är vi alltså nu.

Jag är van vid att vara här ensam. Ta en runda på NK, äta en god sushi, prova en klänning från Dagmar.

Nu blir det väldigt lite av med allt det där.

I går var vi hemma hos Magnus Herbertsson på Sportbladet och hans tjej Jenny. Vi åt otroligt gott, nattade barn på olika platser i lägenheten och pratade om livet tills klockan var 23.

Efter det åkte vi hem till vårt tillfälliga boende på Rica Talk i Älvsjö. Vi sover i fyra mjuka sängar på rad och anledningen till att jag har tid att skriva det här i fred vid den här tiden är att hela raden sover och vägrar att vakna. Jag har varit vaken sedan tjugo över sju och de andra bara fortsätter sova. Jag har tråkigt! Jag vill äta hotellfrukost! Jag vill älska med äggröra, ostar och croissanter!

Men alla sover. Joachim och de stora barnen sover så tyst att man ibland blir rädd. Stora sover tystast av alla människor jag någonsin sovit med. När hon var mindre hände det fler än en gång att jag tog puls eller höll en spegel framför näsan för att se att hon levde men nu har vi vant oss.

Lasse sover lite förkylt och utgör därför en rysligt söt ljudkuliss av sövd spädgris.

Vi vet inte rikitgt vad vi ska hitta på idag men om ni har något tips så tar vi gärna emot det. Junibacken behöver ni inte nämna.

Mot Stockholm. Någon i baksätet lutade sig mot någon annan och denna oerhörda kränkning och dess högljudda konsekvenser fick både föraren och hans fejkfru att fundera på att kliva ur bilen. I farten.

Först skrev jag en krönika om slåpåkäftskij, här

Sedan skulle jag åka in till stan men hittade inga nycklar och precis när jag inser att jag inte hittar bilnyckeln hör jag bussen WROOM förbi. Fort ringa taxi och step on it sil vous plait.

I stan träffade jag två snubbar som spelade in en filmsnutt inför Poker DM. Jag stod på Stortorget och frös som en and med rakad röv i vinterviken.

”Kan du hoppa så här?” sa fotografen och gjorde ett hoppsasteg.

”Nej, jag vägrar” sa jag och försökte låta övertygande.

Så här gör fotografer när de inte får som de vill; De fortsätter filma utan att säga något tills man gör som de vill.

Men jag framhärdade. Inget hoppsasteg på Stortorget.

När vi var klara hämtade jag mammas bil, åkte hem och pillade färdigt i texten som tydligen var en smula politiskt inkorrekt. Där ser ni, Aftonbladet är väldigt noga, de släpper ingalunda igenom vilka provokationer som helst. Bara så att ni vet.

Vidare till dagis där jag fick väcka Lasse som låg i vilorummet och sov på tvären över tre madrasser. Mansgris.

Sedan körde vi bort till skolan och hämtade stora och lilla som var påklädda och klara tack vare världens bästa fritidspersonal. Kristina hade gått in till storas blockflöjt och sagt; Mamma kommer och hämtar, du ska vara klar på fem röda. Älska.

Och så kom det sig alltså att jag åkte in till stan, ensam, med tre barn, till frisören.

Och nu är de klippta.

Mamma(och för all del svärmor) har tjatat, svärmor subtilt och mamma..lite mindre subtilt, om att barnen måste klippa sig. De tycker, mellan raderna av förebråelser, att ungarna ser ut som de där rännstensungarna som Madicken slår på truten. Och det gör de förvisso. Men orka vara en heminredningsmamma med släta dukar och Madickenungar. Jag är så nöjd med mitt ovårdade lilla rövgäng.

När vi kommit hem gick det en timme och så ringde det på dörren.

Det var mamma.

”Jag ville se håret!” strålade mamma.

”Men du får stanna i hallen, det ser ut som satan här hemma”

Plus-minus-noll i mammas blick. Klippt hår men stökigt hus. Stackars mamma.

Nu väntar vi på att Joachim ska hinna hem i tid från något extremt viktigt möte i Oskarshamn så att vi kan komma lagom punktligt till kvällens kalas.

Minns ni när jag fastnade med tåget i Älvsjö och delade taxi med tre snubbar?

Efter nära två timmar vägrade vi SJ:s ersättningsbussar och hoppade in i en taxi.

Vet ni vad det kostade att åka från Älvsjö till Centralstationen? 1000 kronor.

Enligt äkta stockholmare jag har pratat med borde resan ha landat på runt 500.

Så vi blev lurade. Men vi kom fram och det är mer än man kan säga om SJ och deras 1000-kronorsbiljetter när man än bokar. Kanske att man får ett bra pris om man bokar när man är ett frö i sin faders pung men SJ vet att folk för det mesta bestämmer sig en vecka före avfärd.

Nåväl. Jag hade inga kontanter. En kille hoppade av på söder och lämnade 300 kronor. En annan kille gav den tredje killen 300 och så betalade han resten. Jag behövde inte betala något. Men.., sa jag.

Då sa mannen; Du är ju bloggare, blogga om min verksamhet.

Så nu gör jag det.

Om du är intresserad av att arbeta med sport så är detta unikt.

Lasse pratar hela tiden. Det är ett mysterium hur han får utrymme till detta mitt bland de äldre systrarnas tjafs och våra diskussioner om vem som ska laga maten. Jag måste återkomma till detta.

Han pratar och pratar. I helgen noterade jag en sexordsmening som var gullig men jag var så upptagen med att räkna orden att jag glömde vad han sa. Han är 2,5, hur viktigt kan det ha varit?

I söndags låg vi och sov när han 06:22 slog upp dörren till sovrummet och ville ha männing.

Joachim fixade välling, startade upp Barnkanalen och kom tillbaka till sängen. Efter en stund kom terroristen tillbaka med ett tomt fodral Byggare Bob.

”Titta Bygga Bob”

”Nej, vi sover” sa Joachim i kudden.

”TITTA BYGGA BOB”

”Nej”

”TITTA FILM!”

Nu lägger jag mig i. Jag tänker att nu ska jag vara tydlig.

”Nej. Det blir ingen film. Vi säger Nej. Du far inte titta på filmen, nej. N-e-j”

Det blir tyst. Tio, femton eller tjugo sekunder passerar.

Plötsligt hör vi från golvet på Joachims sida av sängen ett helt torrt;

”Jag fattar det”

Jag läser i gårdagens Barometern att vi inte kan avveckla kärnkraften eftersom det om fyrtio år finns två miljarder fler kineser.

KINESEN KOMMER! BYGG UT!

Det ska vara en moderat ledarsida till sådan idioti. Det går inte prata med kärnkraftsfolket. De har uttjänt uran mellan öronen.

Kärnkraften är ju så SÄKER. Den är JÄTTESÄKER. Man kan slicka på en reaktor och sedan amma sin bebis, SÅ SÄKER ÄR DEN.

Det är över trettio år sedan Tage briljerade så här, men vi har inte kommit ett enda steg framåt.

I förra veckan sköljde havet över Japans kust och nu exploderar det lite överallt. Jag läser inte. Jag vill inte veta hur mycket som läcker ut.

Det är klart att kärnkraften är säker. SÅ LÄNGE DET INTE HÄNDER NÅGOT.

Kärnkraftsmänniskor älskar att hata vindkraften. De tycker att den är ful, värdelös och den orkar inte ens försörja en massagestav med el.

Men tänka sig att vindkraft fungerar alldeles utmärkt. Och om ett vindkraftverk välter och någon får det i huvudet så är det tragiskt men det kommer inte leda till missfall och dödfödda barn i intilliggande städer.

Melodifestivalen.

Jag ringde tre gånger på Moniker och tjugo gånger på Eric Saade.

Anledningen till många samtal till Eric beror på SVT:s märkliga upplägg.

När jurygrupperna hade sagt sitt stod det klart att det skulle till ett mirakel för att Moniker skulle vinna.

Då ringer man inte mer på honom. Man ringer på Danny eller Eric, precis som Christer Björkman vill ha det.

Man ska inte kunna ringa och rösta efter jurygrupperna.

Jag hade kunnat ringa hundra samtal för att försöka hindra Dannys låt att vinna finalen men jag kände på mig att det skulle räcka med just tjugo.

Så, vad är det jag hör att Eric Saades text är fånig? HAR NI HÖRT EN ENDA MELODIFESTIVALLÅT NÅGONSIN?

Det ska dansas i neon, i bra vibrationer fångade i en stormvind av Michelangelo och trams trams trams. Vem bryr sig? Melodifestivalen är på skoj. Haha-skoj.

Och förresten, Eric Saade sjunger om att han vill bli populär för att vinna tjejen han vill ha. Skulle det inte vara verklighetsbaserat? Eftersom tjejer inte bryr sig om ifall killen är populär eller inte? Nej, just det.

Så här ville jag förresten att melodifestivalen skulle sluta.

1. Eric eller Moniker, vilket som

2.

3. Sanna Nielsen

4. Swingfly

5. Sara Varga

6. Danny

7. Linda Bengtzing

8. Playtones

9. Brolle

10. Nicke Borg

När lilla tränar fotboll lindar jag inte av olvon en midsommarkrans men jag gör en ask av inbetalningskortet.

Joachim har köpt en keps

Vi går mot nåt himla torv