FNISS

”Jag gjorde en snabb sökning på discshop men hittade bara Benny Hill och tror inte 1-åringen uppskattar honom. Hur får jag tag i denna Benny? Förresten, när jag ändå håller på och kommenterar. Hur får jag tag på underbara, fantastiska Barnmorskorna som visades 2008 på SVT? Grät varje gång. Måste jag betala 99 kr för halvtimmesavsnitt som SVT erbjuder för sina Barnmorskor-DVDs?”

Svar: Här hittar du Benny, finns säkert hos din bokhandel på stan också.

”Fantastiska du. Nu var det ganska länge sedan jag kommenterade din blogg så jag känner att det absolut är dags igen. Jag har precis varit bortrest ett par dagar och alltså inte kunnat läsa din blogg (som jag annars följer slaviskt). När jag nu kommit hem igen och kopplat upp mig mot världen och läst ikapp, så inser jag återigen hur djävulskt brilliant du är! Ville mest bara tala om det ifall du nu någon gång tvivlar”

Svar: Jag tvivlar väl egentligen aldrig men att få en sådan kommentar när man uppdaterar lika ofta som bin Laden twittrar, det är något att vara glad för många dagar framöver.

Just nu sitter vi och väntar på att Joachim ska komma hem från en bortamatch som är hemma. Det vill säga: Mjällbys B-lag möter Kalmar FFs B-lag i Kalmar.

Lasse tittar på småfilmerna om Benny(ni med barn 1-3: Köp!) Det är så gulligt och dramatiskt och lagom. Lasse sitter med händerna framför ansiktet och säger Läksit! när de tuffa grisarna slår Benny på trynet.

Som en god mor har jag köpt en familjepizza som var hälften Margerita och hälften Fungi. I ugnen står Joachims bit redo att värmas och i den händelse Peter Swärdh läser bloggen så säger Joachim självklart nej till pizza-ycket och lagar fullkornspasta med kyckling och broccoli.

Hur efterrätten ser ut hos Birgitta

Sitter på tåget mot Stockholm. Ska ha hemligt möte med Aschberg i morgon. Nej, jag ska gästa hans radioprogram i Radio 1 så det är inte särskilt hemligt alls.

Om någon annan hade ringt och frågat om jag hade lust att sätta mig på ett tåg på första maj som inte var ett förstamajtåg så hade jag sagt: Suck me sideways. Nu var det ju i och för sig någon annan som ringde, en lakej, men när han säger att Robert vill att jag kommer så har jag inget val.

Jag har ätit åtta små smörgåsar från ett snurrat bröd som blev över efter middagen hos bipolära frun i går. Joachim var i Norrköping och vi åt god mat och kom två timmar försent till elden som bara var en fläck med aska.

Tåget kör extra fort idag. De kan ju göra det, köra olika snabbt. Det är lätt att tro att SJ bara kan göra ganska snabbt eller så sakta så att man får parkeringsböter. Men SJ kan faktiskt kvicka på. Man kan ju undra om det sitter kungligheter i vagn två.

På tåget mellan Kalmar och Alvesta reste ett par i sextioårsåldern. De var amerikaner och skulle till Alaska.

Plötsligt utbrast mannen:

”I just don’t understand why they chop of the trees halfway? Why do they do that, it’s driving me crazy”

När konduktören gick förbi nästa gång sa mannen:

”I wan’t to ask you a couple of questions”

”Jess”

”Why do the cut the trees at the top?”

Konduktören förklarade att de måste ta ner träden närmast rälsen så att de inte ska blåsa ner över spåren.

Anledningen till att de kapar träden på mitten är att fåglar och andra djur ska kunna fortsätta njuta av träden.

Jag älskar att lära mig nytt, hur saker ligger till. Joachims utläggningar om alla miljarders historiska event som han har i huvudet kan jag kanske vara utan men jag älskar att få reda på hur saker fungerar.

I Ring så spelar vi i går fick jag lära mig att det röda skynket man hetsar tjurar med heter muletta.

Bara en sån sak.

I sätet bredvid mig satt förresten en man som lyssnade på olika fåglars kvitter i sin Iphone. Varför i hela friden gjorde han det?

Nu är vi Nässjö.

I kväll ska jag umgås med Birgitta och äta mycket mat och ännu mer bröd.

Umgås med Birgitta innebär kanske inte så mycket umgänge som ni vet, mer att sitta i en del av lägenheten medan Birigtta pratar ut i luften om vikten av att äta gurka eftersom den är basisk i en annan.

Jag tror att det var 1993 som jag senast lyssnade på Birgitta. 1973 var året då Birgitta slutade bry sig.

Jag tror att vi har fastnat i Nässjö. Kanske värre än att bli levande begravd i en låda, någon som vet?

Lyssna gärna i morgon när Robert och jag pratar. Jag tror att den här direktlänken ska fungera. Klockan 10.

Idag har jag jobbat ganska duktigt och åkte in till stan till lunch.

Jag köpte presenter(ständigt dessa presenter)

När jag var ett litet flickebarn hade mina föräldrar en svartgrön kista med tillhörande väggskåpp. På dörrarna stod det: ”Ära vare Gud i höjden- och frid på jorden” Bakom det där religiösa tramset fanns mammas presentskåp.

I mammas presentskåp doftade det gammal religiös floskel och den doften var ljuvlig. Det var doften av vackra presentsnören, ballonger samt diverse smågåvor som med fördel slogs in i all hast och gavs till någon som fyllde år när man inte hann åka in till stan och köpa riktad present.

Presentskåpet var magiskt. Allt som är förbjudet är magiskt. Ibland när jag är hemma sticker jag in huvudet bakom Och frid på jorden för att ta ett djupt andetag. Doften av present.

Tillbaka till stan. Nya sneakers till stora, tandborste och tandkräm till Lasse, byta router på Telia samt nya kuddar till kökssoffan eftersom de gamla skriker jul(och har gjort så i tre år) samt är fullständigt sönderblekta.

Jag mötte känningar på stan som lystet såg på mina kassar och sa något om att jag minsann roade mig.

Ja, vilken shoppingqueen. Pretty Woman på Rodeo drive.

Vidare till Ica där jag köpte kycklingklubbor och pommes frites på påse. Jag vet, white trash. Men jag är ensam så mycket nu att inga regler gäller längre. Pommes frites och kycklingklubbor. Om barnen får i sig en vitamin idag så blir det av en slump genom luften de andas.

Och hörni, på tal om mat och på tal om barndomen! Vet ni vad jag gav barnen till mellanmål nyss? Nyponsoppa i tallrik med mandelbiskvier! Hurra så gott! tyckte alla två. Lasse spottade ut. Det hjälpte inte att jag sa att det var småkakor.

Till kvällen har jag köpt Estrellas stjärnor och räkor. Jag har hyrt Dumma mej till oss alla och en Beckfilm till mig själv.

Beckfilmen heter något som jag har glömt men det är tydligen någon åklagare som blir levande begravd. Det är förmodligen det sista jag behöver till mina räkor; en farbror som dör syrebristdöden i en låda.

Och på tal om syrebristdöden, min vän Anette och jag såg det där nya brittiska mördarprogrammet i söndags. En fru till någon blev instängd på höjden i en frys tills hon dog och med fördel kunde styckas utan att en massa jobbigt blid rann ut på golvet. Jag sa till Anette att syrebristdöden måste vara den värsta döden(förutsatt att den inte inträffar i sömnen då den ju nästan är att föredra)

Anette höll inte med. Då ville jag veta vilken död som är värre än att ligga i, säg en trång låda under jorden, och inte kunna ta sig ut. Ligga där och klösa och skrika och ha dödsångest tills man kliver in i ett skåp som heter Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.

Vad kan vara värre än det Anette? ville jag veta.

Jag fick inget svar.

Så nu frågar jag er:

Vilken död är värre än att bli levande begravd.

(Ni som läst den här bloggen lääänge minns säkert syrrans ex David som tyckte att hängas upp i röven på en köttkrok måste vara värre men det är ju mer koncentrerad smärta. Inte så mycket ångest av köttkrok i röven tycker jag)

”Jag har ingen humor i detta fallet. Jag vill inte att någon fotar mig utan lov. Inte ens du min älskade dotter.”

Svar: Men mamma, det beror ju på att du ser ut som en ödla på alla foton.

Snabbhjälp tack.

Alla stora fåglar är elaka mot våra koltrastar.

Kolisarna har byggt ett bo i de höga tujabuskarna vid altanen, de har byggt så att buskarna har böjt sig åt varsit håll men det gör ingenting.

Men skatorna gör deras liv till ett helvete. Om jag ser dem springer jag ut och skriker könsord men jag är ju inte alltid här.

Nyss jagade jag bort en duva, en DUVA, som dök rakt in i deras hem och betedde sig.

Ni som kan fåglar: varför gör de så här?

”Du kan inte mena allvar. Gör du det var väl krönikan om shopping skämt. För det går inte ihop. Antingen skall allt i livet och hela tiden handla om hur alla ser ut eller så skall det inte det. Okay det gör det ändå i alla fall, men måste vi applådera varje steg i den riktningen? Jag må vara mossig men jag blir bara trött. Titta på samhället, vi måste vända den här sjuka skutan – nu. Och skapa ett klimat där andra saker värdesätts. Också. Hoppas hoppas hoppas så att du skämtar.”

Svar: Jag tycker att tubecrush.net är en ganska oskyldig företeelse. Det är bara anonyma bilder. Inget namn, inga personliga uppgifter. Jag har inte sett en enda bild på en minderårig och utan att vara säker vågar jag påstå att man har rätt att få sin bild bortplockad från sidan.

Om jag var lagstiftare är det inte säkert att jag låtit detta passera, jag är ju trots allt en stor lover of förbud.

Men som blekfet trebarnsmorsa med albinoskinn kan jag inte låta bli att drömma om att bli smygfotograferad på 401:an på grund av min hethet.

Här