Finns här

i Dantes bibliotek

Vi har inte kommit så långt idag.

Natten började med att tjejerna somnade i vår säng eftersom lilla hade en spindel i sitt rum som jag inte hann ifatt. Joachim sov med fotbollsstjärten i vädret i Sölvesborg och drömde om hotellfrukosten. Och apropå frukost så fanns det inte mycket av den varan i vårt kylskåp. Ingen vaniljyoghurt, inga flingor, knappt någon mjölk.

Tänk att komma hem från Stockholm och så har sambon inte handlat frukostmat. Svineri.

Tillbaka till natten som fortsatte med överlyftning av sjuåring till egen säng med inneboende spindel. Inte därför att jag är sadist, jag orkar helt enkelt inte bära en nioåring.

Vaknar klockan två av treåring som inte ville något särskilt men ändå var tvungen att komma över.

Nu var vi tre i sängen och just som jag somnat om väcks jag av spindelflickan.

”SPINDELN ÄR HÄR”

I dörren står jag med mina russintuttar och ser ut som ett vresigt penntroll.

”Nej, jag dödade den”

”Du sa att du missade den”

”Men jag hittade den lite senare och dödade den jättehårt”

”Lovar du?”

”Jag lovar”

Spindeljefel om hon vaknar med din håriga uppsyn på väggen. Jag rycker av dig ett ben i taget med en pincett.

Tillbaka till sängen och plötsligt är det morgon och alla leker bilda hög på min rygg.

”FJUKOST” i mitt öra och dagen kan börja.

Och det är ungefär så långt vi har kommit.

Just det, jag har hängt upp en tvätt som luktade härbärge.

Hurra.

Jag kom till Stockholm. Och jag sprang.

Först sprang jag till Aftonbladet för att ta nya bylinebilder. Tänkte att jag skulle bli snygg den här gången. Man tänker så mycket.

Sedan spring till fotografering för Metro och bilderna blev fantastiska men när jag slog upp Metro i morse hade de använt en pressbild. Why photoguy, why?

Sedan spring till Rix Morronzoo och min gode vän Ola och vad jag sa minns jag inte men ni kan lyssna på det här

Sedan spring till P4 Extra med Lotta Bromé som ni kan höra här. Lotta Bromé är en sån stjärna. Jag blev lite blyg och skrämd där jag satt i en stor studio som någon gjort till en liten studio genom att rama in oss med vikskärmar som man minns från lågstadiet, ni vet, skärmar bakom vilka man satte de som bråkade och stojade innan man slutligen kastade ut dem i korridoren. Men vad vet jag om sådant.

Sedan sprang jag, med hjälp av en taxibil som kördes av en kalmarkille som hette Lindén och har drivit Margaretaplans livs i många år, till ett ytterst hemligt möte som jag tror så småningom utmynnar i ett Ja.

Sedan sprang jag till mingel på Piratförlaget och jag bar en väldigt grön klänning som någon trodde var Whyred men det var fin-HM, plaggen som heter Trend, Hm’s finaste som de inte bjuckar oss på bonnalandet på. Vi får hålla till godo med Logg och se ut som om 1997.

Jan Guillou gav mig ett glas rött, jag rörde mig fram bland förlags- och mediamänniskor som alla är mycket coolare och mer världsvana än jag.

Vet ni, det spelar liksom ingen roll hur bra det går för mig eller hur trendigt jag försöker klä mig, jag är ändå alltid en bonnatönt. Jag kan aldrig bli en sån där kvinna som hastar fram i Vasastan och är sval. Jag är alltid en borttappad kusin från landet med rödpustiga kinder som tycker att taxiresor är lyx.

Jag sitter nu på tåget hem och det visar sig att mitt fantastiska förlag har beställt tågbiljett med varm mat. Jag har suttit här och ätit förbeställd mat som en annan businesskvinna. Jätteviktig känner jag mig. Jag försökte låtsas som att jag alltid har mat på biljetten men lyckades inte dölja min upphetsning över att få leka resande affärskvinna on the go. Ingen mobilsnäcka i örat har jag heller som viktiga kvinnor alltid använder. Det kommer ju bara öronsvett och vax på de där plupparna.

Tillbaka till förlagsfesten där min redaktör Pernilla och Katerina Janouch helt plötsligt fick för sig att gå till Riche. Och jag skulle följa med. Till Riche går alla de coola barnen och där passar jag inte in.

”Jag vill inte följa med”

”Nu följer du med”

”Nej, jag blir blyg, jag är bara en bonnig tönt som vill vara hemma, kan jag inte få vara det?”

”Nej, du följer med, nu är det bara så”

Så de drog med mig till Riche och jag fick ett glas champagne. Vi slog oss ner på röda plyschstolar och pratade politik. När klockan var 21:50 var jag förbi av trötthet, jag hade sett så många kändisar och likt ett barn blivit utmattad av alla främmande intryck. Jag förklarade för Pernilla att jag faktiskt hade en textlämning till henne följande dag så nu måste jag hem och sova. Men mest av allt ville jag hem så att jag kunde klä av mig till trosorna och äta uppvärmd mat i Birgittas soffa.

Katerina och jag delade en taxi, pratade om livet och så var kvällen slut.

Nu är jag snart hemma i Kalmar. Jag ska hämta mina ungar, vi ska hyra tre nya filmer på hemmakväll, de ska få önska mat, jag ska säga att jag älskar dem, vi ska äta micropopcorn och jag ska lägga dem lagom sent, vi ska ringa och säga godnatt till Joachim som ligger på ett hotellrum i Sölvesborg.

Jag ska somna i min säng sedan jag sträckt lakanet och tryckt i gång P4 på sleepfunktionen.

Jag ska sova och drömma om mitt liv som är bäst när det levs i Kalmar.

Jag vaknade i morse och plötsligt hade jag en bok som man kan köpa. Det är inte ett exemplar av tjugofem som ligger i en låda i gästrummet. Det är riktiga böcker som vem som helst kan köpa för sina egna pengar som de har tjänat på sitt jobb. Man kan alltså gå in i en bokhandel, ta upp sin plånbok och lämna fram en hundralapp och lite till och så har man köpt min bok. Man äger min bok som jag har skrivit och den får stå i en bokhylla intill andra böcker. Min lilla bok ska ut ur affärer och läggas på nattduksbord. Den ska tummas och bläddras i. Små hundöron ska vikas.

Idag blev jag en bok.

Den heter Malin från Skaftnäs.

Mot Stockholm

I morgon, i morgon

Ett X2000-tåg träffas av en förlupen kula från ett hagelgevär och två rutor krossas.

Jag behöver inte surfa runt i nyhetsflödet någon längre stund innan jag hittar svaret

Se upp i Kuk-kola blir således dagens tips.

Jag vet att folk har fester hela tiden och är uppe sent.

Men att vara uppe till klockan tre på natten och gagga, det har jag inte gjort sedan gamle kungen.

Tre!

Och så vaknade jag klockan tio i sju, ”pigg”. Tänkte tantjävel och tvingade mig själv att somna om.

Nu är klockan snart 14 och jag sitter i morgonrocken och orkar inte röra på mig trots att det är friidrott på TV.

Jag har ätit Stinas goda valnötslimpa med ekivokt stora skivor blåmögelost och brie. En kopp Miss Saigon till det och vår stora soffa som ser ut som man ringt upp soffabriken och sagt; Jag vill beställa en kilometer soffa som är krökt i ändarna.

Men nu måste jag vräka mig uppåt, utåt. Jag ska ta bussen till stan med mina flickor och gå på bio.

1. När jag var höggravid med Lasse kastade jag mat på altanen och grät. Vad för slags mat?

Sojakorv. Joachim hade inte frågat Lilla vilken korv hon ville ha och bara gjort sojakorvar till mig och Stora. När jag insåg att skulle bli tvungen att dela med mig av korven där jag satt i min galopperande fetma och hormonella tillstånd kastade jag korven i en vid båge över altanen varpå Lilla hoppade ner från sin stol och apporterade korven.

2. Vilket folkslag brukar Joachim hävda att jag härstammar från?

Mongolerna. Joachim har en teori om att jag är en polsk mongol sedan mongolerna härjade i Polen och eventuellt våldförde sig på en släkting till mig. Jag håller det inte för omöjligt.

3. Vilken tidning läser Joachim när jag vill prata om vår relation?

Illustrerad vetenskap.

4. När Lasse var liten brukade han pilla ner tamponger och pennor, var?

Akvariet. Där finns även kinesiska ätpinnar och petshoptillbehör.

5. Vad fick min pappa att klättra in genom ett högt placerat hotellfönster på Gran Canaria?

Ett vad med mamma. Mamma hävdade att ingen inbrottstjuv skulle kunna komma in genom fönstret eftersom det satt så högt upp.

6. Vad, enligt Joachim, är helt sinnessjukt att äta två av efter varandra?

Min syster köpte en gång två glassar i kiosken och åt upp dem i ett svep. Detta är det sjukaste Joachim har hört. Han pratar fortfarande om det.

Utslagsfråga i den osannolika händelse någon har alla rätt: Vilken är min absoluta favorittid?

Förr i tiden!

Ingen hade alla rätt och ingen kunde utslagsfrågan som var extremt svår.

Ni var en hel drös som hade fyra rätt och bland er hittar jag fyra bokvinnare. Kicki och Matilda hade fem rätt och får självklart en bok.