På lördagen femtioårsskiva med fantastisk mat och liveband. Lyx.

Inte lika mycket lyx att vakna dagen efter.

Det spelar ingen roll hur moderat jag dricker, jag vaknar alltid som en ledsen säl som har fastnat i ett dike.

Mitt på söndagen kom barnen tillbaka och bara exploderade sin väg in i hallen och vidare ut till de olika delarna av huset.

Joachim skärpte till sig och försvann ut i trädgården. Tydligen var det SÅ HÄR VIKTIGT att plantera om jordgubbsplantorna. Jag tror förövrigt det där med att plantera om är ett satans hittepå. Vadå, man ska alltså gräva upp plantorna och gräva ner dem igen? Okej.

Nu är det som ni säkert redan vet måndag och livet fortsätter. För jordgubbsplantorna och för mig.

Nedan fyra bilder på mig utanför lokalen.

När vi klev ur vår taxi, som var en buss för nio personer, klagade en klase gäster på att de minsann inte fått tag i en bil för hela sällskapet.

”Det beror lite på vad man heter” svarade jag och tänkte att jag var rolig.

”Vad heter du då?” frågade mannen och min rolighet var förbrukad.

Touché kallas det visst.

Till mitt försvar så visste han vad jag hette.

Jag menar, under vilken sten skulle han annars ha befunnit sig?

Jag brukar inte vara först med de senaste klippen men SÅ BRA detta är.

Alla måste titta.

kan vi väl bygga på Skaftnäs?

Ni andra kan ju buda på det här huset så får ni växthuset ”gratis”.

Det där skötte ni snyggt Elfsborg.

Bara SPARK och hej då till tränare Jörgen Lennartsson.

Ni minns att han ledde laget till guld för mindre än ett år sen?

Alla begriper ju att det var missnöje i laget. Alla pratar om det. Alla utom de som fick honom sparkad. Laget.

Varför ska vuxna män behandlas som småungar?

Ta lite ansvar och väx UPP.

Åh! Ni vet den där ljuvliga känslan när man klockan fyra på natten hittar en febrig bebis i sängen och ska ta tempen och den där termometern som kostar mer än märkesjeans har ställt om till Fahrenheit och du måste tända hela huset för att hitta en internetpryl och googla fram en celsiusomvandlare.
Mmm den känslan.
Och så mycket nytt som man lär sig. Som att 102 grader Fahrenheit är 39 grader Celsius.

Den blir bara längre och längre och det enda jag bockar av är punkter av typen Kör en vit sextio.
Och dagen efter ligger det en ny hög på golvet.
Men det löser sig.
När barnen är stora ska jag gråta och förtvivlat undra vad jag ska göra med all tid. Då ska jag rädda världen. Samt se ifatt Lyxfällan på TV3 Play.

”Varför fick du inte vara med?”

Svar: Ring och fråga nyhetschefen. Snälla gör det. Det skulle vara så otroligt roligt att få ta del av svaret. Jag skulle gärna ringa själv men vi har haft den här diskussionen förut och då ”tvåddes det händer” så att säga.

Svaret kanske är enkelt och självklart. Jag kanske var för ful. Min bebis kanske var för fet. Det finns säkert en naturlig förklaring.

sitter jag och äter frukost när Lars Winnerbäck går förbi.
Jag har nu sett honom sammanlagt fyra gånger och detta måste vara det mest osannolika av slumpartade möten.
Jovisst vi bor på samma hotell, men jag tänker ändå att det är lite väl ”springa på varandra”.
Jag famlade i mörkret, jag tvivlade, men nu ser jag allting klart.
Lars Winnerbäck förföljer mig.

och ser reportaget från Öppna förskolan. Jag var också där med min bebis men fick absolut inte synas i bild. Så brukar det vara med Barometern. Sedan ringer de upp när de vill att jag ska uttala mig om något eller klä en gran.
I Debatt ska jag däremot vara med och följa upp debatten om läxor. Ikväll klockan 22.
Hej.

Jag borde rensa mer bland facebookfolket eftersom det finns så mycket tröttsamt på både hög och låg nivå. Men jag kan tycka att det är skönt att ha koll på vad andra, som inte tycker som jag, pratar om, upprörs av.
Idag delades den här videosnutten.

Tanken är väl, antar jag, att vi ska uppröras av hur dum i huvudet killen i vit skjorta är. Och sedan ska den kramas sönder av *ni vet vilka* på diverse forum.
Jag tittade på filmen och det här är min känsla:
HAN ÄR FULL. Full.
Jag är mer pinsam efter två glas vin än vår huvudrollsinnehavare.
Visst är han jättejobbig men han är FULL. Så här blir människor när de dricker och kaxar sig inför kompisarna.
Killen är ju helt ofarlig, rentav mysig.
Visst, lägg ut filmen, för ALLAN DEL. Men varför kan vi inte fokusera på hur fint polisen plockade ner killen?
Det är så jag känner nu.
Att jag vill omskola mig till polis. Bli den polisen. Alternativt gifta mig med honom.
(för om han kan plocka ner kaxfolket i det här huset så är vi kaka söker maka)
Jag ska tillämpa detta på mina barn, på allvar.
När de har en attityd, när de bråkar så att spetorna ryker. Då ska jag lugnt gå fram och lägga handen på axeln.
”Nu räddade jag dig” ska jag säga.
Och funkar inte det så hotar jag med fyllecellen.