I en något censurerad version

Här

24 minuter in i programmet.

Så här sitter jag när jag jobbar. Hopkrupen som en apa på en kulle. En apa som pillar på sin håriga tå. 

Joachim menar att jag måste åka och köpa en riktig stol, en såndär som snurrar, med armstöd och rygg som är mjuk, en stol som kan åka upp och ner, en stol för folk som sitter på röven hela dagarna. Men såna stolar är ju fula! Inte vill jag köpa en ful stol som är dyr. 

Jag har det så bra på min matsalsstol med knäna under hakan. 

En vacker dag fastnar jag i den här ställningen och då kan Joachim rulla ut mig och skaffa en ny tjej. En tjej med ett normalt jobb med normal stol och fin hållning. 

Men tills dess får han hålla till godo med en hårig apa som pillar tår.

Jag älskar att skriva om mig själv i tredje person. Och jag ÄLSKAR att skriva negativt om mig själv i tredje person. För vet ni att då ser någon rubriken här uppe bland de senaste inläggen och tänker att ”YES, jag hatar också Malin Wollin, nu ska jag gå in och läsa och hålla med jättemycket i kommentarsfältet, hurra hurra”

Och så är det jag! 

Hahaha vilket ondskefullt geni jag är. 

Jag är en apa.

Jag kom upp från duschen med blod över hela långtån. 

”Varför blöder du?”

”Jag har rakat mig”

”På tån?”

”Ja, på tån”

”Men du har väl inget hår på tårna?”

”Jo, har inte du det?”

”Jo, men jag är man”

”Jaha, men jag har hår på tårna”

”Du och ditt testosteron, du är som hon som vann 800 meter”

”Håll käften”

Jag vill gärna se prydlig ut när jag möter min bödel, förlåt revisor. 

Det brukar gå väldigt fort när vi ses. Jag kommer upp, Lasse river rummet, jag har glömt alla papper jag skulle ta med mig och istället för att be om ursäkt slår jag ut med händerna i en teatralisk gest och utropar att jag tycker det är vansinnigt tråkigt och att jag skiter i allt. 

Revisorn säger att det inte gör någonting och så får jag äntligen gå. 

Jag mår dåligt av siffror och skatt och moms och fakturor och prejeseringsfond. Så jag tar en sväng på stan och köper strumpbyxor till barnen. Jag är dålig på att spontanshoppa onödiga saker och strumpbyxor behövs alltid. Det räcker med att någon släpper en skit så går de sönder.

Om jag inte hade döttrar och slapp köpa strumpbyxor och hårspännen skulle jag vara en rik kvinna nu. Men jag skulle fortfarande vara tvungen att gå till revisorn med papper. 

Har varit hos revisorn idag, tröstade mig med nya höstkängor

Ska vi gissa att den här snubben inte har barn?

”Allt äckligt i 40? Även trosor och kallingar då alltså?”

Svar: Våra underkläder är inte äckliga. Vi byter varje dag och så länge man inte bajsar på sig så är det ingen fara. Däremot är Joachims kalsonger väldigt störande NÄR DE LIGGER PÅ GOLVET

Älskling, är de inte borta i morgon lägger jag ut dem på bloggen.

hoppar ur boet

David Elm fick ett nytt jobb i förra veckan. Han ska analysera lokalfotboll och smaka på korv för Barometerns räkning. Nu vill Fulham ha honom. Jag undrar vad David väljer, spela i Premier league och tjäna miljoner eller frysa broakullaröven av sig för gratis reklampennor. 

Linda, jag tvättar allt äckligt i 40 och allt lättsmutsat i 30. Och inte nog med det, jag kör bara kortprogram. Om någon har spillt pestsmittat blod på sin klänning kör jag ett långt sextioprogram med förtvätt. Det tar en förmiddag. 

I den här familjen är vi sällan sjuka. Vi har aldrig haft löss, vi var tvungna att gnugga ungarna mot vattkoppor för att de skulle fastna. Jag har inte varit magsjuk sedan 2007.

Jag har aldrig köpt alcogel. Jag skulle heller dricka upp skiten än att låta det torka ut mina händer.