Lille Lasse är hängig så jag och en dotter åkte ut till landet.

Pappa var i högform(finns det någon annan form?) och läste högt ur Dassboken.

Jag låg i mammas och pappas säng med magkatarr, Elin och mamma låg ovanpå mig och i denna ställning försökte vi sedan göra steg för steg.

Pappa kom dock ideligen in i rummet för att läsa något ”jätteroligt” i sin bok.

Ingen lyssnade på Pirka som solade musen och till slut gav han upp och la sig bredvid oss i sängen.

Plötsligt började han kommentera mammas överläpp. Det är så vi gör i vår familj, vi hittar något som är lite för stort, lite för litet, lite för fult. Ingen kan komma hem till oss utan att någon hittar något. Inte ens Gisele Bundchen skulle komma undan.

Det finns något demokratiskt och solidariskt i detta tycker jag.

Kan alla inte bara få duga som man är, kan ju vara en annan paroll. Kanske provar vi det någon gång.

”Anejta, haur döu anvint bocktock?”

”Bocktock, vad är det?”

”Han menar botox”

Unisont HAHAHAHAHAHAHAHAHA

”Öu döu, ligg ente öut belder pöu maj pöu boxen”

”Boxen?”

”Han menar bloggen”

Ännu högre HAHAHAHAHAHAHAHAHA

”Joachim, är det fredag i morgon?” frågade jag igår kväll.

”Ja” sa han där han stod och lagade pasta med krämig quornsås.

DET KAN INTE VARA FREDAG DET VAR JU SÖNDAG I GÅR.

Vi tog varsin tallrik, Joachim satte sig i källaren framför Antikrundan och jag satte mig i finsoffan framför Lyxfällan.

Oh the love.

Har ni hört att när hollywoodkändisar skiljer sig så heter det alltid i pappren att det berodde på irreconcilable differences oavsett om det beror på alkoholism, knark, sex med horor eller sparkar och slag.

Om Joachim och jag skulle separera skulle det heta irreconciable TV-programs.

Och jag har precis hittat ett nytt.

The real housewifes of Beverly Hills.

Jag älskar dem.

Men Joachim skulle hellre lämna mig för Maud Olofsson än att se det tillsammans med mig.

Och jag kan lära mig att leva med det.

Tänk om Maud var Joachims nya tjej.

Tänk om Göran Persson var min nya kille.

Jag drömde i natt att Bruce Springsteen tallade på mig och Joachim blev arg.

Jag blev mycket förvånad över detta.

Jag hade alltid trott att han skulle berodra mig att aldrig tvätta brösten igen.

Idag har jag jurytjänst

Bara en hälsning från ett hotellrum i Dubai 🙂
Tack för att du förgyller min bröllopsresa när min man är nere på gymmet och flexar bickarna.
Skrattade högt rakt ut på bussen idag när jag läste om taktiken när man plockar hemma – så JEFLA BRA – Malin for president.
Stor kram till dig och må du aldrig sluta skriva!
/Ms Selberg Esbjörnsson (helt riktigt, ingen vek ner sig så det fick bli dubbelt efternamn..)

Joachim kom hem klockan 17:15, kastade in jobbväskan samt tjugo röda rosor varav tio hade möglat så att bara tio rosor hamnade i en vas. Han svor lite över det och tog sedan med sig äldsta barnet till teatern.

Efter det hämtade han mellanbarnet hos en kompis och åkte till datoraffären och systembolaget. Sedan tillbaka till teatern och så vidare till Coop för den underbara veckohandlingen som dödar själen eftersom vi köper exakt samma varor varje gång.

Klockan 19:30 kommer han hem igen och försöker lägga Lasse som ”INTE VILL SOVA BARA LEKA OCH ÄTA!”

Kul kväll.

Som plåster på såren gjorde jag det här och det här och till detta drack vi billig ”champagne” och tittade på fulsnygge Sherlock på datorn.

Pappa kom förbi. Han ville fika på Lotsutkiken.

”Kan vi inte åka till ett annat ställe?” frågade jag men då såg pappa ut som om jag just hade sagt:

”Ska vi åka och sätta oss på ett stort berg av skit och äta HIV med sked?”

Så vi åkte till Lotsutkiken och pappa valde smörgås med pannbiff.

Pappas favorittavla i hela världen sitter på väggen på andra våningen.

Som vi sitter där och pratar om den fantastiska tavlan och annat så kliver två unga tjejer in i rummet med sina fikabrickor. De sätter sig vid bordet intill vårt. Pappa måste tala om för dem att världens bästa tavla finns just här.

”Haur nej sitt din?” frågar han och de två tjejerna läser.

”Ja, den var bra” säger de artigt.

”Du skulle veta vad vi läser till” säger den ena av de två.

”Vad pluggar ni?” frågar jag nyfiket.

”Sjöbefäl” blir svaret.

Och nu lyssnar pappa med två öron. Flickor som kör båtar, vad ska de komma på härnäst?

Han ser imponerad ut. Lite kär.

Hela mitt liv har jag kämpat för att han ska se på mig sådär. Jag hade på känn att det skulle hjälpa om jag lärde mig något om en båt men jag ORKAR inte.

Genast känner pappa ett stort behov av att berätta om alla böcker han har läst som handlar om båtar. När han får veta att en av tjejerna kommer från Strömstad berättar han att mamma överraskade honom med en resa dit. Han ville åka med en valbåt men tyckte inte att han kunde berätta för barnbarnen att han dödade den sista valen. Han ville då åka med en Greenpeacebåt istället men det gick inte med försäkring och annat.

”Men då besökte du valfiskemuséet?” frågar tjejen.

Men det hade pappa missat.Det var ju hemskt förargligt men pappa hittar genast ett nytt ämne.

Han ska nu testa de två tjejerna, hur mycket har de egentligen lärt sig?

Om han ror ut i sundet si och så många distansminuter, hur lång tid tog det honom att komma fram?

Tjejerna svarar rätt per omgående och pappa säger att jaja men det var ju alldeles för lätt.

”Men pappa, om du ror ut i sundet och tappar årorna, hur många timmar tar det innan jag räddar dig?” frågar jag hypotetiskt.

Sedan försöker vi dela på en semla men jag orkar inte. Pappa blir hemskt besviken och undrar över hela lotsutkiken om jag bantar. Jag åt frukost klockan åtta, har precis tryckt i mig en baguette med skagenröra och klockan är tio. Pappa sveper pannbiff och semla och seglar ut från utkiken på sina ben á la rysk ballerina som om ingenting hänt.

Här

Som finns här

på SVT Play tittar jag på Pappas pengar(hörde ni Erik Haag om klass på P1 i fredags? Ska hitta länk). Bästa klasspratet jag har hört.

Sedan ska jag gotta mig i det sparade Sherlock-avsnittet med den fulsnygge(om man med fulsnygg menar fulsnygg på det där fula sättet) Benedict Cumberbatch.

min vän Mia Alm-Norell som är otroligt vacker och begåvad och spelar mordoffer i Wallander Vålnaden. 

Hur man kan casta Mia och låta henne dö i inledningen är en stor gåta(men jag tror att de låter henne sexa lite först)

Jag saknar dig Mia! (Hon är ju alltså inte död på riktigt men vi ses så sällan)

Tingsryd 2005