Jag ska göra en grej först bara.

Men jag tänker så här:

Tänk vad enkelt allt skulle vara om religion inte fanns.

Eller så här:

Religion finns men tänk om allt religion handlade om var tro.

Det skulle vara lätt att acceptera och lätt att förhålla sig till.

Men det är så mycket skit involverat.

Man får inte fira ditt, man får inte äta datt, man får inte böga.

Och just Jehova verkar ha en hel drös med märkliga förbud.

Men som sagt, jag ska återkomma.

Vi har nämligen två Jehovas vittnen i min kommentarspipeline.

”Vad skulle du göra om nåt av dina barn skulle bli Jehovas vittne?
Tycker det är en intressant diskussion att många föräldrar absolut inte har något emot religion bara det inte är något annat än svenska kyrkan eller möjligen pingstvännerna. Dom får tro vad dom vill bara det är som jag vill..eller?
Tycker det är helt rätt att inte döpa sina barn om man inte är troende, bättre att barnen får välja själva om dom eventuellt vill tillhöra någon kyrka.”

Svar: Jag orkar inte räkna upp alla samfund de får söka sig till men Jehova är ett exempel på en sekt som jag inte tillåter på samma sätt som jag inte skulle se på när mina barn knarkar ihjäl sig.

Eftersom varken Joachim eller jag är Jehovas vittnen så är väl risken obefintlig att barnen söker sig dit eftersom det verkar vara uteslutande föräldrar som står för rektryteringen.

Jag har haft barn som gått på samma dagis som jehovabarn och de får inte fira sin födelsedag. De får inte heller vara med när de andra barnen firas, de får då gå till ett annat rum. De får inte ens ha en solstråle runt solen på vägen där det står när de är födda.

Det är psykisk misshandel att utsätta barn för detta och all personal inom förskola och skola låter detta fortsätta eftersom man är hysteriskt livrädd att lägga sig i något som har med religion att göra.

Som förälder har jag en moralisk skyldighet att backa och låta mina barn gå sin egen väg men Jehova och knark är sådant jag inte tillåter.

Det är deras rättighet att förstöra sina liv precis som de vill men jag ska inte göra det lätt för dem.

Jag misstänker att exakt noll Jehovas vittnen läser den här bloggen, det är säkert förbjudet på något sätt men det vore intressant att höra deras synpunkter.

Joachim gjorde matchdebut i IFK Berga i lördagens match mot Högsby.

Jag åkte dit och tittade i en halvtimme tills barnen var genomfrusna.

Jag såg ju ingenting eftersom jag hade fullt upp med att hålla reda på aphuset men lade märke till att runt omkring mig satt det groteskt unga flickor. Jag börjar inse att inga fotbollsfruar i divison tre har fyllt trettio och det beror på att inga spelare i division tre har fyllt trettio.

Förutom min.

”Fast inte riktigt va? Var mer en rekommendation än gnäll tyckte jag.”

Svar: Evas gnäll var en rekommendation på samma sätt som min mammas evinnerliga tjat är ”välmenade tips”.

Mamma: ”TJATTJATTJATTJATTJATTJATJATTJATTJATTJATTJATTJAAAAAAAAAAT, bara ett tips”

”Jag rekommenderar roséluncher litet oftare. Då kanske Du blir positivare och gladare och mindre gnällkärring. Ibland känns Du som minst 20 år äldre än jag, trots att jag är 50+”

Svar: Ja. Men nu gnällde du. Så det där baktände lite så att säga.

Skrivskolkade och tog en tvåtimmars kombinerad rose- och jobblunch med Anna Benson. Jag skickade mailet Anna. Jag bara gjorde det!

Vaknar till nyheten att miljöpartiet i Umeå lämnat in en motion som går ut på att vegetarisk mat urgör grunden i kommunens verksamhet. Kött blir tillval.

+1 på den mp.

Sveper in mig i morgonrocken och sätter mig vid datorn där jag läser att regeringen vill förbjuda rökning på allmän plats.

SOM JAG HAR VÄNTAT! Åh min lilla förbudstarm bubblar liksom sockerdricka!

Jag har börjat bli mer än lovligt rubbad och mumlar små förbannelser när jag tvingas passera ett rökmoln.

Jag har förvandlats till en jättearg och sur liten tant och så kan vi inte ha det.

Hurra hurra för förbud av cigarettrök på oskydliga.

Vad säger ni?

”Lägg inte ut bilden på igelkotten och korven på bloggen” sa Joachim.

”Varför inte?”

”Därför att det kommer ta tre sekunder och så har någon kommenterat att man inte får ge kött till igelkottar och att vi är djurplågare”

”Det skulle mina läsare aldrig göra, de är inte så störiga”

Fast det skulle ni. Jag kommer ihåg när jag fick skit för att jag slog ihjäl en kärrspindel för ett par år sedan. En himla spindel. Men tydligen bröt jag mot någon slags spindelkonvention.

Jag tycker att igelkotten får lov att vara lite smart och ta ansvar för sin egen hälsa. Han åt två tuggor på korven och vände sig om. När jag försökte peta på korven med en flugsmällare skällde den på mig som en gris så att jag blev skärrad och ropade på Joachim.

Så vem är det som plågar vem, egentligen?

Se vem som kom på besök i går eftermiddag. Vad är det med människor och igelkottar? Varför blir vi som needy girlfriends så fort en igelkott passerar? Det är en ganska dryg råtta med taggar och ändå:

”ÅHHHHHHHHH en igelkott i vår trädgård” åmar man sig som om man gjort något bra i ett tidigare liv för att få vara med om denna ynnest.

”Åhhh den vände röven mot mig!”

Underbara Clara skriver om religion och hjärntvätt.

Jag tror att religiös hjärntvätt är barns absolut minsta problem.

Fattigdom, alkoholistföräldrar, misshandel, mobbing eller sjukdom är nog värre.

Jag är själv uppvuxen i ett ”kristet sammanhang” utan att gå in på detaljer och jag sa hej då till den gode guden för länge sedan. Han tänder inte mina cylindrar, han finns inte. För mig.

När vi fick barn kändes det självklart att inte döpa dem. Om Joachim hade fått barn med en annan (ful) tjej så hade han varit en duktig pojke och döpt i kyrkan som alla andra eftersom det är så lätt att bara flyta med och göra som alla andra.

Jag blir alltid lika brydd när folk i min omgivning springer till krykan med sina bebisar. De befinner sig ju aldrig i kyrkan annars och helt plötsligt är det jätteviktigt att lämna över sitt barn i guds händer. 

Jag tänker inte att jag hjärntvättar mina barn till ateism. De får göra precis som de vill så länge de inte piercar sig i naveln eller knarkar. Om mina barn blir religiösa så är det mitt minsta problem.

Min äldsta dotter fick lite feeling när Jehova kom förbi för ett par år sedan. Hon ville gärna ha en bibel och jag fick inte kasta den.

”Okej, behåll du din Jehovabibel men du vet väl att du inte kan fira jul med oss då?”

Sedan ”försvann” den när jag städade.

Mina barn får gärna tro på gud men de får inte bli Jehova.

Jag kan inte begripa hur någon kan bli provocerad av att Clara tar med sin son till kyrkan, Clara tror på gud.

Är det inte vettigare, så säg, att bli provocerade av de som springer till kyrkan med sina barn bara för att mormor inte ska bli arg?