Den här fick följa med hem

Långklänning javisst, men när?

Alla klänningar är för korta när man är 179 cm.

Idag har jag gjort stadens provrum, det är destruktiv terapi. Det är inte lika roligt när inte Elin är med och hånar min kropp men någon måste ju ta hand om barnen när mamma är ute och tvingar på sig plagg som inte passar. På bilden mina egna kläder, svart och grått jättekul.

efter fotskadan.

Han spelar från start.

Snälla lilla jesusbarnet och gud och änglarna, kan vi komma överens om att det är Mjällbys tur idag?

Heja älskling, jag älskar dig.

Och så lägger vi på en jefelrem hem efteråt.

Pippa Middleton är inte snygg. Sluta. Jag blir förbannad. Hon är en brunhårig anorektier som råkar ha en fast röv. Hon är en trea i Alingsås när Anette på Ica har gått hem. 

Är det jättesnällt att hänga en begravningskrans runt Kjell Lönnås hals när han fyller sjuttiofem?
Tack Kjell för alla låtar och det där programmet när tröga barn skulle beskriva saker, kan du gå och dö nu?

Minns ni min duktiga kusin med de höga betygen?

Han har precis fått positivt antagningsbesked från Chalmers.

Stolt var ordet.

Tanken var att vi skulle stanna i stugan tills i morgon. Men jag orkar inte.
Jag mår inte bra och jag behöver vara hemma. Det hjälper egentligen inte men jag behöver inte vara borta. Hemma är bäst och borta är inte ens lite bra.

I natt kom regnet och det fortsatte hela dagen.

”Jag åker hem” sa jag till Joachim.

Så vi packade ihop slarvigt och tryckte in sakerna en i taget i bilen och stängde luckan fort innan något hann ramla ut. Så som man städade in allt i garderoben när man var liten. Man visste att ett helvete väntade nästa gång man skulle tvingas öppna dörren(eller ännu värre: om mamma hann före) men man ville bli klar fort som fan och get the hell out of Dodge, eller i det här fallet Hällevik.

In med fyra dyngsura ungar, sura i dubbel bemärkelse. Någon slåss med någon annan eftersom någon nuddade benet och vi har inte ens lämnat garageplattan. Vi kör åttiosträckan mellan Hällevik och Sölvesborg när någon plötsligt i panik ropar: ”HAN ÄR KISSNÖDIG”

Någon har precis slutat med blöja. Någon är verkligen jätteduktig. Men någon kanske inte måste kissa i ösregnet i bilen när jag försöker ta oss från A till B.

Stannar till vid vägkanten. Springer ut. Någon lägger sig på tutan(tusen tack ditt helvete)

Springer runt till Lasses dörr. Krånglar ut honom ur bältet. Han är rädd för regn så som småfisar är. Min rygg är redan så dränkt att det rinner ner i stjärtskåran. Ner med byxor och kalsonger. ”Kissa nu gubben”

PANG. Bildörren slår igen i mitt huvud. Smärtan.

Ser ni mitt liv, hur det ser ut just nu i denna stund?

Jag är ensam med fyra sura ungar i en trång bil. Regnet vräker sig ner över landskapet i allmänhet och mig i synnerhet. Jag står framåtlutad så att varenda förbipasserande sillastrypare kan betrakta glipan i min bak som nu alltså fungerar som en rännsten. Jag står där med mitt barn, en hal näve i vardera barnsligt knäveck. Kisset dröjer. Han skriker eftersom man aldrig så noga kan veta om den regndroppe som nyss kysste kinden kan betyda döden. En tung bildörr flyger in i tinningen. Kisset kommer och han kissar på handen.

This too shall pass våta lilla mamma. This too shall pass.

Jag skyndade mig ut ur bilen och snart var min rumpa ett enda Nilen.

Hej. Vi är borta. Inget internet. Jag mår inte bra. Sommaren är inte kort. Kram

tänker jag nu när Joachim precis har förlängt med Mjällby.

Och varje gång jag säger det högt känner sig någon nödgad att flika in att Bagarn minsann är sex år äldre än Joachim.

Hurra.