Det är så himla jämnt. Jag blir tvungen att sålla och det ville jag ju inte.

Vi tittar på Ungern -Sverige. Det är shitboring (eftersom det är fotboll och Joachim inte är med)

”Joachim, skämtar du med mig? Ska jag alltså tvingas titta på fotboll på en fredag? Nu slår du över”

”Då blir det Dobid..”

”FOTBOLL”

Hellre en artontimmars VM-krönika från när förra seklet var ungt. Hellre cyanid intravenöst.

”Eftersom boken handlar om dej och vad som hänt genom åren så tycker jag du ska skriva ihop ett par frågor som handlar om vad som just hänt dej och familjen under dessa år…

Man ska ha behövt läsa dina krönikor för att kunna ha rätt.

Det är mitt förslag :)”

Svar: Bra. Lagom egotrippat och så gynnar det människor som har haft den goda smaken att läsa mig länge.

1. När jag var höggravid med Lasse kastade jag mat på altanen och grät. Vad för slags mat?

2. Vilket folkslag brukar Joachim hävda att jag härstammar från?

3. Vilken tidning läser Joachim när jag vill prata om vår relation?

4. När Lasse var liten brukade han pilla ner tamponger och pennor, var?

5. Vad fick min pappa att klättra in genom ett högt placerat hotellfönster på Gran Canaria?

6. Vad, enligt Joachim, är helt sinnessjukt att äta två av efter varandra?

Utslagsfråga i den osannolika händelse någon har alla rätt: Vilken är min absoluta favorittid?

Skriv era svar samt mailadress i kommentarsfältet. Det är fullt tillåtet att gissa. Jag publicerar inga kommentarer förrän denna utlottning är avgjord i morgon klockan 10.

Sätt fart nu! Jag har köpt frimärken och allt.

Jo, ni kan maila svaren till mig också: malin.wollin@hotmail.com

”Hej!
Idag kom din bok ut i bokhandeln (Jobbar i en bokhandel) och den fick sitta i skylten såklart!
Fint omslag & verkar vara en härlig bok =))
Kram Rebecca”

Svar: Jag finns i skylten! Jag glömmer ibland att den snart är här. Borde jag inte lotta ut ett par exemplar?

Men hur ska jag lotta ut böckerna?

Den bästa idén får en bok och sedan använder vi den utlottningsmetoden till ytterligare fyra böcker.

”Jisses, vad det lätt gott med potatissallad med oreganovinägrett. Vill du dela med dig av receptet månne?”

Svar: Javisst

Men dubbla måtten till vinägretten, det blir alldeles för torrt annars. Om du har en dålig dag och livet måste bli lite krämigare; trippla måtten.

Det är något med Hanne.

Jag är ju allergisk mot liberaler men Hanne har ju alltid så sabla rätt, vad annat kan jag göra än att älska henne.

Det finns rätt och så finns det jätterätt och så finns det Hanne.

Jag mådde lite tjyvtjockt och tog två glas vin. Som tröst, belöning, trots, sällskap, vem bryr sig?

Det kan inte vara det värsta som har hänt den här veckan, det kan inte vara det värsta jag kunde gjort mot mig själv.

Jag har inte gått på dejt med Ola Rapace, jag har inte slickat kokain från armbågen, jag har inte gjort en falling down i Kalmar city. Jag drack lite vin och det var ganska gött men inte tillräckligt genomskönt för att jag skulle bli sugen på att bli professionell alkis.

Den här dagen började med bil att lämna in på service, äta äggfrukost med Anette (min extremt begåvade väninna som doktorerar i journalistik), gråta i äggskalet, diska och bädda sängarna eftersom en undersökning min mamma har gjort visar att det förebygger sinnessjukdom och alla typer av depressioner bland grisar.

Jag skrev en krönika med glimten i ögat men den lästes istället som en kommunal handling varpå jag återigen blev stämplad som manshatare. Försökte skriva på annat men valde att svara på mail som jag inte hunnit med. Anette skjutsade mig till Råbergs bil och servicen kostade fem tusen. Upptäckte att jag i enlighet med mitt kön försummat tanken som nu visade att jag hade exakt 0 kilometer kvar. Satsade på att hinna till vår hemma mack i andra änden av stan, önskade i hemlighet att jag skulle bli stående i vägkanten så att dagen skulle få lite karaktär. Tankningen kostade 650 kronor, funderade på att byta till häst. Hämtade Lasse på dagis. Fick veta att han är så harmonisk och glad och trygg. Grät utan att det syntes och plockade upp honom i famnen.

Vi hämtade tjejerna på skolan som bara skulle det och det och VÄNTA LITE DÅ MAMMA!

Väl i hemmet gräddade jag pannkakor till barn plus kompis. Joachims sylt har tagit slut, sabla kärring. Koka ny innan jag drar dig i håret. Manshatare!

Tvingade Stora att göra matteläxan. Jag kan inte matte, rökte mig igenom B-matten.

”Malin, jag vet att ju att du har något innanför pannbenet” sa den uppgivne vikarien som trodde att han kunde förändra världen.

Gymnasiet stank av Camel light.

Jag tänkte att jag skulle spara på krutet tills jag fick jobb på Aftonbladet.

Ringer Joachim som sitter i bilen på väg hem från träningen i fiskebyn i Blekinge.

”Jag kommer inte förrän 19:30”

”AMEH”

”Är du hungrig?”

”Ja!”

”Ät utan mig”

MEN JAG VILL JU ÄTA MED DIG.

Jag fick Stora att lösa alla tal utom ett som hon hinner med i morgon.

Skalade potatis och satte på kok. I kväll blir det potatissallad med oreganovinägrett.

Och till detta:

Ett glas rött vin.

Herregud, jag kommer gå under.

Nej, det är inte så bra just nu. Vi ska inte prata om det.

Jag har druckit två glas rött men det hjälpte inte och det var synd för flaskan kostar 119 kronor.

Många gånger älskar jag mitt jobb. Det är en dröm att få skriva precis om det som händer i min hjärna när jag får ett ämne och anta positionen att Det här tycker jag, det är jätterätt.

Andra dagar vill jag inte tycka någonting. Jag vill ägna mig åt att göra rent fläkthjulet, går det göra rent? Kan man plocka ner det själv? Måste man ringa en expert? Vad kan det tänkas kosta? Måste vi kanske köpa en ny svart fläktboll och var lägger man i så fall den gamla? Är det kanske något pappa vill ärva för att bygga om till något som han kan använda på gården?

Men jag måste tycka jättemycket hela tiden. Och det gör jag innerst inne.

Jag bara orkar inte alltid. När det är mycket, när jag är ledsen. Då tänker jag: Varför är redaktören så ELAK? Måste hon komma med ett ämne just nu? Kan jag inte bara få sitta här framför Top Model Nya Zeeland och suga på en Dumlekola som jag hittade under soffan?

Och så börjar man läsa och sedan skriver man och förr eller senare kommer man över sig själv.

Jag inser att jag kan vara fuckyou-ledsen och ändå skriva. Eftersom det är mitt jobb. Eftersom det är så folk gör hela tiden. De förlorar sina nära, de skiljer sig, de har sjuka barn, de är deprimerade, de känner sig fula, och ändå går de till sina jobb och gör det de ska.

Just nu skriver jag till ljudet av pålning trehundra meter bort samt ljudet av grävmaskin mot asfalt tio meter bort. En fluga lämnar mig inte i fred, den sitter i mitt ansikte, flyger till min arm, sätter sig på mitt öra, flyger till den andra armen. Jag är så arg på den här flugan att jag kan börja gråta. Ja, jag skulle kunna gråta för att den är så känslokall och inte förstår mig. Jag hoppas att den får AIDS i stjärten och dör.

Ta sedan dit man kommer, visst var det så mamma sa när man var hos bekanta och man inte kom överens om något med de bekantas ungar? ”Malin, nu får du ta seden dit du kommer” sa mamma och man bet ihop och tänkte att det där var väl ett sinnessjukt sätt att göra saker på men jag tar väl seden dit jag kommer men vänta du bara tills du kommer hem till mig, då ska jag bestämma över dig hur man torkar sig i stjärten, för du måste göra som VI gör i VÅRT hus.

”Om vi åker till ett arabland” säger ni. Ja, om vi gör det? Så om de har hårda lagar för oss som turistar där så måste vi ha det i vårt land för de som kommer som flyktingar. Är ni fem? Återigen tillbaka till barndomen då det skulle vara rättvisa som kunde balansera på knivens egg. Hälla upp en flaska 33 centiliters läsk i två glas med linjal. Du häller, jag väljer, okej? Och så en precision som om man hanterade nitroglycerin.

Och ursäkta mig men de flesta av er som skriver ”om JAG skulle åka till ett arabland så skulle jag minsann få följa deras lagar” åker säkert aldrig längre än till Köpenhamn och då är ni helt matta av alla negrer ni sett och åker hem till Skåne igen. 

I barnens värld måste allt vara rättvist annars lyssnar de inte på vad vi säger. I de vuxnas verklighet kanske det kan vara så att en del länder har hårda lagar medan vi har ett mjukare samhälle och kanske kan man försöka inse att det inte finns något orättvist i det, utom möjligen för de som bor i de där andra länderna.

Ni som är besvikna på mig för att jag inte kan bestämma mig: Jaha, så kan det gå.

Jag tycker inte att det här är en självklar fråga och det har inte blivit lättare av alla era kommentarer. En del av er är halvrasister och en del är av åsikten att ”det finns större problem i världen”. Det finns ALLTID större problem i världen så då kan vi ju lägga ner skolråd, kommunalråd och bostadsrättsföreningar alla andra möten eftersom det finns större problem i världen. ”Herregud folk svälter och vi har en nedskräpningslag, liksom orka liksom”

Som många av er konstaterar så är det livräddning det handlar om. Det gynnar ingen att folk drunknar och om de här kvinnorna är muslimska terrorister så lär de väl inte simma ihjäl oss när de ska ta över världen. 

När jag tränade inför kanalsimningen förra våren så vistades jag många timmar i Kalmar simhall och kunde då konstatera följande:

1. Väldigt ofta var den aktuella bassängen bokad för skolklasser, Kalmar simsällskap samt diverse pensionärer som vattengympade.

2. Simhallen var dagtid många gånger mer eller mindre folktom så hur det kan vara ett sådant fruktansvärt störningsmoment för alla er som INTE simmar, det är en stor gåta. Om du simmade sex dagar i veckan och då ideligen trasslade in dig i en burka så kanske jag kunde förstå problematiken.

Sedan har vi det här med snusket. Killar får alltså inte simma med kalsonger och då är det orättvist att muslimska kvinnor får simma i långa tyger? Varför ska ni ha kalsonger under badbyxorna? Och: ingen tror att kläder i vattnet gör det äckligare än det redan är med kiss, bajsrester, folk som inte duschar innan badet, hudavlagringar och fotsvamp och könssjukdomar och snor. Så lite slöjludd kan vi nog stå ut med.

Så, egentligen kanske det inte är en så svår fråga när allt kommer omkring. Kanske har jag precis argumenterat omkull mig själv. 

Men det var inte lätt att välja bland nära hundra kommentarer. 

Mycket intressant detta, nyttigt nyttigt med diskussionen, jag är glad att vi gjorde detta. 

Nu har vi vädrat våra åsikter och vi har lyssnat på varandra. 

Flisfia får näs sista ordet. 

Om ni håller med henne så kan ni väl tumma henne så som hon förtjänar att tummas:

”Jag orkar inte läsa alla 94 kommentarer utan lämnar en spontan reaktion. Jag tror inte kvinnor med slöja kräver att få simma avskilt, de anpassar sig till Sverige genom att bejaka sin tro, respektera våra seder och bruk och helt enkelt avstå från att simma. Därmed förblir många icke simkunniga. frågan är då hur vi i sverige väljer att ställa oss till detta. Vill vi vara öppensinnade och låta dem simma på ett sätt som stämmer med deras värderingar? Vill vi sträva efter den viktiga simkunskapen hos så många som möjligt? Vill vi sträva efter att alla i sverige anpassar sig och passar in hos oss och våra seder och bruka? Personligen röstar jag för ett öppensinnat land. Och simkunnighet hos så många som möjligt! ”