Om porr!

I går hade Tankesmedjan publik och lyfte sig till oanade höjder.

Om ni inte brukar lyssna på Tankesmedjan så tycker jag att ni ska lyssna på gårdagens program som var en nia av tio möjliga.

Ps. Älska Liv.

”Jag förstår inte ens varför du tar upp det här och nu, och på det sättet? Ingen visste när det var aktuellt, hurvida influensan skulle ta många människors liv, lika lite som man visste vad vaccinationerna skulle komma att innebära.

Tror knappast att du hade varit lika dryg om något av dina barn hade drabbats allvarligt av influensan p ga ditt val att inte vaccinera dem.

Lite ödmjukhet är aldrig fel..”

Svar: Jag tar upp det här nu eftersom resultatet av Läkemedelsverkets undersökning presenterades idag.

Vi vet aldrig på förhand hur många liv en influensa skördar.

Den här influensan var om jag har förstått saken rätt inte värre än någon annan influensa. Så vad händer nästa gång? Massvaccination då också? Och vad händer om vi vaccinerar oss varje gång? Skapar vi inte ett monster om vi försöker spruta bort alla eventuella hot? Livet är livsfarligt. Man kan dö. Av svininfluensa, cancer, drunkning, bilolyckor och getingstick. Men de flesta av oss lever länge.

Ni tycks har missförstått en sak; Jag vaccinerade mina barn. Alla barnen. Två gånger.

Det är ju därför jag är arg.

Jag är arg på mig själv men framförallt är jag fruktansvärt förbannad på de som tyckte att jag och Joachim inte var solidariska eftersom vi inte sprutade oss.

Varför lägga skuld på någon i det läget som rådde då? När ingen visste ut eller in, när folk(som jag) gick på a) Aftonbladet.se samt b) att alla andra vaccinerade sina ungar.

Nu valde jag ju att ställa mig i den livrädda kön men inte fan var jag arg på de som inte vaccinerade sina barn. Snarare var jag imponerad av deras inställning.

Det här är min blogg. Om jag vill be folk som kallade mig osolidarisk dra åt helvete så gör jag det.

Jag ställer upp i år igen och i år går mitt arvode till Barncancerfonden.

För två veckor sedan var två killar här och filmade min inför-snutt.

Kamerakillen riggade upp med lampor, fipplade med kameran och låg på golvet och klippte till blått papper att sätta framför lampan.

Men vad hjälpte det.

Så här ful har jag inte varit sedan jag födde barn.

Jag hade det på känn. Jag frågade;

”Är jag ful?”

”Nej nej! Det ser skitbra ut”

Och så fick jag se filmen på youtube. Och jag tänkte att det var det fulaste av det jefelfula.

Alla barn därute; Utseendet är inte viktigt men att vara så ful som tant Malin är i filmen är inte lagligt.

I går ringde mobilen;

”Hej det är någon på något” (Han hade ett namn och det hade företaget också men jag minns inte)

”Hej”

”Jag skulle bara påminna dig om att du måste registrera dig på sajten” (oups)

”Absolut”

”Har du sett filmen?”

”Ja”

”Vad tyckte du?” (entusiastiskt)

”Att jag var så fruktansvärt jävelful”

”Jaha..men..det..är..det..bara..du..som..ser” (diplomatiskt)

Och nu, exklusivt för er; Filmen om jefelfula Malin

”Jag tycker att det är egoistiskt att inte vaccinera sig” sa vissa.

Jag tycker att ni kan dra åt helvete.

Svinmedicinen kunde gjort våra barn sjuka för livet.

Och hur många friska barn var det nu som dog när de fick svininfluensan?

SJ genomför något slags förbättringsarbete.

Vill ni veta hur det går?

Det är ett fiasko.

Nu ska jag berätta för er hur SJ gör.

SJ lägger ner väldigt mycket pengar på att Felix Herngren ska göra reklamfilmer som är sådär creddigt roliga så att vi ska tänka; Vad festliga de är ändå att de driver med sig själva, att ingen vågar erkänna att de jobbar på SJ.

Så ska vi tänka och det enda jag tänker är; Kom i tid för i helvete.

SJ kan inte komma i tid. De kan inte. Då gör SJ så här; De ändrar tiderna i tabellen. Tåget från Stockholm klockan 10:21 blir 10:06 och så ska jag tro att de har fått ordning på sina saker. Men det enda som har hänt är att resan på pappret tar ännu längre tid samt att vi i slutändan ändå inte kommer fram i tid.

Tåget kom nästan i tid, vill SJ att vi ska tänka. Och det enda jag tänker är; Kom i tid för i helvete.

Jag ringer till SJ för att ändra min tågbiljett från 07:07 till 08:04. Då visar det sig att jag har bokat en ej ombokningsbar biljett. Jag har fått denna ej ombokningsbara biljett till det blygsamma priset 1624 kronor enkel resa. Trots detta säger kvinnan; Jag bokar om den, men egentligen ska jag inte göra det. Detta är en del av SJs förbättringsarbete, att de är mänskliga. När jag sålde tågbiljetter på centralstationen fick jag neka en bruten kvinna som precis förlorat sin mamma. Hennes mamma hade alltså dött men hon fick skylla sig själv eftersom hon hade köpt en ej ombokningsbar biljett. SJ tyckte kanske att hon skulle ha tänkt på att mammor kan dö och därför bokat en ombokningsbar biljett. Nu är SJ snälla och mänskliga och gör undantag.

Så vill SJ att vi ska tänka och det enda jag kan tänka är; Kom i tid för i helvete. Och sänk priserna.

När klockan är 12 tänker jag att jag ska köpa lunch i bistron. Då hör jag i högtalarna att datorerna inte fungerar, man kan inte betala med kort.

Jag har tjugo kronor.

Jag går bort till vagn fyra och ställer mig i en lång kö. Jag tar en liten yoggi och hoppas att jag har råd.

När det blir min tur säger jag; Kan jag betala med mina priopoäng? Svaret blir Nej. Jamen så bra, säger jag och låter exakt så hungrig och hormonell som jag är. Mannen bakom de handskrivna kvittona säger; Ta den.

Mannen är så snäll och bjuder på yoggin trots att jag snäst åt honom.

Det är en naturlig del av SJs förbättringsarbete vill SJ att jag ska tänka. Men allt jag kan tänka är; Kom i tid för helvete. Sänk priserna. Se till att datorerna fungerar.

Men framförallt; Kom i tid för i helvete.

Och skit i förbättringsarbetet tack. Det går inte så himla bra.

Det händer väldigt mycket just nu.

Saker man inte kan prata om.

Och mitt i allt detta har Joachim börjat pendla till Mjällby.

I torsdags var jag i Stockholm och provfilmade. Det var nervigt och svårt fast det borde vara lätt.

Jag har en väldigt viktig deadline.

Det ligger tvätt i hela huset. Allt är blandat.

Det ser ut som Japan (för tidigt?) i detta hus och mitt i detta åker jag till Stockholm och lämnar nyckel till både mamma och svärmor. Som att släppa in två onda ormar med dammsökande fjäll. Men tack för barnvakten kära mor och svärmor. Tack svärmor för att du inte sa något utan smakfullt höll dig till att hålla med mig när jag sa att jag måste få hjälp när vi har det som vi har det nu. Att du nöjde dig med att inflika ”Du måste ta tag i det innan det växer dig över huvudet”. Tack mamma för att du hämtade barnen tidigt, gav dem hemrullade köttbullar, gick på föräldramöte, tog hem dem till gården, sövde dem och skjutsade dem till skolan dagen efter. Sådant gör vanligtvis inte ormar.

När jag kom tillbaka till Kalmar på fredagseftermiddagen var jag tvungen att hälla i mig en vegetarisk kebab på centralgrillen innan jag tog en taxi till dagis och fritids. Inser att jag inte har nycklar till huset.

Min nyckel sitter på bilnycklen som nu är i Mjällby och tränar fotboll.

Ringer svärfar som hämtar mig och barnen på skolan, skjutsar hem oss till svärmor.Svärfar har en ny bil

och jag ber till lilla jesusbarnet att ungarna inte ska sparka på sätena.

Klockan 19 kommer Joachim. Vi hämtar Kina och åker hem till vårt hus som alltså ser ut Japan (fortfarande för tidigt?)

Under helgen har jag kört sju tvättar och det inkluderar inte Joachims Mjällbytvätt som de får fixa själva tills de kan börja träna på Strandvallen.

Det känns väldigt konstigt att hitta svartgula fotbollskläder i korgen. Konstigt och sorgligt.

Men bra.

Det blir bra det här.

”Du borde uppdatera cirka fem gånger om dagen, jag får abstinens!”

Svar: Ja. Jag vet att det här knappt är en blogg. Mer en årskrönika.

Tänk när jag började 2006 och skrev tretton inlägg på en dag.

Jag vill inte sluta blogga. Ni får ta bloggen för vad den är; skral.

Här

Om de vidriga otrohetsidioterna på Victoria Milan.

Jag förstår om känslorna i texten verkar självupplevda men jag har faktiskt aldrig blivit bedragen.

Det kan ju också ha att göra med att jag aldrig har haft någon kille.

Joachim har bara ögon för mig trots att han är fotbollsspelare, han har så jefla fullt upp med mig att han inte orkar träffa småtjejer. 

Men det finns det ju andra i allsvenskan som är väldigt bra på. BLINK BLINK.

”Köpte du den sexiga röda bodyn på Twilfit idag??”

Svar: Haha det var en baddräkt. Och jag tittade inte på allvar eftersom min kropp inte är gjord för det plagget. Jag är bara ett enda långt liv med proprtionerligt korta ben. Hur stor baddräkt jag än köper så blir min snippa Sveriges längsta. Och det gynnar inte någon, förutom möjligen andra långsnippade som då hamnar i lä.

Hur som helst är svaret på om jag köpte den sexiga bodyn alltid nej. Snacka om att kasta pärlor på ett svin.

Jag lämnade Twilfit slokörad och gick in till Noa Noa och köpte en klänning till Birgitta som lades i årets vackraste paketering. Jag hade bestämt mig för en aprikos blus och skulle just till att betala då jag vände på huvudet och utbrast;

ÅH HERREGUD DEN SKA JAG HA!