Jag vill gärna fika med dig

Jag skrev i en krönika för en vecka sedan att shopping som intresse är korkat apropå unga tjejer som skuldsätter sig för att hänga med i modebranschens omöjliga villkor. 

Då skrev någon i kommentarerna att jag minsann också visade outfitbilder. För det första: när hände det senast?

Och för det andra: outfitbilder är underbart!

Men dagens outfit måste inte handla om nyinköpta kläder, om shopping.

Dagens outfit, om vi ska överdriva, kan ju handla om kläder man hittat i ett dike.

De här kläderna har jag förvisso inte hittat i ett dike men jag har hittat dem i min garderob vilken inte är helt olik en vägren. En vacker dag när jag sticker in handen får jag med mig en ihjälkörd grävling ut.

På bilden bär jag:

Acnejacka köpt begagnad för ett år sedan

Klänning från Monki, ett år gammal

Kofta HM, ett år gammal

Strumpbyxor HM, tre år gamla

Stövlar Scorett eller Bianco, tio år gamla

Inget fel med Dagens outfitbilder min näsvise anonyme vän. Men shoppa inte ihjäl dig idag för pengar du kan köpa ett kedjehus för om tio år.

Vi åt lunch på altanen, mamma, Elin och jag. Vi satt i solen och njöt av pasta med tomatsås. Överdrivna mängder gul lök, tomater, vitlök och tjocka skivor mozzarella.

När vi ätit färdigt tvingade jag Elin att gå till livset och handla glass. En Tiptop till mig och Magnum(blä) till de andra.

Det sista Elin sa innan hon gick var: ”Då vill jag att teet är klart när jag kommer tillbaka”

Det var det självklart inte. Men hon blev inte så arg eftersom jag precis gett henne ett par sådana här:

eftersom hon hjälper mig med barnen. Det gör mamma också så hon har fått biljetter till Cat Stevens.

Det ska löna sig att älska mig och dem jag föder fram.

När vi ätit glass i solen och druckit fransk rost åkte Elin hem och mamma och jag röjde i källaren.

Vi hittar hela tiden saker som Joachim har sparat och mamma förfasar sig. Jag är så van vid att allting sparas.

Gårdagens fynd: ett orange strykjärn från 70-talet. ”Det” ”kommer” ”säkert” ”till” ”användning”.

Sedan städade vi, rensade, kastade, plockade, moppade, skurade, vädrade, skakade. Vi vek tvätt, hängde tvätt, la in tvätt. Vi slet som ordförande Perssons PT.

Senare på eftermiddagen när solen hade jobbat upp tjugosex grader i huset och vi badade i svett kom Elin förbi och passade barnen medan mamma och jag handlade på Coop.

Jag skyndade mig också in på Stadium och köpte vårskor till Lasse, gummistövlar och gympaskor till stora samt gympabrallor till Lilla. 706 kronor. Älska Stadium.

På kvällen blev jag lämnad ensam och lagade ris med korvstroganoff gjord på Hälsans kök senaste: vegetarisk falukorv. Stora tyckte att det var för likt gris och vägrade äta. Lilla, som är en stor grislover, åt tills hon var igenom tallrikens glasyr. Lasse slickade på gaffeln och sa TACK E MATEN.

Klockan 19:30 tvingade jag stora att göra läxan genom diverse hot. Klockan 19:50 var hon klar eftersom hon had to see a man about a horse.

Klockan 19:55 står lilla i hallen.

”Mamma, får jag börja med forskning?”

”Vad för slags forskning hade du tänkt dig?”

”Dinosourier och deras ben”

”Jamen det kan du väl göra”

”Då kan du komma och titta vad jag har hittat!”

Hon står på hallmattan i klänning och gummistövlar, inga strumpbyxor. Hon har något bakom ryggen.

”Vad har du hittat?” frågar jag och sätter mig på huk.

Då trycker hon upp två stora ben i synen på mig.

Det ena är ett harben med kött och päls kvar längst ut på tassen. Lycka till med forskningen.

Klockan 20:30 kommer Joachim hem och jag önskar att jag hade ett liv i en bil mellan Hällevik och Kalmar.

Nej, det gör jag inte.

”Hur kändes det att få se Mjällby kick ass mot FF på ”hemmaplan”? Var det inte svårt att sätta sig på rätt läktare? Mixed feelings va?!
(Gutt för din och Jockes självkänsla att FF åkte på stryk)!”

Svar: Mixed feelings? Det fanns inget mixed. Bara maxad. Glädje. När bollen, typ, var inne i Kalmars bur skrek jag som en Saade-unge och så kom det gråt. Det kom blött i ögat.

Jag såg på Joachim och pekade mot det våta varpå Joachim mimade Åh herregud och himlade med ögonen.

Så vi tar din fråga på nytt:

Hur kändes det att få se Mjällby kick ass mot FF på ”hemmaplan”?

DET KÄNDES SOM ETT SAMLAG!

Lilla säger: Bring it ON

Klockan 12:10 lät Joachim TUT-TUT utanför huset och jag stod beredd. Vi packade in lite pyjamas och tandborste och hämtade två av tre barn. Sedan körde vi mot Hällevik där Joachim nu spelar fotboll. Man kan ju tro att Mjällby spelar fotboll i Mjällby, detta är alltså fel. Lite trivia sådär, Mjällby spelar i Hällevik.

Den sträcka vi körde åker Joachim varje dag, fram och tillbaka. 35 mil. När vi kommit till Karlskrona var jag övertygad om att vi var framme, Blekinge som Blekinge, tänkte jag.

”Malin, vi har kört i en timme och det är en timme kvar”

”Men ÅHHH”

Vilken tur för Joachim att han har sina bokband om romerska riket. Själv hade jag zomnat och kört av vägen av historieprat men Joachim sitter som kajalkillen i A clockwork orange och kan inte få nog av vem som intog vad före kristus.

Nåväl.

Vi lämnade av Joachim på Strandvallen och sedan var jag LIVRÄDD att jag var förlorad för alltid men på något sätt tog jag mig till Sölvesborg och sedan lotsade Bagarns Eva mig till rätt hus.

Bagarn och Eva har byggt ett mindre slott. Barnens rum ser ut som aulor. Våra barnrum är sex kvadratmeter och vi ber till lille jesusbarnet att de inte ärver vår längd för då får vi köpa nytt hus när de kommer in i puberteten.

Vi fikade och sedan blev vi kvar på hämtpizza.

Nu ligger vi i vår svit på Sölvesborgs stadshotell. Lasse sa; ”Jag fes” och somnade. Nu snarkar han som en alkoholiserad farbror två sängar bort och lilla sover som en orm, fullständigt ljudlöst.

Joachim leker med sin Ipad, jag leker med er.

Här

kaffe

Joachim skulle bli avtackad i går. Och det blev han. Och jag grät en skvätt för mig själv där jag stod lutad över kallt järn för att ta bilder och vara stolt.

Jag tycker inte att det är häftigt med en ny arena. Jag tycker inte att det är ”bra för Kalmar”. Jag tänker inte gå runt och vara glad. Jag är bara sorgsen eftersom någon har bestämt att Joachim inte får spela där. Så arenan kan gott hamna mitt i en översvämning och flyta över till Öland.

Men Malin, ska du inte gå vidare nu?

NEJ. Jag tänker vara bitter över det här ett bra tag till, kanske hela livet, jag har vad som krävs för att hålla det så länge.

Invigning. Sedan match. Jag ser ju sällan vem som är bra men Joachim berömde gång på gång Sabines man och Annas man.

Hej då klacken för sista gången.