I den här lägenheten bor en kvinna som är 41 år. Hon har en egen butik men jag kan inte bestämma mig för vad hon säljer, kanske kläder.
Den känsla jag känner när jag tittar på den här bilden, när jag beundrar den rena bordsytan, det lugna ljuset. Exakt så vill jag känna i kväll när jag slevar upp fredagsmiddag till fyra vilda djur. It could happen.
Inredningsspaning: Ta bort de gröna elementen i mitten av bilden och hela köket är förstört.
Det här gillar jag! Inredningen i det här huset har inte kostat många dineros, här bor folk som köper smart.
I den här lägenheten bor en familj med mamma och pappa som är 33 år. De har en son som är tre år. De älskar att gå på loppis. En av dem arbetar som socialsekreterare och en är lärare på högstadiet. Mamman sydde sina egna bebisfiltar när sonen var liten.
Jag ville hemskt gärna prata om att inte vilja bli mamma och bjöd därför in coola och trygga Maria Abrahamsson.
Och som om inte detta vore nog: svartvit musikvideo från vårt hem. ROMANTISKT!
Och så en omotiverad bild på gårdagens middag. Ugnsbakad paprika med getost, creme fraiche och valnötter till bladspenat dränkt i vinägrett. På slutet drack vi fyllningen. Det är så man äter fyllda paprikor, alla andra sätt är dumheter.
Idag fikade vi på Lotsutkiken, pappa, jag och Elin. Pappa har två platser i livet. Det är bryggan (bruggan) och det är Lotsutkiken (Loutsöuttjejken). Han behöver inte befinna sig någon annanstans. Han äter en smörgås med strömming eller räkor eller stekt ägg, dricker kaffe och pratar högt så att alla hör. Idag fortsatte följteongen ”Pappas mobiltelefon från Doro låter inte högt trots att han har volymen på det högsta”. Blicken på mannen på bilden ovan. Det är det tommaste jag har sett. Dorotelefonen är så enkel att tioåringens hamster skulle kunna ringa efter en pizza på den. Men pappa. Det är blankt. Jag tycker att det ser ut som om någon har bett pappa berätta om kärnklyvning. På franska.
Ebba Busch Thor ska bli Kds nya partiledare. Allt annat är nonsens och dumheter. Om man nu gillar KD, vilket jag för det mesta inte gör på grund av anledningar.
Men nu råkar det vara så att Ebba är gravid.
Och jag har problem. Inte med Ebba eller hennes mage utan med debatten. Jag anser att Ebba ska erbjudas jobbet och att hon ska tacka ja. Livet är alltid såhär, roliga saker, precis som tråkiga, kommer sällan ensamma. Varför ska hon tacka nej till sitt livs chans därför att hon ska bli mamma?
Med detta sagt: Det är pinsamt att låtsas att det inte är en faktor. Att få en bebis, att bli mamma, särskilt när det är första barnet, är en explosion i själva tillvaron. Det är psykiskt och fysiskt påfrestande även under de mest perfekta av omständigheter. Så att låtsas att det är ”VADÅ INGENTING!” att hon är höggravid och ska ta över ett riksdagsparti med ett spädbarn är bara löjligt och hjälper exakt inga kvinnor.
För det feministiskt kontraproduktiva i detta är att vi ljuger om hur svårt det är att vara mamma. Att låtsas att en bebis inte är någonting är ett svek och ett hån.
Att konstruera ett samhälle där pappan är lika fysiskt viktig för ett spädbarn är förnekelse. Låt mammor och bebisar få ha sin symbios. Sluta göra politik av våra tuttar och de fysiska faktorerna i att bli mamma. Bilogi är biologi.
Jag minns hösten 2008 då jag fick mitt tredje barn. När han var en dag gammal åkte hans pappa till Stockholm för att spela match (för sådan är den satans fotbollen, ledighet beviljas endast i händelse av död, ja din egen då alltså. Jag vet spelare som har bett om ledighet för att gå på begravning och fått frågan vem som har dött á la ”det är nog bäst för dig att det är din pappa”)
Enligt vissa debattörer skulle det då vara lika självklart för mig att åka och spela match och att Joachim stannar hemma med bebisen. Jag ska sitta på en spelarbuss i flera timmar med stygn som skär in i blygdläpparna, jag ska springa runt på fotbollsplanen med en kilometerlång binda och läcka efterbörd medan mjölken rinner till. ”Du kan ju inte jämföra med fotboll gnäll gnäll gnägg gnägg” men så insert valfritt yrke om ni behöver.
Här följer nu mina råd till Ebba.
1. Du måste ha en man som tar allt ansvar för allt som inte är jobb.
2. Du måste ha en heltidsanställd barnflicka som följer med dig.
3. Du måste ta med dig din bebis överallt, hela tiden. Det är din rättighet men ännu mer din bebis rättighet.
4. Du måste gråta ibland. Det kommer bli hårt och svårt och skit ibland. Men du ska kunna göra karriär på dina villkor OCH vara mamma.
Hej Ebba! Lycka till med bebis och nice work if you can get it (detta är en av få minnesbilder från 20 poäng engelska på universitetet utöver att en av föreläsarna hela tiden kommenterade studenternas utseende och klädval)
Ta jobbet om du får det, herregud så roligt att se alla KD-gubbar sitta och skruva på sig när du ammar i plenisalen. Varför stannar hon inte hemma med sitt barn? tänker de för sig själva och mår dåligt.
P.S. Om någon blir upprörd eller arg eller stör ihjäl sig på mig på grund av det här inlägget så är det det minsta jag har brytt mig om i hela mitt liv. Jag oroar mig mer för filfläcken på kontrollen till Apple-TV, varför får jag inte bort den?
TAAAAAACK till Lilla Drevet (avsnitt 54) som igår tog upp den stora komiken som uppstod när folk skulle låtsas som om det inte var något konstigt alls att Anders Borg lämnade sin familj för Dominika Peczynski.
Det var så pinsamt att jag ville stoppa ner huvudet i toaletten och spola på stora knappen hundra gånger.
Här har vi alltså en man som har suttit och pratat om sin kristna tro och sin fru som han har varit tillsammans med i hela sitt vuxna liv. En fru som man får förmoda har dragit hela lasset i Katrineholm i ensamhet medan Anders Borg har gjort fantastisk karriär i Stockholm och varit den bästa finansministern i Europa och what not.
Och så har vi kvinnan som startat otrohetssajt för folk som är gifta och vill knulla med andra.
Jag får med jämna mellanrum mejl från Dominika om hennes verksamhet. (Jag hugger hellre av mig könet än att gå in och leta knull med någon annans sviniga snubbe)
Otrohet är inte så himla farligt, tycker Dominika och presenterar sin undersökning ”Vad är det värsta din partner skulle kunna göra mot dig?”
Vara aggressiv och våldsam
Förminska och nedvärdera mig
Inte ta ansvar för hem och barn
Missbruka alkohol och/eller droger
Vara kontrollerande och svartsjuk
Utnyttja mig ekonomisk
Vara otrogen
Pressa mig till sex
Göra sig lustig på min bekostnad
Inte stötta mig i mina ambitioner och mål
Jamen kolla! Otrohet är ju inte så himla farligt! Enligt Dominikas forskning är det värre att inte vabba och låta disken stå än att sätta på någon man hittat på internet. Anders Borg kanske läste undersökningen och bara LET’S GO!
Jag orkar inte knyppla ihop ett avslut på det här inlägget, jag ska äta sushilunch med en vän och en bebis.
Låt mig se om jag har förstått bakgrunden korrekt.
Tidningen Faktum ska göra en stor intervju med Ruth Fernandes Vega. Det blir otroligt mycket strul och tårar.
Istället för att ställa intervjun och svälja förtreten eller skriva ihop en text à la soppa på en spik så väljer Fanny Wikander att skriva en text som plockar fram allt som är dåligt med Ruth. Hon blottar inte bara kommunikationen dem emellan utan beskriver i detalj precis allt som kan tala till Ruths nackdel. Hon vill tillexempel sitta kvar i hotellets matsal när de ska plocka bort frukosten. (detta har gjorts tusen miljoner gånger, jag har själv blivit intervjuad i Grands matsal medan de städar) och dessutom äter Ruth bara upp halva tallriken.
När hotellpersonalen börjar dammsuga ”händer” det här:
För att slippa skrikprata med varandra förflyttar vi oss till hotellets lounge och Ruth slår sig, med klackarna i vädret, ner i en generöst tilltagen fåtölj. Snart flyger hon upp igen för att hämta kaffe till oss båda. På vägen vänder hon sig om, som för att fråga om jag ska ha mjölk i mitt, men innan jag hinner tacka ja är hon i väg och tillbaka med två svarta koppar.
Ja, herregud sicket svin Ruth är som inte gav reportern mjölk utan bara verkade vilja fråga henne.
Så här beter man sig inte. Visst blir texten läst och delad och visst kan vi diskutera hur man ska bete sig, journalisters villkor och så vidare och så vidare. Men man gör inte ner sitt intervjuobjekt. Man GÖR inte så.
Ruth är dessutom en kulturarbetare. Hon är inte politiker eller makthavare. Hon ska inte stå till svars. Hon ska berätta om sitt liv och detta gör hon också. Hon berättar bland annat om sin skoltid och den relegering som enligt Wikander aldrig ägt rum.
Jag har arbetat inom media i fjorton år, det finns så många exempel på personer som är hiskeliga att intervjua. Men det ska inte synas i text.
Och så som Ruth hängs ut, jag kan inte förstå hur Faktum försvarar detta.
Simon Svensson från den världsberömda podcasten Della Sport tycker att det är sinnessjukt att jag bloggar om hus som är dyra. Och eftersom jag är en varm och inkännande bloggare så kan jag nu stolt presentera en fredagshusspecial bara för Simon.
Samtliga hem har jag hittat i Malmö där Simon bor.
Vem har inte drömt om en egen pool?
Eftersom Simon turnerar mycket så vill han inte ha ett stort boende och vara ägd av sina prylar. Detta är det perfekta boendet för Simon. Och lampor utan skärm är ju hur inne som helst!
Simon älskar djur och natur. Skulle han bli hungrig finns svampstuvningen på en armlängds avstånd.
Jag har sparat det bästa till sist. Spatiöst, lättmöblerat och ett rikt djurliv. Och säg den som inte vill ha nära till återvinningen.
Det går ju bra detta med att vara sponsor av en podcast.
Jag och min syster Elin lyssnade på avsnitt 38 igår tillsammans med pappa. Resultaten kan variera och det gjorde de.
”Vaurar dejt linge te?” undrade pappa.
Han tyckte inte att det var så roligt så jag pausade. Då började pappa berätta om två finnar han har haft varav en satt i nacken och blev grundligt klämd på en vårdcentral.
När Elin och jag var färdiga med att dränka öronen i klorin lyssnade vi på resten av avsnittet.
”De sa inte ditt namn” sa Elin.
Och det är sant.
De säger Fotbollsfrun trehundra gånger. Jag heter Malin Wollin.
Så satans MISOGYNT av dem.
Hur som helst. Tydligen har mitt inlägg om män och deras knivar väckt ont blod på fler än ett sätt.
Simon tycker att det inte är sant att män älskar sina knivar baserat på att han inte gör det. Åh Simon, ditt androgyna väsen, jag menade andra män.
I avsnitt 37 hävdade Simon vidare att ”alla feminister tar en dålig sida och så säger de att den är manlig” och antydde att jag inte är så avancerad i min analys.
Men det råkar faktiskt vara så att jag har en miljard fördomar om män och de är alla sanna eftersom de är sanna.