Flämt

Klänning Malene Birger, horskor, skärp har jag glömt

Bebis!

Nöjesguiden vill veta vad jag skäms mest över men jag skäms inte. 

Vad tycker ni att jag borde skämmas över?

Visst ja, jag skämdes ju över mina barn i Expressen.

Varför ska jag alltid få den frågan? 

Jag är ju felfri. Ingenting alls att skämmas över.

Tio veckor av barn som slår varandra mot vitala organ, sand på golvet, tjafs, upprörda sambos i startade bilar, vad ska vi äta, vad ska vi göra men också helt underbara dagar.

En man och hans baut.

En kvinna i fören på sin pappas baut.

Middagar med trevliga gäster och deras hjul. Notera gärna att Henrik är så full att han måste hålla i sig i bordet.

Det är jag.

Idag är dagen då alla skulle lämna mig the fuck alone, ursäkta franskan.

I tio veckor har jag varit hemma med Joachim och alla barnen. Tio veckor. Men det var väl mysigt tänker ni i er enfald. Joachim har alltså varit ”pappaledig” men eftersom han inte kan vara ledig från fotbollen har jag varit ensam med barnen mer än när han jobbar och barnen är på dagis. Dessutom har jag jobbat lika mycket som vanligt. 

Jag är helt slut.

Och idag skulle jag och Lasse få vara själva. Nu skulle vardagen börja igen. Jag och Lasse och datorn. Jag kan skriva i fred när han sover med blöjstjärten i vädret. Ingen som drar i mig, inga som slåss på golvet, ingen Joachim.

Och så börjar stora med att vara sjuk. Hon gjorde det med flit. Jag är övertygad.

Så nu ligger hon och tittar på Dora som riktar sig till mexikanska toddlers i USA. Säg Open. OPEN! Säg Open. OPEN! Säg Open. OPEN!

Open någon gång för i helvete.

Lite senare, om jag tyar, ska jag skriva ut begåvade Sarahs dinosar

”Den ska göra ont”

I öronen?

De här två måste ju vara bröder. Eller?

Han som gjorde mål Kalmars lilla röda stjärt i går.

Han som var med i Just D.

Här

Det är inte lätt att vara en kyrkans man. Alltid i guds tjänst, alltid gudstänst.

I kväll ska vi ha avskedsmiddag för Elin och spänjäcken eftersom de ska flytta till Umeå. Mamma ska laga vegetarisk lasagne och citronpaj och pappa kan inte vara med eftersom han har tjöukan.

Sedan jag var liten har pappa gjort allt för att vi ska följa med honom till kyrkan när det är gudstjänst eller mässa eller helgmålsbön. Men han har aldrig varit särskilt bra på att sälja in sig.

Nu står han i vardagsrummet och vädjar till Elin och mig att följa med.

”Föll mej, dejt ej trättej tuska”

”HAHAHAHA vadå trettio tyskar?” skrattar Elin och fortsätter ”Pappa allvarligt talat, vad tror du om dina utsikter?”

Stackars pappa får åka ensam till sina trettio tyskar. Men ni skulle följt med honom eller hur?