”way to go Malin, fortsätt så här så lägger AB snart ner din grymt tråkiga blogg”

Svar: Lilla raring, nu är det ju så här att det är jag som bestämmer när den här bloggen läggs ner. Jag är som vilken bloggare som helst som bloggar på Aftonbladets portal. Ingen annan än jag lägger ner den här bloggen.

Och jag vet att bloggen är tråkig och extremt dåligt uppdaterad. Jag vet, du vet, alla läsare vet.

Vi vet.

Men jag tänker inte sluta. Jag behöver bloggen och jag bryr mig faktiskt inte så mycket om huruvida du behöver den.

Jag pratade med Martina Haag om bloggande i går. Hon vill inte lägga energi på att blogga och jag tycker att det är väldigt klokt av henne.

Men jag orkar inte vara klok. Jag orkar inte släcka ner min spottkopp sedan fem år.

Så varför träffade jag Martina i går? Det vet jag inte om jag får prata om, jag är så dålig på att hålla mig uppdaterad om vad som är officiellt och vad som är hemligt.

Men det är ingen hemlighet att Martina är precis så glad, trevlig, snäll och energisk som man tror. Väldigt tight i huden är hon också. Hennes skinn ser liksom så där återfuktat slät ut. Jag tror att det är allt springande hon håller på med.

Eftersom jag inte vet vad jag ska blogga om nu så kan jag berätta att Martina hade en fantastisk klänning från Paul and Joe.

Mellanlandning i Alvesta

Här

Kanske kan alla män som kallar mig manshatare ta en välbehövlig paus idag.

I går var Joachim extra sen. Han kom mitt i Veckans brott och vi åt pasta och pratade tills det blev dags för veckans klassiska fall då jag lät SSSSHHHHHHHH så att spottet flög.

Veckans klassiska fall var ett HOMOSEXBROTT. Jag föreslår att ni går in på SVT Play och räknar hur många gånger man hör ordet homosex i inslaget. Polisen försökte förgäves lösa gåtan genom att slå i homosexregistret men nej, ingen homosexmördare stod att finna. En politisk korrekt polischef slår fast i en intervju att det finns inget som tyder på att homosexare är mer våldsamma än andra människor.

Joachim var sen eftersom han spelade B-lagsmatch mot Trelleborg. 73 minuter sprang han runt med sina fåralår. Det tycker jag var väldigt duktigt eftersom han bara har tränat tio pass sedan november. Det ska nog bli bra det här.

Det har inte varit mycket på hemnet på sistone. Jag har inte varit där i stor utsträckning och det lilla jag har sett har som bäst varit en axelryckning. Jag vill bli hänförd.

Idag hittade jag ett sommarhus i en obskyr by någonstans. Huset var inget vidare men jag fastande vid en bild. En bild som gjorde mig sjuk.

Den här.

Enligt mäklarens beskrivning är detta ”utsikt från altan”.

Jag har en altan. Utsikten från den består av en gungställning från Cheapy som återkallades eftersom någon haft ihjäl sig på sådan i Tyskland men vi lät den stå kvar eftersom pappa gick fram och drog i den lite manligt och sedan konstaterade att det ”ente vaur nöugen faura”.

Vidare så ser vi Ikea-skylten i fjärran och till detta ljudet av E22.

Om jag hade utsikt enligt ovan så tänker jag att varje dag skulle vara som sjön på bilden. Blank, vacker, oändlig och lugn. Så lugn.

Men det är SÅ ENSAMT!

Och då har jag ändå haft mamma här tre eftermiddagar under veckan som gick. Hon har lagat mat till barnen, bjudit på lunch och städat vitrinskåpet(?). Så ser mammas behovstrappa ut, först rent vitrinskåp sedan kommer annat som kroppsliga behov, trygghet och andra ytligheter.

Hon har även hjälpt mig att städa källaren men det är nästan en färdigskriven krönika. The horror.

I fredags tog alla krafter slut. Jag somnade i soffan när barnen gått till skolan, fick huvudvärken från..Libyen och grät en skvätt in i den gula kudden som man egentligen inte får ligga på.

Joachim kom inte hem utan sov på stadshotellet i Sölvesborg.

Åsa och Anders kom hit och vi lagade fiskpaket. När jag hade gnällt om hur trött jag var och hur ont i huvudet jag hade så åkte de hem klockan 21.

På lördagseftermiddagen kom Joachim hem och då hade vi alla på oss kläderna vi sov i. Hela lördagen var en white-trash-weekend. När barnen kom upp runt åtta fixade de frukost själva, lekte på sina rum och tittade på helgbolibompa. Till lunch hällde jag en påse pommes frites i en plåt och serverade på mitten av bordet tillsammans med varsin äggkopp med ketchup.

”Får vi bara pommes frites?”

”Ja”

”Du är världens bästa mamma”

Well.

När Joachim klev innanför dörren kunde han bara konstatera:

”Så fort jag lämnar hemmet faller allt samman”

”Käft”

En timme senare åkte vi till Stina och Ola och fick middag.

Klockan 19:50 var vi hemma igen och jag skulle spela Poker-DM för Barncancerfonden. Jag åkte ut fortare än kvickt och blev 56:a av 60. Oj, så ledsen jag blev. Men lite glad också eftersom Joachim efter lite googlande kunde informera mig om att korten som givaren lägger upp på bordet kan bilda saker som par och stegar tillsammans med de kort jag har på hand. Jag trodde att de bara låg där för att man skulle veta att de andra inte hade alla ess och så vidare.

I går spelade Mjällby premiärmatch på Strandvallen mot Helsingborg. Det känns märkligt att helt plötsligt bry sig JÄTTEMYCKET om ett annat lag. Men som jag brydde mig. Jag skrek könsord, slog i möbler och ignorerade barnen när de ropade från badkaret. Jag försöker lära mig vad alla heter. Någon heter Gitselof eller så, någon heter Kabir, någon heter löken, någon heter Ekenberg, någon heter Asper, någon heter Grahn, någon heter Rosengren. Det såg bra ut. Mjällby vann bollinnehav, bara en sån sak. Matchen slutade 0-1 men 1-1 hade varit mer rättvisande.

Matchens roligaste var Aspers räddning då han fångar en boll framför halsen på en Helsingborgare, tvekar en sekund och sedan drar ner honom med årets nacksving. Detta gjorde han mitt framför ögonen på helsingborgsfansen och att de inte hoppade över reklamen och knackade Asper i pannan är ett under med tanke på hur pubertalt de betedde sig minuten innan matchen startade. Åk hem och spela WoW om ni inte pallar upphetsningen.

Alexander Gerndt sög i går och det var ju en omställning för honom på fler än ett sätt. BLINK BLINK.

Som sagt, märklig känsla att heja på ett annat lag. Jag vill bry mig om hur det går för Kalmar men det kan jag tyvärr inte. Mina känslor är borta.

Visst har jag mina favoriter i laget som jag håller på. Som Tobias Carlsson.

Men mitt hjärta är nu gult och svart.

Idag lyssnar jag på den här och den här

Väldigt olika typer av musik men sångarna ser likadana ut.

Här

”lägg ner, okej din hora.

”HEj din hora, horunge, skäms du inte skriver sånada smutsiga artiklar på aftonbladet, du smutsar ner samhället,