igen.

Jag vet, jag kommer brinna i helvetet och allt det där. Joachim tittar på mig med förakt där han sitter i soffan och låtsas vara intresserad när jag dansar runt.

”Kolla vad snygga! Och de är lagom och allt!”

Joachim, du får gå ut och hitta en tjej som använder skor av ekogödsel, jag kommer fortsätta köpa skor.

När jag var tretton hade jag storlek 41 och fick leta vinterskor på herravdelningen. Dessutom hade jag komplex och fick höra ”se upp i skidbacken” samt ”hur vänder du dig om i smala korridorer” och detta var alltså bara min pappa. 

Jag är en vuxen kvinna med bra lön och i dag är fötterna ännu större. Jag har inga komplex. Jag älskar mina fötter som har hjälpt mig bära tre barn. 

Hittar jag ett par snygga skor som jag får ner foten i så köper jag dem. 

Så är det bara.

Love it or leave it.

Älskar du mig så älskar du hela mig och mina fötter. Och mina skor. 

Som tillexempel de här; 

Eller de här;

Natten till onsdag drömde jag en utdragen mardröm om att jag inte hittade mitt hus. Jag sprang från dörr till dörr men det var aldrig rätt. Jag hade alltså varit i storstan i en dag och mitt undermedvetna var redan rädd att jag aldrig skulle komma hem. Störtlöjligt. 

Häxan Birgitta tog soffan och Lasse och jag fick sova i sängen. Men eftersom Birgittas säng inte har spjälor tvingas jag sova med ett öga öppet. Första natten lägger jag mig bredvid Lasse för att söva honom. Det är första gången i mitt och hans liv som jag gör detta, Lasse somnar alltid själv med blöjstjärten i vädret och händerna intryckta under magen, precis som sin mamma. 

Jag ligger bredvid honom i kolsvart mörker och kan höra hur han ligger och pillar med händerna, byter håll på nappen, jag kan höra honom tänka ”Hur var det nu, är den godare upp och ner?” och så vänder han sig om och så säger han ADADADADADA och så fiser han och rullar runt en gång till. Han är över hela sängen. Som en chokladboll som ska rullas över hela tallriken för att täckas helt av kokosflingor. 

Till slut avstannar rullandet och han kommer närmare. Han hasar med pannan ner i madrassen mot mammas värme. Knock så slår han sin panna i min när han häver sig över min uppenbarelse. Han trycker ner näsan mot halsen och säger ett par kvävda gagagaga och så stannar han med örat mot mitt hjärta. Och somnar. 

Det är som att vinna högsta vinsten, som att bli nominerad till blogawards, det är magiskt att ha ett litet barn som kryper upp på bröstet och lägger ett varmt öra mot ett hjärta han hört slå sedan han var ett frö.

Vi ligger där och jag är så hungrig, Birigitta står färdig med maten, men jag kan inte röra mig. 

Ett hjärtegryn på bröstet. Ett hjärtegryn i hjärtat. 

I dag har jag befunnit mig i Vasastan och spelat in en intervju inför Blogawards, ni vet den där tävligen som inte är så himla viktig för mig egentligen (RÖSTA)

Inget gör mig så misstänksam som en TV-inspelning. Jag tänker att kameran rullar hela tiden och att de ska klippa ihop när jag säger att jag har rövklåda.

När alla frågor är ställda är det dags att göra något ”crazy”

”Vadå crazy?”

”Vad gillar du för musik?”

”Musik?”

”Ja, vad gillar du?”

”La Roux, men jag förstår inte vad..vänta här nu, NI VILL ATT JAG SKA DANSA”

”Ja”

”Fuck you att jag dansar, inte en chans, hellre dör jag”

”Jaha”

”Jag kan inte tänka mig att Sanna Lundell dansade, gjorde hon det?”

”Nej”

”SÅ VARFÖR SKA JAG?”

”Då får du göra något annat kul”

”Men jag är inte kul”

”Nähä”

”Jag kanske kan göra mina rövövningar”

”JA!”

”Vänta, stäng av kameran, jag ska prova om jag kan göra det i den här korta klänningen utan att visa blygdläpparna”

”Okej, kameran är av”

”Är den verkligen av, eller stängde du bara av den röda lampan?”

”Den är av”

Så där höll vi på en stund och så slutade det med att jag gjorde modellposer och gick hem.

Nöjet ringde i går och ville att jag skulle skriva en krönika om Hollywoodfruarna och det gjorde jag gärna men jag hade inte sett skiten. Då budades en dvd över till häxan och vi såg med stora ögon på när Anna Anka berättade att vill man behålla sin man ja då gäller det att suga suga suga.

Mmm.

Läs krönikan som är lika kort som Paul Ankas *** här

Häxan och Lasse i en park full av kaniner eller råttor som det heter här i Stockholm

Tack för att ni röstar

Att känna sig bekväm

Jag träffade Sveriges vackraste par och gömde mig i sjalen

Onda skorna i Linköping. Jag kommer få fan för det här när jag blir gammal. Jag kommer sitta i en rullstol och gapa könsord för att det värker i mina inrullade tår.