Till Kosta Boda Art Hotel.
Vi låtsades att vi firade tretton år trots att detta inträffade för en månad sedan.

Om du har sexton meloner.

Så här ser ju i och för sig Skaftnäs ut. Bara finare.

Egen strand! Med egen vass! Och, vågar jag gissa ”gäddor som leker i vikens vass”?

Kärleken till ett mönster.

”Du vet hur vi har pratat om att måla om kommoden?”

”Ja?”

”Jag tänkte att vi kunde limma fast gardintyg istället”

”Eller också målar vi det”

”MEN JAG HAR JU TVÅ METER ÖVER”

”Kan du inte göra en kudde?”

”Det är ju själva FAN att du ska vara så kritisk hela tiden, mamma hade rätt, jag skulle gift mig med Janne”

Alltså båthus likt detta. De kan bara ha två syften: antingen ett ungt par som älskar med varandra för första gången, helt förbjudet. Eller så döljer bygget ett maffiamord. Jag har hur som helst aldrig sett en båt i ett båthus.

”Hej tåget!”
”Hej!”
”Ska vi göra något crazy?”
”Ja!”
”Något heeelt galet!”
”JA”
”Något FANTASTISKT skoj som vi aldrig gjort förut!”
”Ja, JA! Men säg nu!!”
”Vi kommer i tid!”
”Alltså … ”

men det gjorde jag inte.

I ett filmklipp på Cartoon Network sa någon precis:

”HELLO COCKSUCKERS!”

Jag vet inte om det kanske är kod för något bland barn och ungdomar men på min tid betydde det Hej kuksugare!

Som sagt, jag kan ha hört fel.

Men det gjorde jag inte.

Det här måste vara ett av Sveriges coolaste och ful-snyggaste hus någonsin. Det var säkert inga grannar som överklagade.

”Jag hörde att de skulle riva kulturhuset mellan våra hus och bygga en vit hög kub med glasdörr och galler”

”Haha!”

”Haha!”

Båda tillsammans: ”Hahahaha!”

”Din tur att byta lampan i spotlighten älskling”

Hög tid att jobba på gallerbrännan!

”Jag får utskrivet en låg dos Sobril till flygresor. Känner mig inte drogad eller flummig, bara (någorlunda) lugn och slipper den där hysteriska hjärtklappningen, inget problem att ha barnansvar heller . Gå till vårdcentralen nästa gång du ska flyga och be att få ett recept. Hundra gånger bättre än att bedöva rädslan med alkohol.”

Svar: Nej, det är inte hundra gånger bättre än alkohol. Inte för mig.
Alkohol är en drog som lugnar det centrala nervsystemet och det fungerar perfekt för mig. Jag blir avslappnad, glad, upprymd, lättsam och känner att jag kan klara av vad som helst. Jag blir aldrig arg, ledsen, bråkig eller hysterisk av alkohol.

Jag kommer aldrig mer stoppa i mig receptbelagda lugnande medel. Alkohol har jag använt sedan unga år och det fungerar för mig. Det enda som är bättre för mig än alkohol är att vara helt ren och jag hoppas innerligt att jag flyger icke-påverkad nästa gång. Problemet är bara att jag bara reser med tåg om jag inte ska utomlands, det vill säga: jag lär inte hålla på och ”övningsflyga”.

Min fråga till dig är: Är alkohol ett sämre val bara därför att det även kan användas vid party?

För ett år sedan gav jag min vän Jasmina en Köpenhamnstripp i födelsedagspresent.

”Vi åker när bebisen är så stor att jag kan åka utan honom” sa jag och så blev det.

Tanken var att vi skulle möta våren i Danmark. HAHA så töntigt. Vem ”möter våren”? Men det gjorde vi. Vi mötte sannerligen våren.

Först tåg till Köpenhamn och incheckning på Hotel Mariott. Jag hade bokat femstjärnigt men jag vet inte om jag litar på de där stjärnorna längre.

Endast det bästa är gott nog åt det här lilla djuret. Min puzzy.

På ett café Grand åt jag toast med getost. Personalen var snorkig men det fick gå. Hon blev förresten jättesur när hon förstod att vi var från Sverige och pratade engelska. Eller förlåt, hon blev pisse-soor.

Utsikten från hotellet. Tänk den som haft en skateboard. Och kunde åka skateboard.

Utsikten för mig när Jasmina tittar på utsikten.

Normalt sett så hatar jag klotter, till exempel när någon klottrar på vårt garage. Men på en port på en bakgata i Köpenhamn blir det konst.  

Dagen efter och man måste checka ut och därför bära på väskorna hela dagen eftersom man inte vågar lämna i skåp.

Möta våren på ett torg!

Lök.

Rök.

Livemusik.

Söt kjol.

Snygg färg på kappkofta.  

Mer snyggt klotter. Men jag kan tänka mig att fastighetsägaren har lätt att hålla sig för skratt.

En MAGNIFIK vegoburgare på Oscars. Hamburgaren var svamp!

Nu kan jag berätta exakt hur det var innan jag flög. Jag vågade inte prata högt om det före flygresan, då hade jag blivit kvar på marken som ett strandat fån.

Så här var det: Jag var så jävla jävla jävla jävla rädd. Jag klarar det inte, jag klarar det inte, jag klarar det inte.

Ända sedan resan bokades har jag drömt mardrömmar på nätterna och sedan tänkt på resan all vaken tid. Det har sugit så mycket energi ur kroppen att jag fick värk i nacken och sov bort halva resan av ren utmattning. Jag kunde sova tio timmar i sträck och fortfarande vara trött. Det har inte hänt sedan jag var sexton.

Jag fick Lergigan utskrivet över telefon och provade en gång. Jag blev bedövad i ansiktet men klar i hjärnan. Jag kunde inte säga hela meningar, sluddrade. Blev fruktansvärt trött men kunde inte somna på grund av ilningar i benen som var en av bieffekterna. Dagen efter var jag bakfull som jag aldrig varit förut. Trodde att jag drabbats av en psykos.

Allmän notifikation: Jag ska ALDRIG droga mig igen.

Jag siktade in mig på att ta hjälp av småflaskor Rioja samt förneka rädslan.

På flygplatsen mantrade jag för mig själv: En miljard flygplan åker runt i luften dygnet runt. En miljard plan. En miljard.

Jag drack två glas på flygplatsen och fyra i luften. En helfalska med andra ord. Min syster reste med oss så jag hade inget barnansvar. Dessutom spred jag ut glasen jämnt över hela resan så att jag verkade ”glad” snarare än full. Men givetvis är det inte bra. Jag vill inte vara påverkad tillsammans med barnen. Men följande vet jag alldeles säkert: Jag hade ALDRIG klarat det utan alkoholen. Jag antar att vi alla reagerar olika på alkohol men jag blir glad, avslappnad, får en känsla av att allt är möjligt, bättre självförtroende. Andra kanske försöker hoppa av i farten.

Då och då under resan slog det mig: Jag flyger. Jag är tiotusen meter upp i luften. Det kanske händer något. Vi kanske dör. Men jag uthärdade. Jag låtsades som om livet var en fest. Och det var den ju på sätt och vis. Jag spelade Angry birds och tittade på film, babblade och skojade. Förnekade.

Landningen är det jag är minst rädd för. Starten är så hiskelig. Detta sanslösa VRRRRROOOOOOM och det lilla lyftet, stigningen, känslan av att halka bakåt i luften. De flesta olyckorna sker vid starten, de flesta olyckorna sker vid starten.

Känslan när vi landade på Las Palmas var att jag kan klara vad som helst. Jag var så otroligt stolt över mig själv. Jag gjorde det som skrämmer mig mer än någonting annat. Låt gå med hjälp av gudarnas nektar.

Jag hade så många tankar i huvudet om flygresan men nu kommer jag inte på mer så om ni har några frågor, ställ dem.

Hej, era bilder tar tusen år att ladda.

Jag vet inte vad ni har gjort men sluta genast med det.

Fint hus i Bergkvara. Synd att det hinner bli sålt och ommålat innan bilderna har laddats upp.

Slut på meddelandet.

Jag flóg.

Jag gjorde det.

Jag var sa stolt nar jag kom fram att jag dromde om det hela natten. Eller i alla fall fram tills dess att ett barn borjade kaskadkrakas pa alla sina syskon. Da blev det livat.

Jag har markt att det finns exakt inga andra fyrabarnsfamiljer har. Efter fyra dagar forstar jag varfor.

Berattar mer om allt mojligt nar jag kommer tillbaka.

Puss och kram.