Naglar gröna

av Malin Wollin

Jag läste någonstans att Carolina Gynning ska leva en vecka utan smink.

Häftigt.

Själv ska jag testa att leva med smink i en vecka. Jag börjar…i morgon.

naglargröna.jpg

Dagen

av Malin Wollin

Sjuka barn hela veckan. Alla tre minus Lasse, det vill säga alla två.

En dotter i varje ände av vår enorma soffa som aldrig tar slut. De ligger under varsitt täcke och ropar efter saft med elefantis och sugrör.

Ibland hör man saker som;

”Mamma! Hon sa att jag är en tragisk unge”

”Men vet du vad tragisk betyder?”

”Nej”

”Så vad är problemet?”

Snart kommer Joachim hem och då ska jag stänga in mig i biblioteket för att skriva ostört.

På bordet

av Malin Wollin

Jag hittade en söt duk på Åhléns för en vecka sedan.

Jag gick förbi, blev förälskad och köpte. När jag kom hem låg det Åhlénsreklam i lådan. 20 procent på all textil, hette det. Jaha, men jag hade inte fått rabatt. Så i går när jag var i stan gick jag tillbaka och visade upp kvittot. Och så fick jag min rabatt retroaktivt. 30 kronor.

Många människor badar hellre med hårtorken än gör det jag gjorde. Komma där och snåla för trettio spänn. Jag bryr mig inte. Jag har det efter min farmor och jag älskar den egenskapen.

IMG_8997.jpg

Samtal 21:30

av Malin Wollin

”Joachim, den där bilden du tog på mig när jag hade kjol och kofta?”

”Ja?”

”Jag la in den och frågade läsarna vad som fattas och får höra tuttar och smink”

”HAHA!”

”Men, jag förstår inte, jag tycker att jag var söt på den bilden”

”Nja, det är inte en av dina bättre och dessutom så..ska jag säga vad som är problemet?”

”Ja”

”Men då får du LOVA att inte sitta och säga ”Vet ni vad Joachim sa?” på nästa släktmiddag”

”Jag lovar”

”Nej, jag ska inte säga, det blir bara ett jäkla liv, jag vet ju det”

”Men säg nu!”

”Nej”

”Jo, nu får du säga! Är det mustaschen?”

Paus.

”Du ser gammal ut”

”Gammal?”

”Ja, man kan ana hur du kommer se ut när du är 45”

”Så vad du säger är att jag ser ut som 45 på bilden?”

”Nej, det sa jag inte”

”Det är ju exakt det du säger”

”Nej”

Dagens krönika

av Malin Wollin

Det var en gång en kille som hette Joachim Lantz, när man pratade om bröllop var han alltid någon annanstans.

Två tankar om Mubarak och Egypten

av Malin Wollin

När jag var liten trodde jag att det hette Egyptien. Men det har jag kommit över nu.

Jag läser om Mubarak och hans envisa egyptiska uppsyn.

Han är en hopplös tjafspelle och säger att han inte tänker avgå nu men att han däremot inte ställer upp för omval i september.

Men söte Mubarak, vad har det för betydelse? Om du ändå ska sluta på ditt jobb som du gillar så kan du väl lika gärna gå snyggt nu innan du åker ut med huvudet före med en högaffel i röven som folkmassan placerat där.

Jag kan bara komma på en enda anledning till denna retorik. Mubarak vill inte ha ett plötsligt avsättande på sitt CV. Nästa gång han ska söka jobb som valmanipulerande president vill han inte stå där och behöva förklara hur en miljon människor stod på ett torg och sparkade ut honom. Det ser helt enkelt bättre ut på pappret om det står att han själv valde att sluta när mandatet gått ut eftersom han hade ”spännande projekt på gång”.

Vidare så begriper jag inte hur en miljon människor får plats på ett torg.

Jag frågade Joachim i går. Han kan ju som bekant allt om länder och floder och folk och krig.

”Joachim, nu står det att det finns TVÅ miljoner människor på torget i Kairo, det kan väl ändå inte stämma?”

”Det är ett väldigt stort torg”

”Men stora torg finns inte”

”Himmelska fridens torg är väldigt stort, där kanske de skulle få plats”

”Men nu är de inte där”

”Nej”

”Och förresten så tror jag inte alls att de skulle få plats där heller”

Då börjar Joachim googla Himmelska fridens torg.

”Det är 440000 m2”

”Jaha”

”Det är 880 gånger 500 meter”

”Jaha”

”Det är nästan hundra fotbollsplaner”

”Jaha”

”Det är som..”

Sen vet jag inte vad det var lika stort som. Jag har lämnat köket. Jag har förlorat Joachim till informationens underbara värld.

Sida 145 av 817