att hon vill bli ett Jehovas vittne men det väljer hon själv. För Jehova Gud vill ju att vi väljer att stå på hans sida av kärlek inte av tvång. Jag har aldrig tidigare kommenterat på det här sättet det är inte min starka sida.Men eftersom du har skrivit tidigare att fått besök av JV så om dom kommer igen så fråga om nåt du undrar över. För jag tror inte att jag är så bra på att förklara skriftligt. Men det jag fortfarande förvånas över är alla dom fördommar och rykten som finns om oss, ibland så orimliga att man nästan blir full i skratt. Jag läser inte många bloggar men din läser jag och det tänker jag fortsätta att göra. Mvh Charlotte”
Svar: Men är det inte märkligt ändå med alla rykten? Alla berättelser från avhoppade Jehovas vittnen, ljuger de?
”Har läst! Är ett vittne sen urminnes tid. Har upplevt att växa upp med en förälder som är vittne, att ha egna barn som sen valt olika vägar. Jag har själv som barn suttit i ett klassrum och själv valt att inte bli födelsedagsfirad/göra tomtar/måla påskkycklingar mm mm. Jag fick hemma veta varför inte JV gör detta och fick sen redan från 1:a klass göra mina egna val och kunde själv argumentera för det med min lärare. Mina egna barn har fått göra detsamma. Visst har de kommit hem med tomtar och påskkycklingar ibland när de har velat göra det, och vad gör det om 100 år? Men den trend som ovanstående visar är typisk. Beror helt på brist på kunskap och brist på vilja att få kunskap. Skaffa kunskap så slipper vi såna här floskler som i ovanstående texter i fortsättningen! I Sverige av idag SKA och FÅR man inte tro på Gud. Men vid jultid MÅSTE man fira Guds son! Min 8-årige son som i skolan berättat för sina lärare att han tror på Gud har mötts av fnysande ”Gud finns inte”. Innan julen frågade han med en 8-årings typiska sinne för logik: ”Om Gud inte finns, varför ska vi då fira hans son?” varpå fröknarna svarar att ”det vet jag inte, men firar jul är bara sånt man gör”. Och ärligt talat – nåde den som inte upprätthåller denna inkonsekventa tradition, gör krubbor, går i luciatåg, sjunger Hosianna i höjden vid jultid. Och nåde samma person om han inte efter jullovets slut genast överger sin gudstro och återvänder in i ateismens högt vördade dimridåer och stämmer in i fnyset över dem som skaffat sig en tanke om hur allt hänger ihop! Så sluta tugga fradga och fråga ett JV nästa gång varför de gör som de gör – kanske det slutar med att du inte längre tycker det är så märkvärdigt.”
Svar: Vet du vad som skulle göra att jag slutade tycka att det var så märkvärdigt?
OM DE SLUTADE RINGA PÅ DÖRREN.
