På tisdag fyller jag år. Det slutar med en etta och är helt värdelöst. Inget alls att fira egentligen. Men kalas är trevligt och så blir man tvungen att städa huset.
Joachim, med alla sina härliga idéer, tyckte att jag kunde göra en galettkaka istället för tårta.
Galettårta. Så jelva lett var det dock inte.
Jäsa och saffran och ingen form och sex minuter i ugnen som man missar eftersom gästerna kom just då.
Men alla sa att det var gott och då var det väl det.
Jag har det i blodet att inte kunna sälja in mig själv vid middagar som jag själv lagat.
”Och förresten så hade jag inga ingredienser och glömde saltet och tog för mycket bakpulvar och svartpeppar istället för vitpeppar och allting smakar verkligen skit” brukar mamma säga just som alla hungriga gäster ska hugga in på maten.
Jag försöker bli bättre. Jag tar det steg för steg. Om någon säger att det var gott ska man inte misstänka att de har spottat i en servett och tryckt ner mellan soffkuddarna och ljuger så att de tror sig själva. Man ska säga ”Javisst var det! Jättesvårt att tillaga var det också”
Om ett par timmar kommer nästa flock, min sida av släkten, och då blir det invecklad paj från de här underbara kvinnorna.