Läs här och här

Det är viktigt.

Jag skrev en krönika för något år sedan där jag sågade Lantliv. Lantliv gav sken av att handla om folk som levde på landet men innehöll bara överklass och mediachefer som hade ”lantställen” i Bromma där de tillbringade somrarna. Jag var djupt besviken eftersom jag just hade tecknat en helårsprenumeration. 

Nu har det hänt något med Lantliv. Det handlar om riktiga människor, utanför Stockholm, som bor på landet på heltid. 

Tidningen är vacker så att man inte kan hålla den för nära. 

Och den handlar om vanligt folk som bor ovanligt vackert, som tillexempel Viveca, en favorit i repris.

Vilket underbart hem du har!

Ni vet när man har en stor rap på gång. En gigantisk omjagfårurmigdenhärnukommerkonduktörentrevagnarbortkännadragetinacken-rap.

En sådan rap. Som inte kommer ut. Jag grips av panik och öppnar munnen som en utsvulten och övergiven fågelunge i ett bortglömt rede. 

UT MED DEN. Bort med den. 

Jag känner att jag snart imploderar.

Jag känner att jag våldtar mig själv inifrån.

Jag känner att det skulle vara mer bekvämt att sätta mig och rotera på en osäkrad handgranat.

Jag måste få ut denna rap.

Jag vill att en lång stor man med starka armar ska lyfta mig under armarna, varsamt lägga mig över hans spända axel och klappa mig på stjärten tills

RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAPOHERREGUDVADSKÖNTUPPSTÅTTHARJESUS.

Ensam och orapad försmäktar jag på detta tåg.

Jag tänker så här. Om man har ett hus till försäljning och huset oturligt nog brinner ner, vore det då inte en god idé att ta bort annonsen?

Varför låta annonsen ligga kvar?

Varför skriva med VERSALER ATT HUSET HAR BRUNNIT NER TOTALT?

Varför är det viktigt att påpeka att huset brunnit ner TOTALT? Finns det många husspekulanter som är intresserade av halvt nedbrunna fastigheter?

Och varför tycker mäklaren inte att det räcker med en, kärnfull, mening? 

”Beskrivning av bostaden:

HUSET BRANN NER NATTEN MELLAN 26 OCH 27 november.

Kök: HUSET BRUNNIT NER

Byggnaden

Övrigt: HUSET BRANN NER TOTALT NATTEN MELLAN 26 OCH 27 NOVEMBER 2009″

Varför inte lägga till; VARFÖR LÄSER DU FORTFARANDE, VAD ÄR DET DU INTE FATTAR, HUSET HAR BRUNNIT NER, TOTALT. KVAR FINNS BARA EN HÖG MED ASKA, HUSET ÄR EN SVART RYKANDE GROP I MARKEN, BORTA BORTA BORTA FINNS INTE MER.

Vacker frukost hos Birgitta

Det är något med det här huset, jag kan liksom inte sätta fingret på vad det är. Det är ett vackert hus, rött med vita knutar och allt det där, men något får mig att tveka.

”Varmisolerat kontor” Ja, något.

Det här inlägget skrev jag på tåget men jag vågade inte publicera det just då. Alla sitter med uppfällda laptops och man vet ju aldrig. Men så här var det i vagn 2. 

En ensam pojke reser i första klass. Det är jag och pojken som sticker ut i en vagn fylld av män i femtioårsåldern som vet allt. En del män har med sig sin fru och dessa fruar har kjolar som slutar precis nedanför knät. Bredvid mig på andra sidan gången sitter en skånsk man och pratar med sin kamrat. De här två männen har svaren på allt. De vet exakt a-l-l-t. När den som vet allra mest ska berätta något svårt som han vet säger han så här; ”Prylen är” ”Prylen är så här”

Outfit kolumnistmiddag. Ny topp, från Filippa så klart. Magen är tom, ge mig mat med grädde i.

Mot Stockholm och kolumnistmiddag. Det spelar ingen roll hur länge jag skriver för Aftonbladet, jag är alltid tönten från landet i fel skor när jag kliver in i Globen. 

I morse tyckte Joachim att vi skulle väcka Lasse innan alla försvann. Joachim tyckte inte att Lasse skulle vakna upp och se barnvakten. 

Så han öppnade dörren, barnvakten ringde på dörren, fick genast en vällingflaska i handen och så gjorde det ingenting att vi lämnade honom. 

”Nu kom taxin, är det någon som vill GE SIN MAMMA EN KRAM?”

Tjejerna kommer springande genom huset, rufsiga i håret och tandkräm i mungiporna. Hastiga kramar, hårda kyssar på pannorna. Känslan av ett barns varma panna mot läpparna glömmer en mamma aldrig, hur långt hon än reser med ett tåg som aldrig kommer fram i tid. 

Här