Jag tror nog att vi ska se melodifestivalen i kväll.
Medan jag gör det skulle jag ju lika gärna kunna blogga.
Jag vet inte hur många av er som läser bloggen på helgen, men vad tycker ni?
Liveblogg med melodifestivalen?
(Eller festodibalen som lilla sa när hon var liten)
I går kväll var vi bjudna till Tobias Carlsson och hans fru Sabine.
Vi fick skaldjurspasta som var väldigt blaskig men som visade sig vara soppa och var väldigt god.
Vi åt glass, godis, chips samt saltrostade mandlar som jag egenhändigt saltrostat. Jag sträckte fram påsen med presentsnöre runt och Tobias mumlade i skäggstubben;
”Rester från jul, tack”
Sedan åt han girigt upp halva påsen samt två påsar gott och blandat. Första påsen hann jag inte ens reagera på. Andra påsen försökte jag komma in i matchen men då la Tobias skålen på sidan så att hålet gapade mot honom. Jag såg botten på skålen underifrån och såg hur innehållet sakta sjönk och alldeles strax tog slut.
Idag har vi fikat med grannar, mackor och paj.
Lasse ville ha ost och kaviar på sin macka men det tyckte Joachim var SINNESSJUKT och så började vi bråka inför våra gäster.
”Varför kan han inte få blanda?”
”Man blandar inte ost och kaviar, då kan vi ju lika gärna fråga om han vill ha oboy och kolasås på mackan”
”Så han får inte ost och kaviar därför att du tycker att det är äckligt? Han får väl äta sin macka som han vill, varför ska vi lära honom att det är fel att blanda vissa pålägg?”
”Jamen varför ska vi lära honom något alls? Han kan väl bajsa på gatan om han vill det, varför ska vi lära honom att man måste bajsa på toaletten?”
Och där tar debatten slut. Den som plockar fram bajsa på gatan-argumentet avslutar diskussionen och har i samma stund också förlorat den.
När gästerna gått hem sätter jag i gång med garderoberna. Jag har städat, sorterat och rensat ur barnens och mina egna garderober. Jag blev klar för en liten stund sedan. Kanske lägger jag in en bild.
Cissi berättar
”Mamma, om du har hundra mannar och inte kan bestämma dig; GIFT DIG RIKT, GIFT DIG RIKT, GIFT DIG RIKT!”
Det är fredag. Jag har knappt känt solen i ansiktet på hela veckan.
Jag är uttråkad. Jag sköter mina lämningar men mer är det inte.
Jag vill så mycket men gör ingenting.
Och inte kan jag blogga heller.
Något ni vill att jag skriver om?
Nagellacket kommer från HM och jag har redan pillat bort det.
Golvlampan är en gammal från Ikea.
Mattan kommer från Carpet vista.
”men sen när dina ungar och du själv blir sjuka i svininfluensan och ni INTE tagit vaccin, då kräver ni sjukhusvård av världsklass, eller? och vi andra som TAGIT vaccinet ska betala och stå för notan. Solidaritet? tror inte det.”
Svar: Gäller det även människor som har haft oskyddat sex och fått HIV, rökare som får lungcancer, bilförare som pratat i mobiltelefon och krockat, skidåkare som åkt för svår backe, cyklister som inte använt hjälm och landat på huvudet?
Inte många som är välkomna på ditt solidariska sjukhus.
Belinda var som vanligt en stjärna i rött hår och snygg blus. Det är något med den där luggen. Som Simson. Om man klipper av dig luggen, Belinda, vad händer då? Om jag är Delila och du är Simson. Om jag drogar dig med vin så att du somnar. Om jag klipper av dig luggen när du däckat. Om Filistéerna sticker ut dina ögon och sätter dig att sköta en sädkvarn. Hahaha vad säger du då?
I går debatterades Egypten och givetivs slutar det i att det är synd om Egypterna som har att väja mellan pest eller kolera. Varför ska det vara så svårt? Varför kan de inte ha lite normala sossar som tar över?
När Egypten var avklarat och alla gapat sönder uppsynen på varandra gick Belinda över till svininfluensan.
Jag har skrivit detta förut. Jag ångrar innerligt att jag vaccinerade mina barn. Som ett får utan egen vilja ställde jag mig i kön med tre barn. Jag tänkte inte själv, jag blev livrädd och gjorde som alla andra.
Själv vaccinerade jag mig aldrig.
Och jag känner enormt äckel över de som satt och pratade om solidaritet mot sina medmänniskor, att man hade ett ansvar att vaccinera sig. Far åt helvete. Vägrenskörning avgör jag, vaccinering likaså.
Jag är så svag för dig Clara. Du är inspiration, vad nu inspiration är.
Jag tänker göra det enkelt för mig själv och istället för att berätta om allt du är bara säga att du har allt.
Clara är ingen minibloggare, hon är stor, mycket större än den här bloggen, vad det nu säger.
Nu säger jag det ändå:
Clara är ung, vacker, utstrålar underbarhet, bor i ett vackert gammalt hus på landet, Clara bor inte i Stockholm, Clara har en mysig man som inte syns så mycket på bloggen, Clara är GIFT och ändå tycker jag om henne, Clara vågar satsa på barn trots att hon är ung, Clara är öppet kristen, Clara poserar i dagens outfit och hon är den enda som kommer undan med det i hela Sverige. Clara älskar sitt hem och hon älskar trygghet, och hon står för det. Clara värnar det gamla, det vackra, det unika. Clara tänker på miljön.
När mina döttrar är femton och sexton och sjutton och arton vill jag att det ska finnas en Clara 2.0 som jag kan länka till. Läs och se vilket underbart liv man kan ha, ska jag säga.
Clara, jag önskar dig en fantastisk förlossning och ett underbart mammaliv.
Totoro- när tjejerna själva får välja
