”Bloggkommentarerna avslöjar din bluff idag. hahaha, att häva ur sig vad som helst hur som helst inkonsekvent straffar sig.. Ditt förtroendevärde är noll.”
Svar: Ja JESUS OCH LÄRJUNGARNA vad avslöjad jag känner mig. Skulle det där vara ett avslöjande? Pyttsan. Ett avslöjande hade varit om de hittat mig när jag sitter och kräks i en uppäten nachospåse.
Malins viktskola är vägen till en behaglig vikt. För det mesta lever jag enligt min utbloggade lära, ibland inte.
Amen hur gör man för att bilden ska bli rättvänd, nu gick det, hur fan gjorde jag?
Ps. mugg från Mateus
Vår fina kökssoffa som Joachim har klätt om. Ingen alkis har tagit denna bild, det är min goda vän c905.
Jag hade gärna bjudit in en skabbig vampyrbrud att suga mig på livets juice. Allt hade varit mer angenämt än att vara vaken hela natten av skrikande Lasse med snor i näsan. Det är ju mest synd om honom, visst, men han ska inte upp klockan 06:50 för att plocka upp två barn som håller fast sig i madrassen. Han skriker, jag försöker ge bröstet, han tar ett sutt och upptäcker att han inte kan andas genom näsan, grips av panik, skriker, tar ett sutt, grips av mer panik. Och så höll vi på tills klockan var 05:30 då jag äntligen fick somna. 07:42 vaknade jag av att väckarklockan stått på i en timme. Vid-mitt-öra. På-hög-volym.
Det var jobbigt att lämna Elin bakom sig. Jag vill att hon flyttar hem. Nu. Bygger sig ett bo på gården tillsammans med random J-killen och hjälper pappa med hans pullor.
Pappa undrade om jag hade ”luckats avstura” förhållandet med den tatuerade hemskingen. Nej, det hade inte gått så bra, han var trevlig och Elin var så kär så det var vämjeligt. Men;
”Han har hål i öronen, såna hål som infödingar har”
”Fu saublarna”
Det är okej pappa. Jag tycker inte att du ska sparka honom i åsslet på något språk.
”Hallå bruden!
Jag diggar dig som fan. Underbart osvensk.
En fråga bara. Jag läste precis din krönika ”Sluta ljuga – det spelar visst roll hur man ser ut”.
Vad vill du ha sagt? Att man ska vara snygg och smal men inte banta? Jag får inte riktigt ihop den ekvationen…
Ja, kanske om man har smalgener, men det är det inte alla som har..”
Svar: För det första; jag har inte smalgener. 1999 bodde jag i Stockholm och åt skit. Jag vägde 80 kilo. Så träffade jag Joachim och RASADE i vikt. Det är alls ingen överdrift, Joachim kan intyga detta och han ljuger aldrig.
Om alla kunde vara tillsammans med en elitidrottsman skulle alla vara normalviktiga.
När jag träffade Joachim åt jag en gång om dagen, en stor middag som var pasta med någon beige sås.
Joachim fick cykla hem på morgnarna för att äta frukost. ”Du har ju bara Keso och purjulök” klagade han.
Så, jag började äta såsom jag idag fortfarande äter;
Frukost; Yoghurt, änglamarks musli, hemmarostade nötter och saltå russin. Te. På helgerna ägg från pappas pullor och mackor med ost.
Lunch: Pasta, ris eller potatis. Tallriksmodellen med hälften grönt. Vatten att dricka.
Middag: Ordentlig mat som passar till barnen men som inte är samma som jag åt till lunch.
Mellanmål: Frukt, grönt te, fika om jag blir bjuden.
Livet ska njutas. Kroppen ska inte straffas, kroppen ska inte späkas. Kroppen behöver fett, bra fett.
Och så några tumregler;
Mat ska intas i lugn och ro, inte hafsas i.
Mat ska intas på regelbundna tider.
Kroppen får aldrig bli svulten.
Lightprodukter är satan.
Läsk är satan.
Fusksocker är också satan.
Och; ät så att kroppen är mätt, inte mer. Mat ska njutas, inte trösta och fylla svarta hål.
Det ringer. Pappa har precis brett en halvmåne moraknäcke med ett tjockt lager grön bregott och ska sätta sig med tidningen Land.
”Saubla skejt” säger han innan han lyfter luren från klykan. Det är nog bäst att det är påven eller Lars Gunnar Björklund.
”Dejt ej Krejster”
——
”Tejvej tvau?”
—–
”Jau döu mejnar tejle tvau?”
—–
”Vej skau engenteng hau”
—–
”Tejlia”
——
”Sejdan öurminnes tejder”
—–
”Jahau, jau min..”
—–
”Jau min nöu skau jau ejta”
—..KLICK
”Dum ej tau maj faun öutröulega”
Vad får du om du blandar en spanjorska med en trevlig flygvärdinna?
En omöjlig ekvation.
Det var förvisso mycket bättre på hemresan men OH MY LORD vilken massa ögonhimlingar, läppsmackande och mumlande förolämpningar.
På vägen ner kom jag ut från toaletten och slog dörren i uppsynen på kapten.
Il capitano, piss in a mug! Stå inte här och dräll. Take her down slowly, gently. Take a piss another day.
Jag är så glad att vara hemma, men det luktar soprum när vi har varit borta. Huset vill inte att vi åker.
så kan ni köpa nya numret av Föräldrar och barn där jag pratar om mitt mammaskap med Yasemin Bayramoglu, eller Yasemin Burriburriuglu som jag säger.
Nils Petter Nilsson har tagit fantastiska bilder. Jag ser helt älskvärd ut.
Själv läser jag Hemmets journal med STOR diabetesspecial.
men mitt stora problem är alltid om det heter jämställd eller jämnställd.
Hur ojämställd är man om man inte ens kan stava till skiten?