Elins julfit

Dagens julben på väg mot norr

Julmiddag för oss och våra jesusbarn

Sovrumsfönstret-det enda jag har rört

äntligen har jag hittat hem

Jag och granen och 10000 borrar av något slag

Jag vill ha något som värmer nu när det är tjugo minus.

I morse ringde klockan 6:30. #Jag vet att normala människor går upp vid den här tiden.

Sprang ner i källaren och duschade. Det är stopp i golvbrunnen. #Fräscht.

Joachim sprang bort med tjejerna till skolan eftersom de skulle gå fackeltåg till skolavslutningen i kyrkan.

Jag väckte Lasse och tryckte ner honom i pulkan mot hans vilja.

Medan Lasse åt frukost på dagis sprang jag till kyrkan där det sjöngs vackert tills jag fick tårar i ögonen. Sedan pratade prästen om Jesus och då hade jag mest ögonvita i ögonen.

Efter avslutningen skjutsade jag en vän till sjukhuset och lämnade henne utanför Akutintaget.

”Tänk om någon tror att jag är akut sjuk?”

”Låt dem prata” sa jag och lämnade henne icke akut utanför akuten med akutfart i ett akut moln av avgas, snö och tjugo minusgrader.

I bilen stinker det öl och must eftersom ”någon” glömde backen i bagaget över natten. Samtliga tjugo flaskor hade exploderat och lämnat en fryst brun sörja som ”någon” försökte skrapa bort med en raklamskrapa medan jag stod intill och drog in de ljuvliga avgaserna som jag gjorde när jag var barn tills pappa fick syn på mig och bannade:

”VAU EJ DEJ FÖER DOMHEJTER”

När jag kommit hem från akutskjutset skrev jag en text som du hittar på aftonbladet.se inom kort.

Klockan 11 hämtade jag Lasse, gick hem och gav honom mat.

Nu skriver jag nyårsdagstext i biblioteket medan Joachim ställer ut tomtar precis överallt.

Årets stora förvandlingschock.

1. Vi städar och plockar undan och gör så fint. Man ser sig omkring och tänker ”Vårt hem”

2. Joachim ställer ut tomtar av porslin med tio centimeters intervall och man tänker ”VÅRT HEM”

nu är alla julklapparna köpta. Av mig. Det känns så. Som om jag köpt alla julklapparna.

Jag har tryckt in allt i garderoben och orkar inte hålla koll på om barnen pillar med dem eller inte. Jag tror inte att de har förstått att det är de julklapparna som ligger där. Som om de tänker att ”äsch, det där är bara testklappar, de riktiga kommer ju sen, med tomten”

Vi har verkligen gjort allt för att de ska tro på tomten men stora var bara fem år när hon sa ”Vem ska vara tomte i år?”

Joachim sitter nu framför sporten. Han har ägnat kvällen åt att laga lax, lägga flickor samt torka av de ytor där han ska ställa ut tomtar. Det vill säga ALLA YTOR. HELA HUSET.

Jag vet att de ligger i källaren i en låda rad på rad. Snart kommer de en trappa upp och ställer sig på pianot, TV-skåpet, borden, nattduksborden, bokhyllor och alla fönster.

”Men varför dammtorkar Joachim, han är ju man?” tänker ni nu.

Det stämmer, han är en man. Men de senaste nio jularna har jag väst fram svordomar när Joachim har börjat pynta ett skitigt hus. Vem gör så? Vem ställer något de tycker är fint på en hög av smuts? Joachim. Så länge tomtarna får komma fram.

Klockan är 22:08. I vardagsrummet står en mopphink fylld med vatten och en disktrasa.

Det är lugnet före tomteinvasionen.

Ny dag, nytt hotell.

Dagens; Fruktyoghurt med tinade björnbär, nötter, kaffe, apelsinjuice, frallor med ost och äggröra som jag förstörde med salt. Jag tog så mycket salt att den smälte bort.

Idag har jag ätit frukost med Lars-Åke Wilhelmsson och hans hund. Ja, alltså de satt vid ett annat bord, men det var trevligt ändå. Det är så trevligt med hundar när de är någon annans.

Idag tänker jag bland annat på detta:

1. Joachim, du som tycker att vi ändrar inredning för ofta, vilken tur att du inte är ihop med den här killen.

2. Nej, det är allt jag tänker på.

Nu ska jag ut på stan och leta reda på mina tumvantar i svart skinn som jag lagt ifrån mig någonstans.