Här

I måndags hörde jag en sjuordsmening. Tyvärr sa han ”Jag vill inte gå till dagis igen” och jag blev ledsen.

Men det visade sig att han vill tillbaka till hotellet och åka hiss i stället.

I går satt vi vid bordet och åt middag tillsammans med Joachim för sista gången på länge. Jag hade gjort lasagne med egen tomatsås, egen bechamelsås och rikliga mängder mozzarella.

Vi får inte ge Lasse sked längre, han blir kränkt. Gaffel ska det vara.

Men lasagnen slant än hit och än dit och betedde sig.

Lasse högg och högg och till slut hör vi;

”Fasen”

Vi tittar på varandra och ler, det är ju så gulligt när små barn svär. Och så;

”Tupist”

Vi skrattade högt och Lasse skrattade som om han förstod vad det var som var så roligt. En halv minut senare hoppade han ner från stolen.

”Jag är mätt, tack e maten”

”Men du har ju inte ätit någonting”

”JAG ÄR MÄTT TACK E MATEN”

Detta är nu beställt.

Fleece till lilla

Regnybyxor till Lasse

Och så kronjuvelen, Lasses fleece.

”Halta o lytta albaner? Anar man en viss rasism här eller?”

Svar: De ÄR halta och lytta. Och förmodligen var de mer eller mindre halta och lytta redan innan de kom till Kalmar.

Men lycka till med detta köp som straffade ut min baby, som i och för sig bara spelat i Kalmar FF i tjugofem år.

Och apropå att de är albaner; De ÄR albaner.

Herregud vad det har gått långt med rasismrädslan i Sverige. Vi är inte rädda för rastister, vi är inte rädda för invandrare eller muslimer eller någonting annat. Inte innerst inne. För det vi är så fruktansvärt rädda för är att bli kallade rasister.

Du som var Sherlock Holmes och såg min rasism lysa igenom i mitt inlägg, hade du reagerat på samma sätt om jag skrivit om halta och lytta amerikaner? Nej, det hade du inte. För det är du som har problem. Det är du som tycker att albaner är mer utlänningar än andra grupper.

Skala banan, köp en alban.

Ni som har barn. Ett eller flera. Hur gör ni med kläder? Har ni allt?

För nu är ju vintern över och då tänker jag så här; behöver vi allt detta?

Vårjackor

Fleecetröjor

Vindstoppare, skaljackor

Överdragsbyxor

Regnjacka

Regnbyxor

Vårskor dagis fritids skola

Vårskor söndagskalas

Gummistövlar

Vårmössor

Vi pratar så mycket om att vintern är så jobbig med alla kläder. Alla kläder? En overall, klart.

Nu ska det vara en uppsättning för varje schizoväder. En dag är det tio grader och soligt, en dag är det soligt men blåsigt, en dag är det kallt och blött, en annan dag är det sinnessjukt kallt men sedan blir det juliväder mitt på dagen.

Tala om för mig hur ni gör.

Köper ni allt det jag räknade upp?

Köper ni det nytt?

Har ni vunnit på lotto?

Eller jobbar ni inom media?

”Men varför är du orange?”

Svar: Ja, det kan man undra. Jag har fått höra att jag är orange sedan bloggens begynnelse.

Jag tror att jag är orange i grunden. Joachim tror att jag härstammar från en mongol som för länge sedan anlände till den polska ön Wollin och våldförde sig på min farfarsfarfarsfarfarsfarfarsmor.

En annan, inte fullt så logisk förklaring, är att jag äter väldigt mycket morötter.

Hur mycket morötter äter du Malin? undrar ni då.

Jag äter tre till fyra stora morötter varje dag.

Stora föddes orange men hon var tidig och ”gul” som det heter.

Men jag tror att det var morötterna.

Lilla var inte fullt så orange men å andra sidan påminner hon mycket om Lille Skutts spattiga unge som aldrig lyssnar.

Här

På lördagen såg vi Systern från havet på Stadsteatern. Margareta vill ha en hund men allt hon får är ett finskt krigsbarn.

Joachim och Lasse lekte i Rum för barn medan vi var kulturella och njöt av underbar teater som är billigare än att gå på bio.

Vi besökte Skansenakvariet och klappade ormen. Vi åt lunch på Gubbhyllan.

Vi åt fantastisk frukostbuffé på hotel Rica Talk.

Och så åt vi hämtpizza.

Så här var det;

När vi kom tillbaka till hotellet på lördagen var vi helt slut. Vi var så trötta att vi inte ens orkade gå till hotellets restaurang.

”Vi kan beställa roomservice” sa Joachim.

”Men jag vill ha pizza” sa jag.

”Men det har de ju inte” sa Joachim.

”Men då beställer vi det” sa jag.

ÅH SÅ PINSAMT. Tycker Joachim då.

Men jag framhärdar. Först ringer jag receptionen och frågar om det är okej, vilket det är. Och så ringer jag till en pizzeria i närheten och beställer pizza till mig och barnen. Quattro formaggio och Margarita.

Efter en halvtimme knackar det på dörren. Det är en tjej från receptionen tillsammans med pizzakillen. Joachim har rätt, det är lite pinsamt. Men pizza är godare än rodnaden på kinden är röd.

Och så äter jag pizza direkt från kartongen på magen i sängen som en rockstjärna.

Just som jag trodde att jag skulle bli normal. Att jag skulle ha en kille som kommer hem vid 16. Som är ledig när det är helg, som kan dricka vin till maten, som kan gå på bröllop och begravningar och skivor som vanligt folk gör.

Men nej. När jag ligger på hotellsängen i Köpenhamn förra torsdagen och Joachim stor och blåser sitt fluffiga hår torrt så hör jag telefonen ringa från hans rock.

”Joachim, din mobil”

”Vem är det?”

”Vet inte”

”Jag orkar inte”

”Jo men ta det nu”

Och så tar han det. Och det är en man som pratar som pappa. Söu häer döu vejt.

Mannen som ringer undrar om Joachim vill spela i Mjällby.

Vi pratar. Jag säger som jag alltid säger, att jag stöttar honom i allt. Att det är Joachim och ingen annan som ska bestämma när han slutar med fotbollen. Att halta och lytta albaner inte ska put min baby in the corner när han fortfarande har spring i benen.

Så han säger ja.

Och jag vet att det kommer bli jobbigare än det någonsin var i Kalmar FF. Jag kommer alltid vara ensam och barnen kommer inte uppföra sig. Jag kommer vara ensam alla helger eftersom alla matcher blir bortamatcher. Joachim ska jobba halvtid och pendla 34 mil till träningen varje dag och DVD-spelaren blir min bästa vän. Och om mamma tror att jag har utnyttjat hennes godhet tidigare så lär hon bli överraskad.

Men det ska bli roligt också!

Och tänk så glad pappa blev när vi berättade.

”Pappa, Joachim har fått ett erbjudande”

”AIK Atlas?”

”Nej, Mjällby”

”Jao!”

Jag gillar Mjällby. Det bästa med säsongen 2010 var att de blev sexa.

Vi har saknat Bagarn och hans familj. Nu får de visa oss stan när vi kommer ner med alla våra yngel till Listerlandet.

Och min älskling får göra det han älskar.

This just in: Ny mittback i Mjällby AIF: Joachim Lantz