Jag måste variera mig. Hjärnan blir överhettad. Jag har lyssnat på Veronica Maggio non stop i en vecka.

Jag fick en låtrad från Välkommen in på hjärnan och den gick på repeat när jag låg vaken i natt på grund av magont. Inte den magen, den andra.

I förrgår lyssnade jag på Robyns Tell your girlfriend femton gånger.

Idag är det The Shins New slang. Tio gånger sedan i morse. 

Jag vet inte vad det här beteendet beror på och jag tror heller inte att jag orkar bry mig om det.

Elin följde med mig till sjukhuset i morse. Lite prover och annat.

När det var avklarat bjöd jag på frukost på stadens hotell. Inte alla hotell, vi gick bara till ett.

Jag behövde köpa kläder till barnen, de har inte fått något sedan jul. När vi står och väntar utanför Åhléns ringer en kvinna på mobilen och säger att hon har hittat mitt kontokort i en parkeringsautomat. Jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva om detta i bloggen eftersom Joachim svettas rakt fram och smackar med munnen så att det slår lock för öronen när jag slarvar. Men jag måste ju tacka här också. Tack kvinnan.

Jag köpte lite klänningar och shorts och annat. Joachim vill att jag ska köpa shorts i kalsongtyg till Lasse men det vill inte jag. Han ringer när jag står på HM.

”Köp tunna shorts”

”Nej, jag har kommit fram till att det är fult”

”Då åker jag in till stan och köper ett par, och då kan jag lova dig att det inte blir något basic, det blir spindelmannentryck”

”JAG KÖPER”

Hu, kalsongshorts med spindelmannen. Som på marknader.

När vi var klara med barnen ville jag prova jumpsuits. Så dumt.

Elin följde med in i provrummet. Jag tog på mig saker som var för små, för stora, för fula.

Jag drog upp trosorna för långt, jag knep med skinkorna, jag poserade.

Elin tvingade på mig en trång bustier och skickade bild till Joachim.

Och vi skrattade, vi skrattade så att provhyttsskynket fladdrarde som över en vind på vindens ängar. Jag älskar att driva med min egen kropp.

I provrummet blandas all vanlig ångest med ångesten över att man ser ut som en kvinna som nyss var gravid och nu bara pyst ihop till ett skal av stelnad geggamoja.

Idag: Fotbollsturnering med lilla. Stora är i simhallen, Lasse på landet och Joachim i Borås. En splittrad familj men ändå inte.

Jag gjorde det, jag tog mig till leklandet själv med fyra barn. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för morsan.

som blir ganska ensam.

Joachim åkte till Hällevik klockan 9:30 i morse och kommer hem..jag vet inte riktigt när han kommer hem. Måndag kanske.

Idag tänkte jag att jag skulle ta med mig barnen till leklandet. Jag tänkte den tanken klockan 10 och nu är klockan 13.

Dagen går.

Egentligen skulle jag bara vilja släppa ut dem på gräsmattan och be dem springa fyrtio varv runt huset och sedan sätta dem framför TV:n tills det är läggdags. Men det faller på att vi bor i ett radhus, de skulle genast springa in i en vägg.

I går lagade jag pasta al forno och berättade för Joachim att forno betyder fattig och syftar på att det är billiga ingredienser som man alltid har hemma. Detta var dock inte sant. Pasta al forno betyder Pasta i ugn och jag tycker det är onödigt med fina italienska namn om de ändå bara handlar om var maten tillagas.

I kväll tänker jag göra Hamburgare på spis. Det är svenska och betyder Hamburgare på spis.

Jag köpte förresten aldrig den där parfymen som jag pratade om. Jag köpte en annan. The Beat från Burberry och den passar mig inte alls. Hur jag än gör så luktar jag mogen bankkvinna och allt jag vill är att lukta som en fast tjugoåring som kliver upp ur ett tropiskt bad.

Mamma ringer i samma sekund som jag trycker Publicera.

”BORSTA TÄNDERNA”

Det tänker jag alltså inte göra. TROTSA.

Sätter mig i soffan igen.

Telefonen ringer. Tänker att det är mamma igen som förresten i all välmening etc vill berätta om någon som hon känner som har en svägerska som DOG eftersom hon inte borstade tänderna. I all välmening alltså.

Men det är pappa som ringer.

Han kan inte arbeta utomhus när det regnar som det gör nu och då får han hamsterhjärta och måste rasta sig själv.

Han vill att vi ska åka och fika, han kan skjutsa mig till lasarettet sedan. Vad är det förresten med farbröder och lasarett? Alla normala människor säger sjukhuset.

Jag finner det svårt att att tacka nej. Jag vill ju helst sitta kvar i min egen skit och må dåligt av gårdagens saft.

”Jag kommer om trekvart” säger pappa. Det är farbrorspråk och betyder Jag kommer om tio minuter. Jag kommer stå i badkaret och rakhyvla mig själv när han stampar in genom dörren och undrar om jag är ”klaur”.

Livet är piss och bebisen är död men inte alla har föräldrar som ringer och tjatar hål i huvudet om tandborstar och lasarett.

Klockan är 10:10, jag har inte duschat, inte borstat tänderna. När jag tänker efter så har jag inte ätit frukost heller.

Orka, som man säger nu för tiden. Orka äta tråkig yoghurt med tråkig müsli. Orka ställa in tallriken i diskmaskinen som luktar räkskal. Orka plocka bort etthundrasjuttiotvå skabbiga plastleksaker och tomma schampoflaskor från badkaret och duscha på huk. Orka tvätta håret. Orka gå ut på blöt altan och reda ut håret eftersom man inte vill ha hårstrån på golvet. Orka vara I-landsmänniska som tycker att det är jättejobbigt med hårstrån på golvet. Orka böja sig fram till soffbordet och dricka ur teet som jag faktiskt orkade göra för en kvart sedan. Nu böjer jag mig fram, teet har svalnat och det var väl själva satan också.

Lite piggare idag men tröttare ändå. Satt på altanen hos en vän i går, vi drack ”saft”.

Jag är så trött. Det blir värre för varje dag som går.

Jag misstänker extremt lågt hb och lågt blodtryck. 

Jag är så jäveltrött.

Och varje gång jag reser mig upp snurrar rummet.

Jag vill att någon ringer på dörren och säger Hej, har fröken beställt en väldigt stor rövspruta?

Ja, svarar jag då.

Jag går in i vardagsrummet och lägger mig på magen. Jag drar ner byxorna och blottar ena skinkan. Och så får jag östra Smålands största spruta rakt in i dököttet. Sprutan är fylld av vitaminer, antioxidanter, endorfiner och aloe vera. Jag reser mig upp, rummet står still.

Jag är pigg. Jag mår bra.

Svårt att somna i natt.

Joachim gick och la sig klockan 22.

”Godnatt” sa han.

”Jag kommer” sa jag.

Men det gjorde jag ju inte. Jag satt uppe med datorn och såg fem(?) Sex and the city-avsnitt. Till slut var jag så trött på oralsex och analsex och juck och slick att jag gick och la mig av ren leda.

Jag försökte somna till Spanarna men slumrade bara till och blev klarvaken när sändningen tog slut i lurarna.

Och så blev det tyst. Och jag var för trött för att orka resa mig upp och starta en ny pod.

Låg i mörkret som inte är så vidare mörkt nu för tiden, tänkte på lite av varje.

Somnade klockan två och vaknade klockan kvart över sju av barn som inte kunde hålla sams över filmjölken.

Packade storas gympapåse och väckte Lasse. En ny morgon som ser ut som alla andra, bara något mer grå. Och beige. Och suddig i kanterna. Och trist.

Har förresten fruktansvärt ont runt ögonen idag. Misstänker nattgråt.

Jag skickade ett mass-sms till de vi tycker mest om i telefonboken.

Jag skrev att vi ville umgås med någon torsdag, fredag eller lördag.

Jag skrev vidare att jag inte orkar fucking åka någonstans.

Utdelningen blev grill hos oss torsdag och lördag samt middag borta i kväll.

Så vi har umgåtts our heart’s content.

Och jag har druckit vin som om jag hört talas om utbredd vinranksröta.

Jag har inte druckit alkohol sedan i vintras och nu tänker jag fuck it. Ja, det gör jag. 

Jag dricker vin eftersom jag kan och det är egentligen inte mer med det.

Men det är sorgligt.

Jag vill vara nykter och gravid men det alternativet finns inte så då kan jag lika gärna vara påverkad och inte gravid.

Allra helst skulle jag vilja ha de där sprutorna jag fick i låret men de säljs inte på systembolaget.

Jag är inte en fullblodsalkoholist även om jag kan förstå att det låter så. Men om jag inte hade barn, om mitt första barn var ett dött barn, då hade jag druckit tills hjärnan släckte lyset.

Godnatt.