Jag bokade en resa Kalmar- Stockholm ToR till den 25:e och 26:e september. Det kostade 3200. Ja, det är sant.
Jag valde ombokningsbar biljett för säkerhets skull. Att välja avbokningsbar hade kostat närmare 4000.
Jag skulle resa i torsdags. Natten till torsdag spyr jag upp all mat och samtliga tarmar i förmodad matförgiftning. Således ingen resa.
Jag ringer till SJ på morgonen, som ett ömt mök från sängen, och bokar av resan innan avgång.
Jag försöker också, trots att jag vet att det är 100 procent lönlöst, att försöka få hela summan tillbaka (ombokningsbar innebär nämligen aldrig ombokningsbar, SJ ljuger. Du får bara boka om en viss del av summan.)
”Jag förstår inte vad du menar”
”Jo, jag menar, jag är ju sjuk, jag kan inte åka, borde jag då inte kunna få pengarna tillbaka?”
”Jag förstår inte vad du menar”
”Jag KAN ju inte åka på grund av sjukdom, kan jag då inte få pengarna tillbaka?”
”Då måste du ha läkarintyg och jag kan inte göra något åt det nu”
”Vilken läkare tror du tar emot någon som har spytt?”
”Jag förstår inte vad du menar”
Så här höll det på en stund. Jag begriper inte varför jag försökte eller hur jag orkade.
Efter ett ytterligare ett par ”jag förstår inte vad du menar” avslutades samtalet. Då var min OMBOKNINGSBARA biljett avbokad och jag hade nu trettio dagar på mig att boka nya biljetter.
Idag går jag in på SJ.se för att boka nya biljetter. Men när jag ska betala med ombokningsvärdet så finns beställningen från den 25/9 inte kvar.
Jag blir då tvungen att ringa SJ igen, det vill säga tjugo minuter i kö. Alltid.
”Jag hittar inte din beställning här”
”Det är inte mitt problem”
Efter en stund kommer jag på att jag kanske kan hitta bokningsnumret i min mobil.
”Okej, nu hittar jag din bokning i systemet”
”Ja”
”Men de biljetterna är ju avbokade”
”Eh, ja?”
”Det tåget har ju gått”
”Eh, JA? Och nu ska du boka om de biljetterna till nya”
”Men de är ju avbokade”
”Nu ska jag försöka ta det lugnt här för jag är på väg att få ett vansinnesutbrott: Jag ringde och bokade av dem INNAN avgång och din kollega sa: Nu är de avbokade och nu har du trettio dagar på dig att boka om dem”
”Jaha, så kanske det funkar”
*Kvävd gråt på grund av extrem frustration*
Många diskussioner fram och tillbaka, stor förvirring och många band kring min kropp för att inte spasma i panik. Killen i telefonen måste be om hjälp och ber att få ringa upp om en stund igen. Vilket han gör efter tio minuter.
”Då ska vi se, nya resa är bokad, blir det 1500 kronor i mellanskillnad”
”Vänta här nu, jag har alltså 3200 kronor från ombokningsbara biljetter, de nya biljetterna kostar lite över 2000 kronor och ändå ska jag betala 1500 kronor i mellanskillnad?”
”Ja?”
”NEJ”
”Två resor är redan använda”
”Vad i hela friden pratar du om nu? Jag har inte varit inne på SJ sedan den 25/9, jag har inte RÖRT mina resor”
Tystnad.
”Nu är det så här. Jag har 3200 kronor innestående, nu ska du ta den summan och boka en ny resa till mig, det är så enkelt som aldrig så”
”Okej, jag måste kolla upp lite här och återkomma”
”Okej”
Vi den här tidpunkten har jag lagt en och en halv timme av min arbetsdag på att få tag på nya biljetter. Något som skulle tagit fem minuter på sj.se
Nu har det gått en halvtimme och ingen har hört av sig.
Jag arbetar med ord men är helt oförmögen att med hjälp av skrivna meningar förmedla hur mycket hat och frustration jag känner inför detta satans SJ.
Far åt helvete.
Kommer de aldrig göra.
FÖR DET BLIR VÄL ETT SIGNALFEL PÅ VÄGEN DIT.
När det här huset blir till salu i Kalmar, ring mig då så ska jag ta ut min arvslott i gården.
Kom igen nu, locka ut någon halvtrött fyrtiotalist till en bekväm bostadsrätt på Varvsholmen, make it happen.
Inser ni hur mycket prestige det ligger i att kränga ett hus till Fotbollsfrun?
The game is ON.
I detta hus bor en tjej som heter Malin. Hon är så rik att hon har råd att lyfta ett hus och frakta det till Kalmar.
Det finns många anledningar till att Malin blev förälskad i huset, men det som fällde avgörandet var de vita bollarna i taket.
Här sitter Malin på kvällarna och låtsas att hon är vid Medelhavet. Ett overkligt långt bord med rustika stolar och många lampor står ständigt uppdukat för härliga vänner som pratar krig och politik,”tänker högt och viftar armar”
*Kärlek*
På en tisdag.
Utan gissningar på grund av brist på lust.
Här bor människor.
Här bor andra människor.
”Bara FYI. I det första huset BODDE en ung kille som endast var 31 år gammal och omkom i en bilolycka i början av året. Så nej, han gick inte från jätterik till bara rik utan från rik till död. Och det är förövrigt hans bästa vän som byggt huset. Och allt det här kunde ju inte du veta men jag bli ändå tvungen att kommentera eftersom att det smakade illa för mig”
Det var bara en tidsfråga innan det skulle trilla in en kommentar som den ovan.
Mina gissningar om människorna som säljer sina hus är väldigt oskyldiga. Sociala medier är fullt av bostäder från hemnet där man driver med smaklös inredning. Tänk om de också är döda?
Och kanske smakade det illa för dig eller så kände du bara ett behov av att tala om att du visste historien bakom.
Min mamma!
Heja dig älskade mamma, du är bäst.
P.S. Allra bäst är du på att vara självuppoffrande barnvakt, så politiken måste kunna kombineras med detta.
Fyra odöpta barn, fyra inbjudningar.
Tack, men det är bra tack. Vi fortsätter som vanligt.
Jag älskar All of me. Vilken vacker sång det är. Jag var tvungen att leta upp videon.
Det är alltid så roligt att se hur man väljer att illustrera en låttext. Som när Sia i inlägget nedan gjorde Chandelier. Eller som när Robyn gjorde Call you girlfriend och bara dansade runt i en industrilokal helt snyggt. Man vill ju ha något nytt. Något fräscht! Något man inte sett förut!
Vad har John Legend fått ihop? undrade jag för mig själv.
Hej, här står John och tittar på något med kisande blick. Han ser inte olycklig ut men heller inte glad.
Ett ben! Det är en jättesnygg modell som ligger vid hans pool. Åh!
Nu åker de i en snabb jättedyr båt. Modellens hår fladdrar snyggt i vinden. Hallå, hon är liksom modell.
Hon skrattar och älskar att åka båt men hon får inte köra. Hallå, det är liksom hans båt.
Så, nu är hon tillbaka där han älskar att ha henne. Vid poolen i en pose som gör att rumpan åker upp och blir till en backe ner till midjan. Nu kan John skriva jättefina sånger vid sin flygel, hallå, hon ligger liksom PRECIS UTANFÖR, hur smart är inte det!
Nu tror jag att hon kanske tröttnade på att bli stirrad på till ljudet av klinketiklink så hon tar ett dopp. Hon gillar inte simma så himla mycket utan mer ”drunkna långsamt med en sexig min”. Detta blir extra effektfullt med en svart spetsbody som smakfullt täcker vårtgårdarna.
Här sitter John och spelar. Det går ganska bra men han behöver MER inspiration och vänta nu,
här kommer hon ju upp! På ett sexigt sätt! Det kan ju bara betyda en sak.
Hon vill ligga! Inspiration!
Och efter sex:
Dusch! Han bakifrån, hon framifrån, hallå, vi vill ju se hennes söta ansikte.
Nu är hon ute igen. Får hon komma in? Det verkar inte så.
Men nu då? Nej, John befinner sig i en väldigt kritisk del av processen.
Lite frukost ute. En modell och dagens tidning. Skönt när man har suttit vid flygeln hela morgonen.
Men vad är det om nu? Måste du prata när han läser? Det blir ju jättejobbigt för John. Hallå, har du inte ett instagramkonto som behöver uppdateras?
Johns nyskapande musikvideo á la ”passiv fotomodell som finns tillgänglig för sex när man tar paus från sitt viktiga skapande allt helt i svartvitt” slutar med ett bröllop för liksom hallå, passiva fotomodellen är hans fru!
Och liksom hallå, hon är allt annat än passiv med sängkammarsnedlugg och halvöppen mun. Hon arbetar hårt med:
Lyssnar mig öm i örat på Sias album 1000 forms of fear. (Eller som i eftervalsdebatternas Sverige: 800 000 forms of fear)
Fantastisk röst, fantastisk video, fantastisk unge. Jag dansar förövrigt exakt likadant.
Vi måste verkligen prata om att ni bara lyfter blogginlägg som avhandlar ”akterrelaterade” frågor.
Jag är inte handelsresande i röv men när man läser Barometern kan man lätt få intrycket att jag är alla analers beskyddare.
Det finns härmed två paradoxala paradoxer i detta inlägg:
1. Det innehåller ordet röv
2. Ni lär återigen publicera det på insändarsidan.