Läser artikel om Humanisterna. Att Gud inte har utplånat Christer Sturmark är det yttersta beviset på att han inte existerar.

Lyckades boka om tågbiljetten hem och åker med 11:21 istället för 14:21. Detta behöver ju emellertid inte betyda att jag är hemma tidigare ändå BLINK BLINK men jag håller tummarna. 

Snett bakom mig sitter Marcus Birro och sliter som ett djur med morgondagens krönika.

Rakt bakom mig hör jag the Ark diskutera. Jag åker alltså med rocktåget HAHAHAHA herregud vad jag får till det. 

Vet ni förresten vad det kostade mig att boka om min biljett? 

247 kronor. 

För att byta avgång. 

Det är alltså inte så att SJ måste sätta in ett nytt tåg. Tåget ska ändå gå och jag vill bara byta tid men 247 kronor kostar det. Och då har jag dessutom, förutom att biljetten kostade tusen kronor, lagt till pengar för att biljetten ska BLI ombokningsbar. 

Men ändå, vilken vänlighet, att man mot några ynka hundralappar ovanpå ockerpriset får ändra sig. Jag tycker det är fint. 

Blommor till panelen

Och på tal om mode- del två: Det här tyckte jag var fint men tänkte: Det där har jag säkert redan i garderoben. Det hade jag inte.

Och på tal om mode: När, om någonsin, har man på sig den här?

så är man ”sen” om tåget är fem minuter efter tidtabellen(tid-ta-ballen reds. anm)

Undrar just hur den där stegen ser ut. 

Fem minuter- Sent.

Tio minuter- Mer sent. 

Femton minuter- Ännu mer sent. 

Tjugo minuter- Jättesent.

Tre timmar- Äh du kom ju faktiskt fram till slut din jävel.

Tåget mellan Alvesta och Kalmar var i morse sex minuter sent men X2000 från Alvesta var tjugo minuter sent vilket gör tågåkning till det enda sammanhang där två fel faktiskt gör ett rätt. 

Jag ska åka till Stockholm och delta i en paneldiskussion.

”Vikken kanaul?” undrade pappa i går. Han är så söt och tror att allt som händer i Stockholm visas på TV.

När vi rullade ut ur Alvesta kom konduktörskan förbi och tittade på mitt priokort och gick vidare till det där lilla rummet av glas som finns i början av vagn två där en man inte hunnit sätta sig. Hon öppnade dörren och mannen, som hade en väldigt trasig jacka, lade sin mobiltelefon mot axeln och frågade;

”Kan du komma tillbaka?”

Haha är han inte riktigt klok, tänkte jag för mig själv. Man jiddrar inte med tågpersonal när det gäller biljettkontroll. Man gör det bara inte. 

”Nej, jag vill se din biljett nu” svarade kvinnan mycket riktigt. 

Fram med biljetten nu jackan, tänkte jag illmarigt för mig själv. 

”Jag har ingen biljett” svarar mannen. 

Han ÄR galen, tänker jag.

”Så då vill du köpa en biljett?” frågar kvinnan men det är ju ingen fråga. 

”Ja, eller nej, eller..alltså, kan du komma tillbaka, jag pratar med riksdagen, om tågresor faktiskt..så..”

Han pratar med riksdagen. 

Och jag sitter upptagen med kungen av LIARLIARPANTSONFIRE. 

Kvinnan suckar med ögonen och lämnar honom. 

Efter fem minuter kommer hon tillbaka. Då sitter mannen i en annan del av vagnen och jag kan inte höra vad de säger. Svin.

Kvinnan står där en bra stund och jag ser inga pengar eller kontokort lämnas över. Och plötsligt går hon. 

Han åker alltså gratis? 

Detta hände klockan 10. Sedan dess har han passerat min plats inte mindre men möjligen mer än FEMTON GÅNGER. Han klampar som en dåre och pratar SÅ HÄÄÄR i sin telefon. Med riksdagen?

I första klass ska man vara befriad från dårskap. Det är väl det minsta man kan begära?

Nu lyser solen över tåget där det pilar fram genom skog och sjö. Solen lyser på alla, på oss som har betalat tusen kronor för vår biljett och den lyser också på den som åker gratis för att han är excentrisk och har trasig jacka. 

Jag vet att året är i sin spädaste ålder. 

Men den här bilden är fantastisk. 

Den är fantastiskt sorglig eftersom det den ska porträttera är så fruktansvärt. 

Men den är ett mästerverk. 

Det är ju mest vi skribenter som får ris och ros men det finns extremt begåvade fotografer som bör uppmärksammas. 

Andreas Bardell är en av dem och han har alltså tagit årets bild. I januari. 

I en låda hittade jag I vilddjurens land, eller Mitt Afrika som Jimmie Åkesson kallar den.

Läs och njut

Varför jag inte syr mina egna kläder