”Jag gillar din krönika. Jag gillar oftast det du skriver. Men det är inte det som fångar mig… Det är sätter du skriver på, dina formuleringar och ditt språk. Det lite tragiska i det hela är att jag hade nog läst din blogg oavsett vad den handlade om. Renoverade gamla 240 eller scrapbooking… 🙂 Fortsätt så!”

Svar: Tänk så glad en skabbig trebarnsmorsa blev nu. Här sitter jag med illvaken bebis, sexåring som skriker av nattskräck, fyraåring som har 40 graders feber och sambo som är i Spanien. Och nu bajsade Lasse. Igen. Och så rínger mamma och frågar om hon ska komma och sova över. Och jag säger nej. Jag ska klara mig själv. Jag har valt att skaffa tre barn med en snubbe som måste träna i Spanien i TVÅ VECKOR för att bli bra på att sparka upp bollar på läktaren.

Din kommentar var fin på så många sätt och den gjorde mig glad på alla sätt.

Och får jag bara flika in att alla mina texter inte är av samma sort. En del ska tas på blodigt allvar från början till slut, andra inte.

”Varför slösa bara för att man har råd?? Vi har hyffsat bra med pengar men jag tycker ändå inte att det finns en anledning att köpa inplastade mackor istället för att bre egna. De egna mackorna är dessutom godare.
Av samma anledning äter jag matlåda ganska ofta, inte för att jag inte har råd med annat utan att jag hellre prioriterar något annat än äcklig, dyr mat från lunchrestaurangen.”

Svar: Heja lunchlådan!

”Utan, ”alla andra” har med sig:
-drickyoghurt (10kr)
-kexpaket (10kr)
-pastasallad med köttbullar (15 kr)
-Mer-flaska (10 kr)”

Det var det absolut larvigaste jag har hört! Vad spelar det för roll om man har blandsaft i sin flaska i stället för mer? Vad lär man sina barn för värderingar om man resonerar så? Jag är 26år, ensamstående förtidspensionär med två barn,tjänar 107.000 (innan skatt) om året+ barnbidag och jag har aldrig behövt skicka mina barn på utflykt utan matsäck. Vem har dött av skam över en limpmacka? De värderingarna läggs nog på barnen av de vuxna de har i sin närhet,en känsla av mindervärdeskomplex pga av materiella saker i stället för en god självkänsla inifrån. Sen är det inte så svårt, även om det är kort varsel,att ordna en billig matsäck. Koka lite makaroner och sen ner med några köttbullar eller bitar stekt korv i lådan=klart och skit billigt,man kan ju t.o.m äta det till middag kvällen innan så är ansträngningen = noll. Stek några pankakor och på en sked sylt…varför ska man göra det så svårt? I min sons skola så vill de att barnen ska ha med sig ett lite mellan mål att äta på förmiddagen varje dag. Det löstes med morotsstavar(en påse kostar ca 8kr och räcker mer än en vecka) eller riskakor,så där 2 om dagen. Då räcker ett paket för 10kr bra länge… Har man inga pengar så får man det att funka ändå om man gett sig fan på att inte ge upp.

Jag tycker inte du har någon anledning i världen att be om ursäkt Malin. Håller med om däremot att övriga kostnader bör täckas av skolan men en macka i veckan kan man avvara även om man har soc bidrag”

Svar: Tack för att du säger det jag inte kan säga eftersom jag inte är fattig. Jag ser inte ner på människor som saknar pengar, jag blir ledsen när folk skriver att jag saknar medkänsla. När min mamma var liten och de åkte in till stan tog mormor med egen matsäck eftersom de inte hade råd att fika på Tempo. Jag ringde till mamma för att fråga om jag fick skriva om detta. Det fick jag. Mamma skämdes inte för det då och hon skäms inte för det nu.

Jag har lyxat till det nu när jag är ensam, jag har köpt mineralvatten att dricka till lunchen. Loka med den nya smaken Skogsbär. Jag åt nyss en underbar lunch med äggnudlar, halloumi, quorn, champinjoner, broccoli och paprika.

Jag häller upp ett stort glas vatten, för till munnen och OH MY GOOOOOD.

Det doftar så GOTT!

Nu kör vi en liten tävling.

Den som hittar samma doft på flaska till mig får 300 kronor donerade till valfri välgörenhet.

Hjälp mig nu! Vilken parfym doftar som Loka Skogsbär?

Och om böckerna; det är på gång.

Här

Nu börjar livet

Det här är det finaste på länge.

Två kommentarer till så har jag 30000 kommentarer.

Helt otroligt.

Jag älskar kommentarer.

Om nummer 30000 är en fin kommentar blir det här en bra dag.

Mikael Rickfors har tagit uttrycket ”giltigt förfall” till nya nivåer.

När jag kom försent till franskan på högstadiet brukade jag säga att jag somnat i solariet.

Stucken av en skorpion. Då kan man verkligen inte komma.

Mitt ARGASTE

Jag är fortfarande så JÄVLA FÖRBANNAD.

När jag tänker på att mina barn ska gå direkt från femman till högstadiet med allt vad det innebär får jag ont i magen.

Högstadiet är helvetet på jorden.

Min stora tjej är liksom jag ett barnsligt barn i ordets bästa bemärkelse. Hon älskar att leka och precis som jag är hon född sent på året. Jag var barn väldigt länge, byggde koja i skogen tills jag blev mobbad och slutade.

BARN SKA VARA BARN.

Pengar, pengar, pengar. Alltid dessa jävla pengar. Jag bara öser in skatt i kommunkassan och vad får jag för det? Hur förvaltar ni detta? Genom att tvinga in mitt barn (som kommer vara ELVA när hon börjar högstadiet) i tonåren.

Det började med att femåringarna tvingades över till skolans lokaler, det vill säga min äldsta var fyra år, fyra, när hon skulle dela skolgård med sjätteklassare. En gång fick jag höra att stora killar hade kastat grus och sten på henne. Det är ju precis vad man drömmer om när man får sin bebis; att hon fyra år senare ska känna sig utsatt på en gapig skolgård.

Var går gränsen? Varför ska vi ha indelningar alls?

Vi gör så här:

När barnen föds lägger vi in dem i en stor aula där barn upp till sexton får samsas om utrymmet. Bara kostnad för en lokal, två lärare och så en elektrisk kofösare om det blir för stökigt.

Över min döda kropp att mitt barn ska börja högstadiet när hon är elva.

ÖVER MIN DÖDA KROPP.