Gott nytt 2011!

Nyår med Åsa o co. Jag kör och i morgon ska jag berätta varför.

”Hej! Jag gillar dina krönikor och din blogg skarpt även om jag inte alltid håller med till 100% om allt. Hur som helst… Du som är så bra på att var gravid och föda barn kanske kan ge ett tips på hur man slipper fula bristningar under graviditeten? Du har säkert skrivit om det förr men ändå. När ska man börja kladda in sig med krämen i så fall? Tack för mycket roande läsning, men det kanske blir så när man har ett så snyggt namn!? /Malin”

Svar: Du kan aldrig börja smörja för tidigt. Jag använde Weledas olja och Body Shops butter till magen.

Enligt mina vetenskapliga studier får man bristningar av fyra olika anledningar.

1. Arv från mamma. Livet är inte rättvist.

2. Vikt. Om du är överviktig får du lättare strior.

3. Ålder. Unga tjejer drabbas oftare.

4. Snabb viktuppgång.

Sedan vill jag säga så här;

En del tycker att strior, bristningar och märken inte spelar någon roll, att de är kära minnen av att man fött barn.

Andra mår dåligt.

Det är okej att känna så.

Man älskar inte sina barn mindre för att man vill att kroppen ska skonas.

Om en mamma spricker från hål till hål så går hon inte runt och gläds åt sin inkontinens bara för att hon har ett barn.

Men det får inte gå för långt. Man måste vara snäll mot sig själv också. De allra flesta av oss är inte bikinimodeller eller porrstjärnor, vi behöver inte vara redo att bli synade inpå könet.

Så lyder mitt något förnumstiga svar till dig Malin. Lycka till med bebisen!

Läs och njut

Joachim har åkt till stan.

Stora och lilla har disco i källaren.

Lasse lyssnar på radiopsykologen på P1 och äter ej bortplockad frukostfil från i morse.

Framför lekstugan sitter en ”Kenin” förklädd till en grå ullig boll. ”Åh så gulli” säger Lasse och är gulligare än alla keniner i norra länet.

Själv rensar jag matsalsbordet på Joachims julklappar och gör knipövningar.

Tillbaka i radiohuset. Det var länge sedan nu.

I radiohuset finns en öppen hög trappa. Ibland när jag ska somna brukar jag tänka att någon kommer ramla ihjäl sig över det där räcket. Jag är så trött på att min sista tanke innan jag somnar handlar om död. Det är alltid falldöden. Jag tänker aldrig på brinndöden, krockdöden, morddöden eller knivdöden. Alltid falldöden. Eller fall och sedan nackdöden.

Lyssna gärna på intervjun begåvade Helena gjorde idag.

Läs och njut

I vår familj firar vi jul enligt principen vartannat år.

Jämna år börjar vi hos mamma och pappa. Efter mat, paket och Kalle åker vi till Joachims föräldrar.

Ojämna år börjar vi med dopp i grytan hos Joachims mormor och morfar, åker till mina föräldrar och sedan vidare till Joachims föräldrar.

Så den här julen hade vi med andra ord den lugna varianten. Nu blir emellertid ingenting lugnt nu när Lasse är två och lite till och ska ”klätta” på allting och aldrig sitter still.

Och när han försökte sitta still så gick det illa.

Vi hade precis kommit till Joachims föräldrar och Lasse hade satt sig vid skrivbordet för att måla. Han satt på skrivbordsstolen på hjul och plötsligt for den i väg åt vänster varpå Lasse for med huvudet före åt höger, ner i golvet. På golvet stod ett garage av hård plywood från Joachims barndom. Rakt in i detta ramlade älskade Lasse med tinningen rakt in i hörnet. Jag skrek som ett hysteriskt fruntimmer som jag alltid gör samt tänkte ”Nu dog han” som jag alltid gör när mina barn ramlar. När jag lyfte upp honom såg jag att han hade brutit av en bit av garaget i fallet. Han grät och skrek, mer än vanligt, men alla mammor vet att skrik och gråt är bättre än tystnad. Efter en stund lugnade han ner sig med napp och kramar och allt som syns nu är ett ytligt jack på kinden.

Jag kommer aldrig, aldrig, förstå vad barn är gjorda av.

På julafton bar jag en LBD från Filippa, kofta från Gina Tricot och halsband från Beyond retro.

Joachim fick en Ipad som han nu förlustar sig på tre soffplatser bort. Han är förlorad och jag förstår inte. Är internet bättre bara för att det blir plattare?

På juldagen samlades hela släkten hos mina föräldrar. Det är långpromenad in genom en skog och ut på andra sidan, kalkonmiddag och moster Evas mandelmusslor. Alla tar varsin, de som inte skäms tar två. Anders och jag tog tre.

Innan vi åkte hem lyssnade vi på Knugens tal eftersom pappa ville det. Jag tror inte att jag har himlat så mycket med ögonen i mitt liv. På en kvart himlade jag för en livstid. Hörde ni talet? Hörde ni hur kungen sa, etthundra procent ironifritt, att han brukar tänka på att jorden är som ett äpple?

Jorden är som ett äpple, brukar knugen tänka när han sitter och äter dillchips med ranchdipp på Noppes efterfest.

Senare på juldagskvällen LOVADE Joachim att vi skulle ha spelkväll men det slutade med att Joachim hade kul med Ipad och jag hade kul med Rolf Lass-pad.

Idag har vi fått julmat hos Joachims föräldrar och då var jag rysligt söt i min julklapp från Joachim.

Alla barnen blev kvar hos farmor och farfar och likt en avhuggen arm som rycker så känner jag att barnen ligger i sina sängar. Men det gör de alltså inte.

Nu ska vi sova och jag ska somna på det enda sätt jag kan nu för tiden; med en pod tankesmedja.

Jag önskar er en god natt så hörs vi i morgon.

Och jo, jag tänkte skicka ett Godjul-mms men Joachim krånglade och såg sur ut på alla bilder så det förblev oskickat.

God jul och god fortsättning!

Vad Fotbollsfruns kille fick i julkl(app).

Min julfit