Här

Idag är Lasse 13 månader. Nu får det vara slut med det här ettårstramset. Det är så att säga ancient history. Han är inte ett år. Han är tretton månader. 

Just nu i denna stund sover han med blöjstjärten i vädret. Vällingen har vispats, hällts upp, svalnat och står nu iskall på köksbänken. 

Lasse älskar att kasta ner saker i trappan och han vet precis vilka saker som ger störst tillfredsställelse. Dyra saker. Fjärrkontroller, mobiltelefoner, bärbara telefoner och nappar. 

Nappar? tänker ni nu, nappar är väl inte dyra?

Men när klockan är 03:16 och bebisen sitter upp i sängen och gråter pyttetårar och du kommer in med brösten i nävarna, grus i ögonen och en känsla av att det här med barn inte var någon vidare bra idé och VAR FAN ÄR NAPPEN. Inte under kudden, ner på golvet med naken stjärt, leta under sängen, ingenting. Famla runt på golvet, sätta i gång ljudliga leksaker, bebisen skriker i panik. Framvästa könsord. Ut i hallen på iskallt golv, ingen napp i skötväskan heller. Då får man gå ner i källaren och leta under trappan bland dammbollar och kärrspindlar. 

Nappar är dyra. Som satan. 

Nåväl.

Vidare så älskar Lasse att dansa till popmusik. Han är inte förtjust i att sitta i knät och sjunga Imse Vimse, det är så tråkigt. Härom dagen satt vi vid pianot tillsammans, jag spelade och sjöng Majas alfabetssånger men Lasse envisades med att slå på tangenterna och han spelade jättefult så vi fick sluta. 

Alla våra barn har varit lättsövda men Lasse är ett unikum. Välling, ny blöja, pyjamas. Lägga på kudden, täcket upp till nacken. ”Godnatt älskling” 

Och så är det tyst.

Åsa, kusin och bästa vän, menar att vi har haft tur. Det är inte tur att få tre barn som sover som änglar. Vi har det rätta handlaget. Och så är det bara Åsa. Ni blir säkert bättre på det med andra barnet. Eller kan du komma till mig så ska jag visa dig hur man gör. 

Lasse klättrar. Tjejerna klättrade aldrig. Lasse klättrar upp på bordet för att dra ner brinnande ljus. 

Lasse älskar att vara utomhus. Han älskar Joachims trädgårdsland. Han sitter på stenarna och äter blåbär direkt från busken.

Här skulle jag tänkt fortsätta skriva om Lasse men nu låter det ADADADADADADADADADADADA från hans rum

Kan ni se mig komma cyklandes längs den här ljuvliga vägen med flätor, fräknar på näsan och Lasse på pakethållaren?

hur

Joachim har tagit med sig barnen på utflykt. Hemma ligger jag och luktar allt annat än dusch. Jag har inte varit så här förkyld sedan jag var ett litet flickebarn. JAG STÅR INTE UT.

Det enda jag kan drista mig till att göra är att älta förlusten i går samt titta på pittoreska hus på orter där jag inte vill bo.

FLÄMT

Idag fyller Linda 36, hurra hurra och allt det där.

Eftersom Linda är en otroligt fin människa som har peppat och stöttat mig i tre år vill jag skicka henne en fin bukett. Ett tiotal gånger har jag beställt blombud via internet och varje gång blir det problem.

När man fyller i uppgifterna måste man ange ett nummer till mottagaren vilket jag tycker är problematiskt. Om jag beställer en bukett till en vän vill jag inte att någon ska ringa henne och fråga var de ska ställa blommorna. Så jag anger alltid mitt eget nummer under mottagare. 

Och varje gång ringer de upp, trots att jag alltid klickar i rutan för ”får hängas på dörr”

Samtal 1. För tre dagar sedan.

”Är du Linda Skugge?”

”Nej, jag är Malin Wollin och jag vill inte att ni ringer upp Linda Skugge, därför har jag angett mitt eget nummer”

”Jaha, ja nu ser jag lite längre ner här i beställningen att den får hängas på dörr”

Ja, alltså har du ringt till mottagaren i onödan eftersom du inte orkade läsa hela beställningen innan.

Samtal 2. I morse.

”Är du Linda Skugge?”

”Nej, jag är Malin Wollin och det här är andra gången ni ringer upp mig, jag är beställare och vill inte att ni ringer Linda”

”Okej, men får vi hänga på dörr?”

”Ja”

Samtal 3. För en liten stund sedan.

”Är det Linda Skugge?”

”Nej, det är Malin Wollin och detta är tredje gången ni ringer mig, jag vill inte att ni ringer Linda”

”Men budfirman säger att adressen inte finns”

”Det tror jag nog att den gör”

”Vi ställer den utanför”

”Fast det kan ni ju inte göra, då blir blommorna förstörda eller stulna, jag har dessutom fått ett sms idag om att hon är i London, så ute kan de inte stå”

”Men om hon inte är hemma, varför ska vi då köra dit dem?”

”Jag beställde blommorna för fyra dagar sedan och fick inte reda på att hon skulle till London förrän alldeles nyss”

”Men det kunde du väl ha berättat för oss tidigare”

”MEN JAG VISSTE JU INTE, ursäkta mig men nu blir sur”

Efter en stund kom vi överens om att ställa blommorna i kylen över helgen. 

Alltså, jag är väldigt svag för Barack. Han är så snygg, har en sexig fru, han är en sträng pappa som inte curlar sina döttrar, han har humor, han vill genomföra en solidarisk sjukvårdsreform.

Han är det bästa sedan Filippa K började sy kläder. 

Men fredspriset? 

Well I don’t know.

Mums

”Hur ska vi ha det Malin?”

”Jag vet inte, vad kan man göra?”

”Om du vill så kan vi behålla längden och bara klippa topparna och etapperna?”

”JA!”

Avd. Att känna sin kund.