Jag kan inte bestämma mig för om den här lägenheten är ironisk med sina tavlor under fönstret eller kök med svart och två nyanser av rosa med knopparna asymmetriskt placerade.

Men så vadå.

Och den här sen. Vem har inte drömt om ett badrum som har brutal insyn från vardagsrummet?

Mmm styva bröstvårtor som sticker upp vid vattenytan när man sitter och arbetar.

Microvågsugn i guld!

och hör en full kvinna bli utslängd från Pressbyrån.
”Du stör, gå ut härifrån”
”Men är du KUNG AV SVÄJE ELLER?”
”Gå ut nu”
”Det här är Sverige och jag bor här”
Med tanke på hur full hon är imponeras jag över att hon vet detta.
Jag hör sedan någon säga:
”Så full på en måndag, då har man problem”
Som om alkoholism vet vilken dag det är.

Här sitter jag. På en buss mellan Södertälje och Stockholm C.
Banarbete som blev quel surprise när jag synade biljetten och noterade ett extrabyte i Södertälje som kändes lika välkommet som ett spjut i ögat.
Som rutten lök på gammal lax var tåget dessutom försenat. Jag åkte hemifrån klockan 12:30 och kanske ringer på Birgittas dörr klockan 18:50.
Och i natt bryter strejken ut och förstör hemresan.
Livet på tåget.

åker tåg.
Alla män tittar på Lars-Åke Lagrell.
Jag tittar på alla män när de tittar på Lars-Åke Lagrell.
Det är fint.
P.S. Tänk att jag, som är en tjej, vet vem Lars-Åke Lagrell är.
P.S. 2. Nu åkte vi förbi kossor som badade i en sjö, det var också mycket fint.
P.S.3. Nu pratar Lars-Åke Lagrell i mobiltelefon om spännande fotbollssaker. Jag önskar att ni kunde se männens ögon. Och med ögon menar jag öron.

att jag tycker det är pinsamt att vara för tunt klädd.
Det var 134 grader varmt och torrt när jag gick hemifrån och minus 19 med acid rain när jag kom in till stan.
Är det bara jag som känner mig som ett fåfängt fån när jag har för lite kläder på mig i kallt väder?
Det är mammas fel.

I somras fick jag ett rött märke på foten. En fläck, kanske fyra centimeter i diameter uppe på foten precis där mina långa tår börjar. Den gjorde inte ont och kliade inte, så jag struntade i det. Den får väl försvinna av sig självt, tänkte jag.
Och det gjorde den ett halvår senare.

Och plötsligt hade det blivit till en bred ring runt halva vaden. Så jag gick till doktorn. Och fick reda på att jag hade borrelia.

Hur kan man ha borrelia i ett halvår utan att märka något?

Tack för utebliven ansiktsförlamning antar jag.

P.S. När jag satt i väntrummet och väntade på provsvar iakttog jag ett äldre par ett par soffor bort. Eller, det var inte så mycket det att jag iakttog dem som att de pratade väldigt högt på grund av ”försämrad hörsel”.

Man märkte tydligt att kvinnan inte var så glad. Kanske var hon orolig, kanske mådde hon inte så bra.

Hennes man gjorde allt för att få henne på andra tankar.

Han sa saker som ”Jag måste hitta något att jobba med, så att jag får ta i på riktigt”

Och ”Vill du ha strömming ikväll? Det vill du, eller hur? Jag ska göra strömming till dig. Men jag ska bena ur den själv, de gör det inte bra när man köper färdig”

Kvinnan sa ingenting utan tittade fingrade med handtagen på sin gåstol.

”Jag ska göra strömming till dig ikväll” sa mannen en gång till.

Och jag tänkte att det var så fint hur han försökte finta bort det om var jobbigt.

Fina fina farbrorn. Hoppas att hans oroliga fru mår bättre nu.

Jag var hästtjej en gång i tiden.
Men att kliva fram till en häst var läbbigare än jag hade väntat mig.
Känslan av att djuret vilken sekund som helst skulle göra ett utfall och med sina enorma tänder bita av den bättre delen av min uppsyn ville inte släppa.
Men han växte på mig den rackarn.
Trivsam häst rentav.

Tuppen gal, klockan slog tolv och Annie Lööf sa något bra.
Vem visste att det ens var möjligt?
BRA Annie att mana till bojkott av danskarnas plågade grisar.
Grisarna bryr sig inte om huruvida hon sa det dagarna före ett viktigt val. Grisarna tänker: Hon sa det i alla fall.

Ta med dig ditt hjärta och se den här

Den är fem plus.

Jag tyckte att det var lite väl mycket:

”Städa igen? Men vi städade ju igår?”

”Men är du lite ANNARS, vi har hundra barn, då städar man VARJE DAG TILLS MAN DÖR”

Så jag överraskade Joachim med barnvakt på söndagen. Vi åt på restaurangen där vi hade vår första dejt. Vi är äldre och pizzan godare.

Sedan såg vi film och skrattade. Vi åkte hem, Joachim gick och la sig eftersom han hade styrelsemöte klockan 7:30 och jag skrev krönika till klockan 01:45 då ettåringen vaknade och hade fest i en timme.

GOOD TIMES!

ROMANTIC TIMES!