Ni är många som undrar vad bloggen ska heta nu.
Jag förstår inte frågan.
Sedan augusti 2006 har jag haft den här bloggen och är det något jag HATAR så är det förändring.
Glöm det.
Så här såg jag förövrigt ut i augusti 2006 när jag försökte ta hemmagjorda bylinebilder till skånetidningarna.
Samma klädsmak, samma fötter, samma namn. Och cirkeln är sluten, samma längd på håret.
Tänk att du i går fyllde år, jättemånga år. Tänk att du inte orkar tvätta håret. Tänk att du känner dig som en ful tant som tror att det hjälper att ta på sig gröna strumpbyxor.
Tänk att du går där och tänker på detta och plötsligt kommer en tjej fram och frågar om hon får ta en bild.
”Joachim sätter inte munkavle på frun”
Det kanske han gör. Vi kanske inte gör annat än leker Män som hatar kvinnor på fritiden.
Folk verkar inte förstå vad det här handlar om.
För mig spelar det ingen roll om Joachim spelar fotboll, jag vill bara att han ska spela så länge han har lust.
Joachim ska själv bestämma när han slutar med fotbollen. Jag ska inte avgöra det och det ska heller inte någon klubb göra.
Äggklockan ringde inte. Då blir det svart. Och russinen blir små bollar redo att explodera.
Så.
Stora blev jätteledsen och sörjde prästens hår. Jag sa; ”Lilla gumman, vi ska baka nya” men det lär vi ju inte göra, eftersom det viktiga är inte vad du faktiskt gör utan vad du ljuger ihop när det är skarpt läge.
Vidare så stressas jag av brist på uppslag till barnens julklappar. Vad köper ni?
Jag har blivit min far, jag tycker att de har tillräckligt med krimskrams. De kan väl leka med sakerna de fick förra året, eller?
Barn blir ju ändå inte så himla glada över sina klappar nu för tiden. Jag vill ha Kajsa Kavats jul. Jag vill vara en skadad tant i soffa med ett rosigt barnbarn som säljer godis på torget och drömmer om dockan i skyltfönstret. Paulina och Karolina skulle läsa Kajsa Kavat och komma in i matchen.
Det bästa med att baka med barn är att se deras lyckliga ansikten när man tar ut plåten ur ugnen.
Bakar med tjejerna, jag ger fan i Silvias taft
Och inga grattis nu.
Det är en VANLIG ring.
Jag tycker att det är inte så lite fräckt att efter tio år tillsammans ge bort en ring som betyder just ingenting.
Joachim förstår inte. Han är manströg och jättestolt och tycker att han är killen hela dan som köper en vacker ring till sin tjej.
JAG ÄR INGEN TJEJ. JAG ÄR INTE SAMBOMATERIAL.
