De som sitter i nobelkommittén(jättegamla farbröder?) hade tänkt och tänkt.
”Vem ska få nobelpriset i medicin?”
”Asså jag vet inte, men jag tycker nog att det ska vara en jättegammal gubbe, det är liksom tradition”
”Ja precis, en gammal farbror, och nu tänker jag högt men alltså han får jättegärna vara över åttio”
”Shit vad scary, det var liksom precis vad jag tänkte!”
”Vad säger vi om Ralph Steinman?”
”Fast..är inte han död?”
”Jojo, men ändå, liksom död är ju det gamlaste man kan bli”
”Djädrans snygga ben. Ja alltså strumporna. Undrar om Gina tricot har L. Hmm funderar vidare.
Du har väl inget emot att vara på bild i min blogg – från bokmässan. Tog några när du pratade och läste ur din bok – som jag tänker lyssna på om den kommer ut som ljudbok. Tänker du läsa in den själv?
Anmaja”
Svar: Självklart finns de i Large, det är den storleken jag har på alla mina strumpbyxor. Annars går jag runt och ser ut som Triumfbågen.
Om jag är snygg på bilden får du gärna förstora den och sätta upp den på Ica. Du har min välsignelse.
Om det blir ljudbok måste jag läsa, ingen annan kan nämligen göra pappas repliker.
Eva Röse är ju duktig och så men hon kan inte göra ”Saubla Maulin” rättvisa.
Möhippa!
SKÅL KÄRA VÄNNER OCH EVA!
I kväll firar jag min enda dag på tolfteplatsen i min ensamhet. Ring inte för tidigt i morgon.
Eva kommer gående på stadens mest centrala gata.
Hon är glad, hon har köpt en blus på MQ och använt en rabattkupong.
Nu ska hon bara springa in på Kicks och köpa en deodorant sedan ska hon skynda sig hem och laga en god middag och tänka politiska tankar som är jättesmarta.
Och så händer det som inte får hända. Eva snubblar. Hon snubblar till sådär lätt som man kan göra, men snubblet slutar inte. Det blir ett sånt där evighetssnubbel som bara fortsätter och fortsätter, du kan helt enkelt inte få stopp på det. Men du försöker. Och ju mer du försöker, desto roligare blir det för de som ser på.
Eva snubblar med sin MQ-påse flera meter och lyckas till slut få stopp på det och räta upp sig.
Och där vi andra kanske skulle se oss skamset omkring med rodnade kinder och skynda på stegen bort därifrån för att kunna komma hem och slicka sina snubbelsrår,
där ställer sig Eva rakryggad, trycker ut bysten och ropar så att hela staden kan höra:
”DET VAR FAKTISKT MENINGEN”
”Inte det minsta bortgjord. Eftersom jag jobbar med politik har jag andra prefereneser än sånt strunt. Malin skrev ett skitinlägg, dumt, korkat och oinsatt. Men hon trodde att hon var rolig. Nu har hon naturligtvis fått eldunderstöd av hela klanen och vips skriver alla att jag inte föstår ironi. Problemet är bara att inlägget inte var ironiskt (det kanske var menat så men det var det inte) – det vara bara korkat.
Som sagt, Malin och dina likar är inga politikanalytiker. Till det krävs helt andra kompetenser. Låt bli politiken (gäller även de tidigar enfaldigheterna om Khadaffi) och skriv om din barn, det gör du helt lysande”
Svar: Söta Eva. Det är inte du som bestämmer om du är bortgjord eller inte. Vidare så avgör inte du vad som är ironi. Ironi fungerar som så att jag skriver något och menar något annat och vad jag menade, det avgör JAG.
Jag och mina läsare har kommit överens om att du gjorde bort dig eftersom du på allvar trodde att jag menade att William skulle drunkna i erbjudanden.
Du gjorde bort dig Eva och det får du leva med.
Lasse står på trappan naken. Han säger att det är mörkt.
I ugnen står en pasta al forno som jag inte brukar göra den, men quornfärs.
Det är mycket nu, beslut som ska tas. Av mig ska de tas.
Helst vill jag bara ligga i sängen, läsa Einsteins fru och äta marabou frukt och nötter.
Jag ska ta itu med det som göras ska. I morgon. Nu ska äta middag med resten av familjen som ramlar in från handboll i Kalmar och fotboll i Hällevik.
Och klockan 21 blir det Lyxfällan. Till detta en stor kopp Sex on the beach som alltså är ett te och inte en fritidsaktivitet eller ens en drink.
Hej då Andreas Carlgren. Skogen och havet och luften saknar dig. Inte.
Väkommen Lena Ek. Mycket bra val enligt initierade källor*
*Min mamma centerpartisten.
att det var en daglig lista på bokus.
Men det var stort ändå.
Man ska ju heller inte tro att man är något.
En tolfteplats en enda dag håller känslan av storhetsvansinne stången.