Att vakna till en hyllningskrönika
avSamma dag som jag skulle åka till Stockholm för att förlora guldpennan vaknade jag av att Joachim mumlade något om en hyllningstext i tidningen. Jag tog för givet att han var ironisk och satte på mig trosor och pansar och gick upp. Men en hyllningstext var det. Så här i efterhand så är den här krönikan värd mer än alla pris i världen. Jag åkte till Stockholm med en hyllning i magen och åkte hem med en förust. Men krönikan har jag alltid kvar. Tack Dennis.
”Håll för ögonen nu.
Jag tänker skriva att Henrik Rydström är landets bäste fotbollsbloggare.
Bättre än Marcus Birro, bättre än alla andra jag läst.
Och det räknas ju nästan som incest med tanke på att Rydström och jag är kollegor.
Men bara för han skriver mer passionerat, hängivet, närgånget, fängslande och tjurskalligt än nån annan så vill jag någon gång fånga möjligheten att nämna det. Jag tar mitt straff, om det blir nåt. Henrik Rydström förtjänar att lida för.
Men gifta mig med honom vill jag inte.
Det är en allt för omöjlig idé.
Skulle jag komma på såna tankar, om lusten löper amok i bröst och sinne och väser begär i varje andetag, så skulle jag nog spana in nån annan.
Visserligen tycker jag nog att jag bara är rena barnet jämfört med många andra i min ålder och det är nog tveksamt om jag nånsin blir giftasmogen.
Men ska det nånsin ske så ska det vara en Fotbollsfru.
Precis en sån vill jag ha.
Jag vill ha Fotbollsfrun.
Hon heter Malin Wollin och skriver krönikor och bloggar i Aftonbladet och Amelia och hon skriver på ett sätt som väcker alla känslor till liv. Som en nyfiken dåre dras jag till hennes blogg flera gånger i veckan för att se om hon har uppdaterat sitt liv ännu en gång.
Det har hon alltid.
Hon bor i Kalmar, hon också.
Mer inbördes beundran, med tanke på att hon tidigare har skrivit i Barometern-OT.
Det tänker jag inte heller bry mig om.
Hon är bara bäst.
Ofta är det så triviala ting. Vardagsbestyr. En egen såpa att följa men med en kvinna med makt att styra själv. Bloggen är så snabb och rapp och händelserik mer än den är välskriven. Ganska typiskt för en blogg. Man sugs in i hennes värld, blir engagerad och upprörd och glad. Rycks med av hennes känslor.
Så är det hennes krönikor. Där är hon ännu mer fascinerande. Tonen kan vara vass, den kan vara lekfull. Men ständigt med en känsla som är unik just för Malin Wollin. Gillar den. I bland, när hon får till det riktigt så där spetsigt och fyndigt, just då, i dom ögonblicken, inträffar en läsares mest exklusiva upplevelser.
Och så kan hon tillräckligt mycket om fotboll för att fatta att man som hennes äkta man måste avstå vissa sysslor för att följa med vad som händer på fotbollskanalerna i tv.
Jag tror hon är så storsint.
Hon kan väl leka med barnen under tiden…
Bloggandet är en djungel. Jag fattar inte hur folk har tid vare sig att skriva, hantera bilder och sen sitta och läsa runt i timmar där så oerhört mycket är rent trams.
Alla har väl sina filter. Nödgas till det. Bort med en del.
Och när jag är klar är det Henrik Rydström och Fotbollsfrun.
Jag är som sagt ogift.
Men inte mer trogen än att jag även läser världens mysigaste Heléne Ljung och den fantastiske Christian Gustafsson. Snacka om puls och byskvaller uppifrån norra delen av länet. Han och jag tycks även ha klonade musiksmaker och såg jag inte minsann att han vid ett tillfälle nämnde Tottenham.
Det kittlade skönt längs med ryggraden.
Bägge dessa bloggare hittar du förstås på Barometern-OT.
Synd bara att hon Fotbollsfrun verkar så tragiskt upptagen.
Till sist. Jag såg John Lindberg Trios releasespelning i Skövde förra fredagen. Ursinnigt. Glödhett. Fantastiskt.
Missa för guds skull inte när dom kommer till Oskarshamn den 4 december.
Det är ett av årets bästa råd.”